IVF 2018

Ja usch jobbigt väntan för dig!!

Detta är faktiskt första försöket för oss

Så vi är verkligen hoppfulla och lättade

Ruvardag 9 (om man räknar insättningsdag som dag 1). Allt lugnt, lite värk i magen då och då. Intalar mig att det är ett bra tecken. Men man blir galen av denna väntan. Min lösning för att rensa hjärnan är att spela mycket Pokémon go????.

Hur gör ni andra för att få tankarna på annat?

Började små blöda RD 14, dagen innan TD. Testade negativt på TD och nu är mensen i full gång. Var förtvivlad där och då, första ivf behandlingen och första gången på länge man kände hopp, det blev som att gå in i väggen! Nu har jag lugnat ner mig, landat i det hela och accepterat det. Pratat med kliniken idag, och blir återförande nästa mens, om en månad. Har 2st 5-dagars i frysen, vilket känns skönt! Bättre lycka nästa gång.

Hej

Jag hoppas det är ok att jag hoppar in här lite "mitt i" :)

Jag och min kille fick igår (fredag) reda på att vi endast kan bli gravida via IVF då han har en lägre produktion av simmare. Tråkigt såklart men jag är en positiv typ så jag tar med glädje emot en Glasbäbis :)

Ni verkar alla väldigt insatta, jag är mer en "go with the flow" person och tror inte jag vill läsa på allt för mkt. Det känns bara som jag kommer få massa förhoppningar och förväntningar... Jag förstår grunden till IVF iaf :)

En tanke jag fick inatt.. kan man få 2 ägg insatta för att öka chansen att få tvillingar? Eller är det endast i de fall då kvinnan har "svårt att behålla" äggen och får MF? Någon som frågat IVfpersonalen detta? Detta var ingen jag tänkte på igår när vi var lite nere hos doktorn.

Vi kommer troligen börja vår resa i maj så är en bit kvar. Hoppas det går relativt smärtfritt men man vet aldrig. 

Ha en trevlig kväll

Hej, hör hoppar jag in. Gjorde mitt första äggplock igår och fick ut 15 ägg. Den 12e ringer de mig och berättar hur många som befruktas och hamnar i frysen.

Går på Sahlgrenska och hade 19 äggblåsor som var över 10mm två dagar innan plock. De som var mindre räkna läkaren inte. Hade inga symptom på överstimulering men hon sa att eftersom det var så mkt blåsor kom jag till att bli överstimulerad om jag tog Ovitrelle. Därför gav hon mig en annan spruta att ta inför plocket. Gonapeptyl. Grejen med den sprutan är att även om man inte är överstimulerad får man inte sätta tillbaka ägg utan måste totalfrysa och vänta. Så nu måste vi vänta.....

Min fråga, är det ngn i tråden som tagit Gonapeptyl inför äggplock med totalfrys? När började ni i så fall blöda?

Hej

Hur mår ni alla? Och ni som är nya välkomna

I dag har jag testdag och även om jag redan tjuvtestat och vet att det var positivt så kändes det genast mkt bättre när detta kom upp på stickan jag har inga direkta symtom mer än växtvärk i livmodern.

Ni som gjort ivf tidigare, hur länge måste man ta dessa hemska lutinus?

Tack

Nä jag kände inget i brösten, bara ett högg i magen när jag nös Hahaha

Nu har jag dock ömma bröst, illamående och växtvärk

Hur mår du själv

Så.....ville bara meddela ett jag fick plus på stickan igen!!! Så det var inget missfall förra fredagen:) pratade med läkaren precis och han sa att jag skulle känna mig trygg i plusset.

Känns fantastiskt!

Hej!

Hoppar in här, även om det känns lite läskigt och utlämnande. Jag och min man är ofrivilligt och oförklarligt barnlösa, har försökt i nästan på dagen två år nu, och det senaste halvåret gjort utredning och behandlat mig med Letrozol och Ovitrelle för att säkerställa ägglossning. Utöver att jag börjar bli "gammal" (fyller 38 i år), och väger 2 kg för mycket så är det inget fel på oss, ett faktum som på något vis gör det än mer frustrerande.

Längtan och ovisshet har gradvis gjort det allt tuffare att orka med tillvaron, och när jag fick mens idag så var det droppen - nu pallar vi inte med att vänta på de där envisa kilona och sedan kötid hos landstinget, nu söker vi privat och prövar IVF.

Jag har oerhört svårt att prata om detta med min familj och vänner, det är som att hela stora sorgen väller fram så fort jag skall formulera i ord att vi inte kan få barn, och jag bara gråter. Jag som aldrig gråter annars. Jag och maken stöttar varandra förstås och vi kan prata, men ändå - kanske kan det vara en ventil att skriva också här i forumet?

Något av det värsta med hela den här resan hittills tycker jag är att jag blir så hudlös, att det gör så fruktansvärt ont att vilja och längta men inte kunna påverka eller förstå situationen knappt någonting. Och att om och om igen hoppas, men så lika ofta bli besviken. Jag förmodar att det är "normalt", men hur har ni andra hanterat de känslorna?

Hej alla som kämpar!

Jag och min sambo ska börja vår resa med ivf nu i maj. Det är en läskig resa vi har framför oss men förhoppningsvis leder den till ett barn.

Vi är 25 och 30 år gamla & har fått stämpeln oförklarligt barnlösa. Vi har nu försökt två år utan något resultat. Varje månad är en kamp.

Har dock fått reda på att jag har lågt AMH värde för min ålder, 1,6. Är det fler här inne i samma ålder som också har lågt?