Vem betalar bensinen?

Jag och min sambo var väldigt nog i början av vårt förhållande att dela lika på kostnader, betalade han ett restaurangbesök så betalade jag inköpen på matbutiken, osv. Jag vill minnas att vi mer eller mindre förde bok över våra utgifter men med tiden så har vi slappnat av mer och mer och det brukar jämna ut sig.

MEN jag betalar ALDRIG för hans barn.

Jag har tidigare haft snåla pojkvänner som inte gärna har erbjudit sig att betala för att jämna ut mina utgifter. Det är egendomligt det där att man är rädd att uppfattas som snål och hellre fortsätter att pumpa ut pengar än att be den andra att plocka upp plånboken. 

Kan du inte föreslå att ni gärna kan turas om att betala för det ni två gör men att allt som innefattar kostnader för hans barn måste stå för honom. Alla kostnader kring barnet ska ju delas mellan barnets mamma och pappa. Han får vara glad att han får resesällskap av dig och tillgång till en bättre bil. Vilket ju inte heller är gratis då det är en kostnad i sig att ni sliter på din bil. 

Känsligt det där med pengar. Jo, men du kanske faktiskt är rädd att inte få dina pengar, skulle det vara fel? Ska han klandra dig för att han är skyldig dig pengar? Om han tycker att du verkar rädd att inte få dina pengar så borde han ju se till att skaffa fram de där pengarna någon annanstans och betala tillbaka till dig så att pengarna inte ligger i vägen för er fortsatta relation. Det är inte upp till dig att ha förtroende för honom, det är upp till honom att skapa förtroende hos dig.

Föreställ dig att det tog slut mellan er. Inte pga av det här senaste bråket utan rent generellt, att det tog slut. Vad händer då med den där skulden? Hur angelägen kommer han bli att betala tillbaka pengarna då? Kommer han snabbt se till att bli av med skulden till dig för att slippa ha något med dig att göra eller kommer han dra ut på att betala dig för att det då inte längre spelar någon roll? Hur påverkar den relation ni har till varandra hur han hanterar den skuld han har till dig?

Jag var tillsammans med en kille som konsekvent levde på mina pengar, jag vet inte varför men jag kunde aldrig med att be honom betala, rädd för att göra honom generad, jag vet inte. Ofta betalade jag bara, men jag lånade också ut pengar till honom. Han var bra på att beklaga sig över att han saknade vissa summor till vissa saker och jag erbjöd mig. Sen tog det slut. Jag mådde då dåligt över alla pengar som gått åt, det var han som dumpade mig, och jag skrev ett brev till honom där jag lät all min frustration flöda. Sen ringde jag upp, bad om ursäkt för mitt arga brev men att han behövde förstå hur dåligt jag hade mått över pengarna. Då var det istället han som var arg och förbjöd mig att kontakta honom igen. Tror du jag fick tillbaka några pengar? Nej, inte ens de pengar som vi varit överens om att han var skyldig mig.

Efter det kan du kanske förstå att jag blev noga med att vi betalade lika i min nästa relation. Inga mer sponsringar av pojkvänner för min del.

För att det inte är kul att vara pank, för att han vill att det ska vara så enkelt som möjligt. För att du har lånat ut pengar som han har betalat tillbaka, i hans ögon har det fungerat bra.
Brukar du veta i förväg när du kommer att få tillbaka dina pengar eller vet man aldrig när han får in pengar? Lånar han pengar till ett visst datum eller är det mer som "när han har"?
Först och främst tycker jag att du behöver känna i dig själv att du inte gör något fel som vill prata om pengar. Jag känner ju igen det där med att dra sig för att ta upp pengafrågan och det är lite konstigt att man sätter upp hinder för sig själv. Det kanske är därför han stör sig på hur du säger det, för att du har svårt för att vara rak om det? Inte för att jag tycker att han behöver hänga upp sig på hur du säger en sak, de flesta människor kan vara ganska dåliga på att framföra sin mening och man behöver vara perfekt. 
I övrigt får du väl förbereda dig noga inför att ta upp det med honom nästa gång? Om du inte vill låna ut fler pengar till honom så tränar du in att nästa gång han ber dig säga "vet du, jag tycker det är så svårt att prata med dig om de pengar du lånar av mig, sist blev du arg på mig för att jag inte kunde prata med dig på rätt sätt, så nu vill jag faktiskt inte låna ut mer pengar till dig, jag tror inte det är bra för vår relation". Eller om du gärna lånar ut pengar, se till att prata igenom det med honom, att du måste få lov att nämna de pengar du har lånat ut precis hur mycket du vill, du gör det ju inte för att vara taskig, uppfattar han det så bör han se till att låna pengar någon annanstans.
Och bensinpengarna, nästa gång det kommer på tal att köra och hämta hans barn så låter du dig inte dras in i att du ska åka med och hämta, inte heller att han ska använda din bil. Han kan ju inte gärna ta för givet att du ska följa med, inte heller att han ska få använda din bil. Gör han det så säger du till honom "men vänta nu, jag har inte sagt att du får ta min bil". Och fortsätter med att tala om att du inte tycker att det är rätt att du ska betala för hans privata kostnad. 

Ligg lågt tills nästa tillfälle kommer upp. Vänta in att han tar kontakt och vad han föreslår. Du behöver ju egentligen inte reda upp det här nu med en gång, låt honom vara arg om han är det, eller så klarar han av att reda ut själv att han varit orättvis mot dig. Huvudsaken är nu att du ändrar på ditt eget beteende och att du själv bryter era invanda rutiner kring att du lånar ut pengar och att du och han tillsammans kör och hämtar hans barn.

* "man behöver inte vara perfekt" ska det naturligtvis stå.*