• Em155

    Skrik, utveckling?

    Min son är drygt 8 veckor. Han har börjat skrika sig blå på kvällarna. Han har alltid varit en snäll, glad och relativt tyst bäbis. Men nu har han gjort en helomvändning. Det tar MAX 1 timma innna jag får honom lugn igen. Jag vet att folk har det värre och att bäbisar skriker flera timmar, men min son har alltid varit så försynt...

    När han skriker gör det ont i hela kroppen på mig. Är ensamstående och har ingen kontakt med pappan så där får jag inget stöd. Familj har jag ingen som jag kan räkna med heller.

    Kan någon snälla berätta för mig om utvecklingen hos bäbisar?

  • Svar på tråden Skrik, utveckling?
  • lövet2

    Nej, det hör inte till utvecklingen. Vad gör du när han skriker?

  • Jemp

    De har ett utvecklingssprång i den åldern. Generellt innebär sprången att barnen utvecklas så världen "blir större" vilket kräver mer trygghet och närhet. Jag tyckte det var rätt skönt att ha koll på sprången, lättare att ta gnäll när man vet vad det beror på och att det är tillfälligt. Finns info i appar, tex preglife och wonderweeks.

  • Em155
    lövet2 skrev 2018-03-26 18:02:54 följande:

    Nej, det hör inte till utvecklingen. Vad gör du när han skriker?


    Gungar, vaggar och matar i omgångar. Han är helt vansinnig och magen bubblar. Min tanke var kvällskolik men det är för oregelbundet och han skriker för kort stund. Eller?
  • Em155
    Jemp skrev 2018-03-26 19:21:20 följande:

    De har ett utvecklingssprång i den åldern. Generellt innebär sprången att barnen utvecklas så världen "blir större" vilket kräver mer trygghet och närhet. Jag tyckte det var rätt skönt att ha koll på sprången, lättare att ta gnäll när man vet vad det beror på och att det är tillfälligt. Finns info i appar, tex preglife och wonderweeks.


    Har apparna. Men jag tycker att det står att dom ska gråta mer inte vara helt otröstliga . Känner mog hopplös och blir så ledsen när Vincent är ledsen.
  • As86

    Min son var omkring den åldern när han ibland fick sådana attacker. Jag kopplade det till att det oftast kom de kvällar då han fått mycket intryck under dagen. Mycket folk, mycket "träning", speciella händelser (dop), nya platser. Inte varje kväll. Tre i rad någon gång sen enstaka då och då men satte alltid igång kl 7 och varade en knapp timme innan han somnade. Jag försökte allt. Till slut insåg jag att ju mer jag testade desto värre blev det. Mätt och torr sen var det bara hålla i famnen (en ställning som jag orkade hålla hela timmen), vagga och nynna lugnande i ett mörkt rum så gick det lite snabbare. Till slut höll det bara i ca 20 min.

    Det är jättejobbigt men det är våra att stålsätta sig. Närhet = trygghet.

    Hoppas att han sover bra annars så du får lite återhämtning efter.

  • lövet2
    Em155 skrev 2018-03-26 19:28:40 följande:
    Gungar, vaggar och matar i omgångar. Han är helt vansinnig och magen bubblar. Min tanke var kvällskolik men det är för oregelbundet och han skriker för kort stund. Eller?
    En normal grej vid 2 månader, är att babyn hinner bli hysterisk innan maten kommer. Det finns liksom inget tålamod att äta och bli lite mättare i taget. Då fungerar det ofta att börja amma innan babyn är riktigt vaken. När den väl vaknar till och känner efter, så börjar den redan bli mätt.

    En annan sak, som är väldigt enkel, är att många sitter ner och försöker trösta. Ställ dig upp, gå omkring och bär babyn. Varför det blir så stor skillnad kan vara svårt att veta. Kanske de där bubblorna i magen helt enkelt rapas upp av att det blir "stötigare" när man går omkring?

    Sedan finns förstås risken att det rör sig om något problem med magen. En allergi t ex. Eller att du äter något som inte alls är lämpligt vid amning. Choklad, lök, läsk eller annat som brukar ge magknip.
  • Jemp

    Apropå bubblig mage så magmassage, "cykla" med benen, hud mot hud, grodhålla och pysventil kan hjälpa. Finns ju även magdroppar och man kan experimentera med kosten (dvs försöka hitta mönster i vad du ätit och hur magen mår, om du ammar).

  • Jemp
    Em155 skrev 2018-03-26 19:29:33 följande:

    Har apparna. Men jag tycker att det står att dom ska gråta mer inte vara helt otröstliga . Känner mog hopplös och blir så ledsen när Vincent är ledsen.


    Ja, Det känns hemskt när man inte lyckas trösta. Är väl hormoner osv som gör att man inte ska kunna ignorera dem.

    Öronproppar kanske kan hjälpa lite på vägen om det är alldeles för jobbigt? Menar alltså absolut inte att du ska ignorera eller så! Bara lindra det lite även för dig själv medan du försöker trösta.
  • Physalis

    Min dotter hade det också så från månad 2 till ca månad 4. Jag tror det var en kombination av för många intryck och tillslut hunger av att skrika så mycket. Man kunde ställa klockan efter skrikanfallet, sen höll det på i ca 2 timmar varje dag. Jag försökte hålla nere på intrycken, gav massage, bar runt och klädde av (hon blev så varm av att skrika massor). Allt hjälpte lite men ingenting gjorde att skrikanfallen försvann, de försvann med tiden. Det var väldigt jobbigt att se sin bebis förtvivlad och ledsen utan att kunna göra något.

    Du får göra så gott du kan. Din närvaro hjälper även om din bebis inte slutar skrika. Och påminna dig om att det går över med tiden. Är du orolig att något är fel så sök vård eller prata med BVC (om din BVC är bra).

    Du kan också underlätta för dig själv med öronproppar så att det blir mer hanterbart. Jag använde det aldrig och jag fick tillfällig tinnitus.


    Korrekturläser som en kratta
  • Em155
    lövet2 skrev 2018-03-26 23:07:03 följande:

    En normal grej vid 2 månader, är att babyn hinner bli hysterisk innan maten kommer. Det finns liksom inget tålamod att äta och bli lite mättare i taget. Då fungerar det ofta att börja amma innan babyn är riktigt vaken. När den väl vaknar till och känner efter, så börjar den redan bli mätt.

    En annan sak, som är väldigt enkel, är att många sitter ner och försöker trösta. Ställ dig upp, gå omkring och bär babyn. Varför det blir så stor skillnad kan vara svårt att veta. Kanske de där bubblorna i magen helt enkelt rapas upp av att det blir "stötigare" när man går omkring?

    Sedan finns förstås risken att det rör sig om något problem med magen. En allergi t ex. Eller att du äter något som inte alls är lämpligt vid amning. Choklad, lök, läsk eller annat som brukar ge magknip.


    Det är skönt att få höra ordet ?normal? när man känner sig hopplös och ledsen.

    Igår natt/kväll gick jag runt i 30 min. Hade öronproppar (kändes hemskt men hjälpte) och jag fick kramp. Hade Vincent hängandes på mage. Totalt skrek han i en timma.

    Ska man undvika choklad? Det visste jag inte. Helammar och ska testa. Tack snälla för stödet !! Känns så skönt.
Svar på tråden Skrik, utveckling?