Mina barns styvmamma är överallt!
Men det hjälper inte att säga till henne. Hon bara fortsätter att dyka upp!
Se till att ha skriftligt på att du bett henne hålla sig undan dig och barnen när hon inte är i sällskap med pappan.
Men det hjälper inte att säga till henne. Hon bara fortsätter att dyka upp!
Ni får väl börja dela upp tiden striktare. Är det din vecka så får pappan och bonusmamman hålla dig borta från träningar och dylikt. När det är pappans vecka får du hålla dig borta.
Detta svar ger nog ingen lösning på era problem. Men jag väljer att skriva ändå.
Jag tycker du ska vara glad åt att en annan människa engagerar sig i era barn. Tar sig tid. Ju mer kontaktnät era barn får, desto bättre för dom. Se henne som en tillgång. Inte motgång. Hon vill uppenbart vara engagerad. Ta tillvara på det. Även om det är svårt.
Men det är mammans version. Hon själv är uppenbart avig och revirmarkerande mot den nya kvinnan och för säkert över det på sina barn. Hon försöker tillochmed blanda in andra (exets familj) i det för att "få rätt", men tydligen får hon inte dem med sig, så det kanske inte alls är bonusmamman som är den som är otrevlig...
Jag förstår er som inte tror mig, den här kvinnan är så speciell så jag hade nog svarat precis som er för några år sedan. Då jag och mitt x var helt färdiga med varandra tyckte jag att det var roligt att han träffat en ny tjej. Hon är betydligt yngre så hon hade inga barn sedan innan. Däremot så förändrades mitt ex när han träffat henne. Från att ha varit en engagerad pappa var det plötsligt bara hon som dök upp på barnens aktiviteter. Jag trodde det var ok för henne men vid flera tillfällen sökte hon upp mig och bad mig vara mer engagerad i mina barn (typ om jag inte varit på aktivitet under pappans dagar). Jag har pratat om med mitt ex om att det inte verkar ok för henne men får inget vettigt svar.
Mitt ex har en väldigt trasslig bakgrund och vet nog inte riktigt hur man agerar i vissa situationer. Barnen är 8 och 12 år, de vill vara hos sin pappa lika mkt som hos mig.
Det jag undrar i det här är: Vad har ni egentligen för uppgörelse kring vårdnaden av barnen? Har ni varannan vecka?
I så fall är det ju fullt möjligt att insistera på att du får ha barnen själv utan inblandning på mammaveckorna. Men givetvis så blir pappaveckorna off-limits. Sedan om det är nån stor grej; skolavslutning, dansuppvisning etc så bör man ju förstås kunna samsas.
Det låter ju som att ni redan nu kan samsas rätt bra. Och i mina öron låter det snarare som att ni är lite för nära varandra. Jag hade aldrig gått med på att diskutera min nuvarande med mitt ex, oavsett vad mitt ex:s synpunkter består i. Vår relation är avslutad och jag har ingen skyldighet att ta in hennes perspektiv eller visa lojalitet mot henne. Tough shit men ditt ex lojalitet ligger med sin nya. Det är som det ska vara. Om endera han eller hans nya som du så tydligt ogillar gör sig skyldiga till tillsynssvikt får du orosanmäla. Annars får du bli bättre på att respektera det nya livets gränser.
Nej, jag tror inte jag blandar äpplen och päron. Vilket menar du är de två sakerna som jag lägger ihop som behöver hållas åtskilda i diskussionen men där jag saknar någon viktig distinktion?
Jag tänker att det är bättre att jag svarar så här så jag försöker förstå vad du menar, istället för att gå i försvar men missa din intention eller vad du syftar på med äpplen/päron.
Men verkligen! Förstår dig till 100%. Jag är själv biologisk förälder, men det här med biologi är fullständigt överskattat. Hur många människor kommer inte från hem där någon annan vuxen (farmor, moster, placering hos en annan familj etc etc) för att de biologiska föräldrarna var djupt olämpliga och inkapabla att agera som en ansvarstagande förälder?!
Vi vuxna har en tendens att fokusera mycket på våra egna behov framför barnens. Men egentligen är det ganska enkelt:
1) Gör upp vem som har barnen när (exempelvis varannan vecka). Gör upp om eventuella undantag som ni kan komma överens om (typ jul varannat år, båda får komma med sin nya respektive på skolavslutning etc).
2) Håll er till uppgörelsen.
3) Vem som engagerar sig i barnet på den andre förälderns tid har man sedan inget att säga till om. Visst, man kan ha en massa åsikter. Men åsikterna behöver ingen ta notis om juridiskt. Så länge det inte rör sig om tillsynssvikt eller annan anledning till orosanmälan så får man vackert strunta i vilken kapabel vuxen som föräldern för stunden låter ta hand om ens barn. Här gör lagen ingen skillnad på om det är bonusmamma eller farmor eller en jobbarkompis med barn i samma ålder.
Jo.
Men jag undrar återigen vad hon skall stämma på?
Det finns väl inget som passar in här egentligen? Hon kan inte gärna stämma på förbud att bonusföräldern inte får närvara vid barnens aktiviteter.