Bim Maj 2018
Hej första gången jag skrivet i någon tråd här på forumet. Har suttit någon vecka och läst om allas resa från apriltråden och nu in i denna. Är skräckslagen på att skaffa ett till barn. Samtidigt som de är lite spännande om de blir något.
Jag har två barn sedan tidigare 8 och snart 7. Min särbo har tre barn sedan tidigare 5.6.7.
Jag har under hela vårat förhållande varit helt emot att skaffa gemensamt barn för vi redan haft fullt upp. Men nu har vi inga blöjan och vi har barnen varannan vecka. Så killen tyckte de kändes perfekt med ett kärleksbarn. Lite sjukt jag är livrädd men nu börjar jag så smått vänja mig vid tanken av en liten. Jag har enligt appen beräknad ÄL 28/4 de pirrar i kroppen och jag är nervös. Detta blir vårt första försök. Men som sagt är jag vrickad som ger mig in i detta igen eller är de faktiskt helt fantastiskt att man vågar satsa? Jag tänkte i alla fall ge de ett försök. Blir de nu så är de meningen. Blir de inte ska man fortsätta testa nästa månad?
Jag trodde jag var färdig egentligen men de där bebispirret börja sakta komma. Jag är 30 och min kille är 37. Någon som har erfarenhet av särbo barn, varannan vecka barn, sladdis och komplicerade livspussel?