Varför blir folk så arga när man hör av sig till ex man inte kommit över?
Förstår inte varför du påstår att du och exen är sakliga och att alla som svarar på ts med andra åsikter är så himla arga. Jag tycker som nån annan skrev att det säger mer om dig hur du tolkar detta än om alla du syftar på.
Det verkar vara ett viktigt ämne för dig, känner du dig träffad? Jag har inte sett det du menar (ang ilska) men däremot tycker jag att folk kan vara taskiga eller tramsiga ibland. Tex i tråden med tjejen som hörde av sig för att exet inte ens berättade att han gjort slut och sen skrev elaka svar till henne, det var ju elakt.
Och inte stalkning då det bara var nån vecka senare hon skrev tråden.
Däremot dom som håller på i månader och år som nån galning som var fast övertygad om att exets nya bara var en rebound och ideligen hörde av sig och hade vanföreställningar om att han fortfarande älskade henne, sånt är ju otäckt och fruktansvärt att bli utsatt för.
Det fanns nån tråd där en tjej undrade varför hennes ex som det varit slut med i flera år blockat henne, jag såg ingen ilska där mer än att flera blev jätteupprörda på ts ex och skrev väldigt hårda ord om att det var empatilöst.
Dom som är arga och upprörda brukar vara ex som känner igen sig i att förfölja och se det som en rättighet att behålla sin plats i exets liv faktiskt.
Är det det du känner?
Det argumentet används väldigt ofta när känsliga ämnen tas upp, som t.ex. cannabissfrågan, där man försöker minska sin meningsmotståndares trovärdighet genom att antyda att den har personliga vinningar på det hen framför och därmed blir vinklad. Det argumentet handlar egentligen om att försöka få meningsmotståndaren ur balans och på så särr provocera fram reaktioner så att denne framstår i sämre dager. Låt mig att ett exempel:
- "Jag tycker att våra hårda lagar om prostitution är dåliga och behöver ändras eftersom att det lett till att många prostituerade inte får något skydd i samhället"
- "Jaha, är det för att du aldrig får ligga och måste knulla horor?"
Du ser, det argumentet i sista stycket har ju egentligen inte med saken att göra och det är ett försök att bagatellisera meningsmotståndarens argument och få denne ur balans genom att antyda saker om hens person. Sån retorik används oftast i rätt irrationella och uppdagade sammanhang, och är en härskarteknik jag sett i de här trådarna vi talar om där man utgår från att de som försvarat eller förklarat TS agerande själva agerar likadant och på så sätt står på TS sida av personliga skäl snarare än genom sunt förnuft. Och då återkommer vi till min poäng, att det här ämnet rör upp så starka känslor som det gör vilket jag har svårt att begripa?
Sen förstår jag inte heller att folk har så svårt att skilja på en person som hör av sig till ett ex för att få en förklaring en vecka efter det tog slut efter ett fem år långt förhållande med en som i månader vägrar släppa taget om sitt ex. Är det verkligen samma sak?