Em155 skrev 2018-03-28 18:55:03 följande:
Tvillingar ?!
Känner mig nästan dum för att jag ?klagar?. Du är en supermamma ! Två stycken och du skriver peppande ord till mig - tack! Tyxker set blivit lite bättre senaste dygnet. Inget gallskrik igår faktiskt. Kinkig, absolut men inget gallskrik. Hoppas att han är glad ikvällzzz.
Haha, jo tvillingar. Dom är 3,5 år nu så det "värsta är över" : ) . Men visst har det funnits perioder då jag på allvar trott jag kommer tappa förståndet eller dö av utmattning, men det hände aldrig. Första året minns jag inte så mycket av, så hjärnan fick väl sig en törn.
Men det blir lättare. Du lär känna ditt barn, och det finns så mycket att se fram emot. Tiden kommer rusa iväg, så ta vara på alla fina stunder. Bebis tiden kan vara rätt jobbig som ensam. Jag kände att jag blev rätt isolerad. Jag var så trött så jag hade svårt att orka med något annat än barnen. Och den där oron som nybliven mamma tror jag är större som ensam. Man hade liksom ingen att dela oron med bredvid sig, och att hålla barnen vid liv hängde helt på mig. Jag hade mycket rädslor.
Allt blev lättare destu äldre dom blev. Och mitt i allt kunde jag njuta av dem på ett helt annat sätt.
Jag minns den där första riktigt stora belöningen jag fick som mamma. Pojken hade varit några timmar med mormor. När hon kom hem med honom och jag tittade ner i babyskyddet så möttes jag av ett stort leende. Tror han var omkring 6-8 veckor, och det var första gången han log. Jag har nog aldrig känt mig så varm och uppskattad som jag gjorde då. Han kom ihåg mig, och var glad att se mig.
Det kommer gå så bra så för er. Men man får tycka att det är tufft, för det är det att vara ensam med en bebis. Det är ju inte bara det fysiska jobbet, utan även den där delen att inte ha någon att dela allt det fina med.
