Inte skrivit något i den här tråden tidigare. Bim på måndag, 21/5. Har en dotter som fyller 2 år i sommar. Vi har försökt med syskon några månader utan resultat, och efter två månaders uppehåll är vi nu igång igen. Vi genomgick en abort pga sjukdom förra året och det var fruktansvärt jobbigt. Och ännu jobbigare nu när det går segt :(
Negativt test i torsdags. Bim imorgon. Kikade tillbaka på när vi plussade med dottern på Bim. Då fick vi svagt på clearblue, positivt på veckoindikator och negativt på sticka. Funderar på att strunta i stickan och testa med clearblue imorgon. Känner mig konstig i kroppen men inbillar mig säkert.
Testade precis negativt på Bim. Den här månaden kändes det verkligen som en käftsmäll. Vill gömma mig under täcket hela dagen..
Och där kom den ... Den här månaden tog så hårt på mig. Bröt ihop totalt!
Känner med dig! Förstår precis. Hoppet är ju så stort varje gång och det känns så fruktansvärt när beviset för att det inte tagit sig kommer. Men det är också okej att bryta ihop! Det är psykiskt påfrestande att försöka få barn. Att månad efter månad kastas mellan hopp och förtvivlan. När mensen närmar sig slutet brukar det ju oftast kännas lite bättre igen. Hoppet tar sig liksom på något underligt vis alltid tillbaka som tur är. Har du/ni försökt länge?