Kan inte hantera min frus familj/släkt/svärmor

Några råd? vad gör man då man inte längre kan hantera sin egen svärmor? En svärmor som man från grunden en gång älskade väldigt mycket (Vilket jag vet att jag innerst inne gör än idag) Men det är inte så lätt då man upplever att man i relationen till henne känner att man bara är som en sorts förlängning av hennes ego. Då inte ens min egen frus diskussioner når fram till svärmor trots flera år av försök till diskussion med henne (Och då gäller det tunga mörka saker som verkligen har behövts redas ut mellan dem) Svärmodern verkar leva i någon form av förnekelse efter många år av traumatiska händelser inom familjen (En mor & far som inte varit så snäll, En infekterad släkt, dödsfall etc) allt verkar numera bara mest handla om materiella ting för henne. Och det har gått så långt att hon knappt ens har förmåga att ens se problemetiken som är så uppenbar från båd min och min frus upplevelse.

Då min fru diskuterar med henne så intar hon direkt försvarsställning på alla tänkbara punkter. Det är som en vägg min fru inte kommer igenom. Svärmor är även den här personen som konstant låtsas att allt är prima och bara kör på (fullt ös medvetslös) trots att man märker att så verkligen inte är fallet. I denna familj kommunicerar man helst inte känslor. Istället köper man en jäkla massa saker och ett gäng husdjur och vise versa för att gömma problemen ännu mer. Hon är även den här personen som skuldbelägger,projiserar och spelar offer rollen då de är något som inte går rätt till under hennes vilja. Hon får tack vare detta allt för ofta konflikter med andra, Detta då någots kär sig mellan dem. Det verkar aldrig vara hennes fel ( Hon saknar förmåga till självreflektion). Konflikten nådde även mig en dag så jag blev skuldbelagd för att jag bara lättade mitt hjärta i ett mail. Jag förstog själv ingenting i detta. Hon bröt ihop.. Det bottnade i att jag och min fru velade en sak som svärmodern inte uppskattade! svärmodern var snabbt på dottern med att projisera skuldkänslor på henne. Saken vi velade blev inställt. (det var då poletten trillade ner i mig) Och jag ifrågasatte mig själv, vad har jag egentligen bett svärmor om ursäkt för? och därefter insåg jag att något inte stog rätt till med den här familjen/släkten.

Jag kan väl egentligen skriva hur mycket som helst om det här, men kort och gott! jag kan helt enkelt inte längre hantera min egen svärmor! Det är som att gå in i en jävla psykos av overklighetskänslor då man skall sätta sig in i deras perspektiv av verkligheten. I skuggan av min egen familj (där man pratar känslor) så känns det liksomhelt absurt.

Nu har det gått så långt att jag sedan ungefär ett halvår tebax sagt upp kontakten med henne (innan det har vi inte setts på ett år ). OCH MIN FRU FÖRSTÅR MIG, FÖR HON SÄGER ATT HON SJÄLV INTE SKULLE KUNNA HANTERA DET.

Jag känner mig liksom så låst på båda hållen, pratar jag blir allt värre,, och även om jag inte pratar! Svärmor lyssnar på det hon vill höra liksom, allt annat hamnar under mattan.

Jag är mer eller mindre 100% säker på att svärmors egan mamma är en såkallad narcisist, Jag vet att man skall vara försiktig med att diagnostisera människor. Men faktum är att det stämmer nästan på alla punkter. Dessutom har alla ingifta i denna släkt gått igenom och upplevt samma problematik som jag nu har. Det verkar liksom vara ett mönster. Alla i denna släkt baktalar varandra och de är hel stelt,.. Jag har i allt detta också förstått att det är just p.g.a detta som min svärmor är som hon är. Jag tycker på ett djupare plan synd om henne och önskar att jag på nå vis kunde hjälpa henne reda ut känslor. Men hur hjälpa någon som inte vill ha hjälp?

Jag upplever det lite som att jag inte kan vara mig själv i den här familjen/släkten! utan är liksom tvungen att ställa mig i ett led och förändra verkligheten efter deras premisser. De möter en inte på mitten. De pratar helst inte djupa känslor, utan de lägger bara locket på! De känns för mig så himla destruktivt. Är så sorgsen och frustrerad över situationen. Men sedan inser jag efter att jag läst här på familjelivs forum, att det här är sjukt jäkla vanligt! så det är väl så här det ofta är.

Men några råd? vad gör man? Jag har nu bara sagt tack hej och adjö. Jag har liksom inge val! Det är just det som är så jävla jobbigt

IwantToBelieve

Äldre 8 Mar 12:38

#3

ErikaABC

Ja det är ju sant, du har en poäng i det du skriver. Men de kan ju inte heller förvänta sig att jag skall tassa på tå för dem och ändra på mig för deras skull! För de är så det bara känns.. vad är det för relation liksom? Total nonchalans och ignorans.. Sedan är det bara så att jag inte heller i detta inlägg nämt de händelser som skett, Det är ganska allvarliga händelser i botten av detta. Saker jag är rätt så säker på att de flesta på familjeliv "inte skulle fixa" Varenda en jag pratat med har tappat hakan liksom.

IwantToBelieve

Äldre 8 Mar 12:44

#4

annabellelee skrev 2018-03-08 06:39:58 följande:

Jag tycker du gör rätt. Som du själv säger är det så infekterat och fullt av gamla oförrätter att det är som ett stort varigt sår, och du kan inte reda upp i härvan. Som "utomstående" riskerar dessutom allt du säger misstolkas och släkten kan sluta sig mot dig.

Om inte din fru kan reda i det kan du det inte heller, eftersom det antagligen finns mycket du inte känner till. Så ta ett steg tillbaka med gott samvete.

(Jag har själv ett infekterat förhållande till min mor, och varje gång jag har försökt reda i det blir det bara värre, och oavsett hur jag uttrycker mig blir min mor sårad och stormar iväg. INTE EN CHANS att min man skulle kunna reda ut det. Enda sättet vi kan umgås är att låtsas som ingenting och vara vänligt artiga.)

Jag förstår! Du har så rätt så... Det är lite så det känns här också. Det enda möjliga i en framtida relation är att prata vår vind och väder och låtsas som ingenting har hänt. Även om jag måste medge att det känns lite väl destruktivt. Men vad göra? jag förstår maktlösheten ni ochså känner i hur ni har det där med din mor.

I vårt fall här, så är det så att det har hänt mycket allvarliga saker i botten av detta som jag inte nämt i det här inlägget. Alltså saker man bara inte kan blunda för.

IwantToBelieve

Äldre 8 Mar 13:17

#6

erikaABC skrev 2018-03-08 13:01:59 följande:

Din svärmor verkar vara en extremt jobbig person. Nej tassa på tå låter inte vettigt att du ska behöva göra. Samtidigt skriver du i så allmänna ordalag att det blir svårt att förstå. Kanske en rökare skulle påstå att den fick tassa på i någons hem för att den inte fick röka.
Tycker du gör rätt i att du inte umgås med svärmor. Sedan får väl framtiden utvisa om det för alltid ska vara så. Men du verkar ju inte nå fram till henne på något sätt och det verkar viktigt för dig. Själv är jag inte en person som lider av att bara prata väder och vind när man dricker en kopp kaffe.
Du antyder ju att det har hänt saker. Om min partner har blivit utsatt för allvarliga brott i hemmet och mamman blundade för det så skulle inte jag heller fixa umgänge med den mamman.

Skickade ett kort PM till dig

Egentligen har jag inte heller problem med sådan relation.Faktiskt inte. Men då de hänt för många jobbiga saker i botten av allt som verkligen behöver luftas och komma ut i ljuset så blir det väldigt svårt

IwantToBelieve

Äldre 8 Mar 13:43

#9

erikaABC skrev 2018-03-08 13:30:57 följande:

Tack för pm. Blev såklart ledsen av det du skrev. Det är verkligen inte för mycket begärt att din svärmor bryr sig. Tycker verkligen du gör rätt som markerar mot svärmor genom att inte umgås med henne. Tur att din sambo har dig i alla fall, när hon inte ens har en mamma som bryr sig.

Ja presic.. Alltså grejjen är ju den att jag personligen tror och vet att min svärmor bryr sig mycket (innerst inne) men hon har i alla år agerat som så att hon flytt alla de jobbiga tunga känslorna. så hon vågar ej möta det hela. Alltså en förnekelse personlighet. Jag undrar självfallet vad hon varit med om! hon är så lurig där, de finns en hel ocean där inombords. Och då de väl kommer till kritan så blir det ju inte så lätt för omgivningen att hantera. Så som skett här. men jag vet att hon är från grunden ingen elak människa.

IwantToBelieve

Äldre 8 Mar 13:53

#10

AndreaBD skrev 2018-03-08 13:38:25 följande:

Sånt är svårt. Kanske behöver du en paus. Om du ska umgås med henne igen i framtiden, så bör du försöka att distansera dig lite. Gå inte in i det så djupt, var lite mera ytlig där. Ibland är det så att andra människor inte väljer att ta itu med saker och ting utan de vill leva i sin värld. Det är ändå deras val. Och om det blir för mycket för dig, ta en paus, håll dig på avstånd. Svårare är om din fru också påverkas av det. Säg inte för mycket mot hennes släkt, men om du kan sysselsätta din fru med andra saker, andra människor också kanske så att hon inte ser för mycket av dem här människorna så vore det förstås en fördel.

Sant det...Du har så rätt så! Bra råd. Det är lite så jag också resonerar. min fru känner sig själv väldigt less på situationen och har förståelse för hur jag valt att hantera det. Hon säger att hon själv skulle gjort likadant, Min fru vill inte ens ha kontakt med sin egen släkt och hade ett dysfunktionellt förhållande med dem redan innan vi sågs. Så hon träffar inte ens sin egen mormor morfar, syster o.s.v . Det har ju alltid varit sådana här konflikter i hennes släkt . infekterat liksom. De komiska är att ingen ser sin del i det, och ingen tar ansvar för sitt eget bettende.. Det är som en tragikomisk film nästan..

Kan inte hantera min frus familj/släkt/svärmor

INNEHÅLL