Är så sugen på en annan man men är gift

Din man kanske tänder på om du har sex med andra. Du kan ju försöka föra det på tal. Man vet ju aldrig.

Det är ett svårt ämne, mycket gråzoner och många rätt och fel, gå på känslan!

Jag hade träffat personen och sett vart det leder

Du vet hur detta kommer att sluta..eller hur.

Gråt och tandagnisslan, en familj i kris

Hoppas att du har helt klart för dej vad satsar!

Antar att du "vet" att du inte blir avslöjad

Det kan ju kanske bero på att du låter som en älskarinna och resonerar som en älskarinna. Dina inlägg är ju minst sagt motsägelsefulla. I ena sekunden säger du att du inte tänker göra något, för att i nästa sekund snacka om att du bara är ute efter sex med honom. Oavsett hur mycket du försöker få andra att tro att du absolut inte kommer göra något så lyser din osäkerhet igenom och gör dina försäkringar om att du inte kommer göra nåt mindre trovärdiga.

Du skriver till exempel att "du måste tänka över varför du känner såhär". Och det är ganska typiskt för människor i din situation. Man försöker med alla medel rättfärdiga sina känslor eftersom man vet att de är "förbjudna" och skapar skuldkänslor. Samtidigt är de ljuvliga och man vill inte riktigt avstå ifrån dem helt (trotts att man säger det). Så istället för att stänga locket helt och lägga all fokus på att få bort dem på riktigt, med alla medel så göder man dem och lämnar dörren lite på glänt så man kan fortsätta njuta av dem, men det skapar ju som sagt skuldkänslor och då måste man ju rättfärdiga dem för sig själv på något sätt, och vad bättre än den ständiga syndabocken....förhållandet.... tänk va praktiskt, lägger man skulden på den så kan man ju lägga delar av skulden på sin partner och rentvå sig själv. Det är inte mig det är fel på det är förhållande...tadaaa problem solved.

Nästa steg är att börja leta fel på förhållandet OCH sin partner... allt som är bra lägger man åt sidan, allt som är fel förstorar man hundrafalt...syftet är ju inte att hitta lösningar utan att försöka rättfärdiga sina känslor och en eventuell otrohet för sig själv. Sen kan man ju skylla allt på att "jag hade det svårt i mitt förhållande" eller "min partner bekräftade inte mig"... 

Du är väldigt förvirrad och motsägelsefull tycker jag. Och jag tror att din irritation beror ganska mycket på att folk ser igenom din osäkerhet och dina självlögner. Om jag vore du skulle jag bolla detta med någon terapeut istället, att bolla det med dig själv är ju ganska meningslöst eftersom du är partisk och starkt påverkad av dina känslor. Du kommer aldrig kunna se objektivt på det.

En stor del i att vara älskarinna består av att försöka blunda för verkligheten och ljuga för sig själv. Innerst inne vet man att det man gör är destruktivt för sig själv och/eller någon annan men man hitta bra förklaringar och sätt att intala sig själv att det är värt det.

Du är inte en älskarinna än, men ditt sätt att tänka påminner en hel del om det, du vrider och vänder (omedvetet?) på allt så allt så att det ska passa ihop med det du känner för den andre mannen. Du försöker övertyga dig själv helt enkelt. Delar av dig (den förnuftiga delen) säger nej, den andra delen av dig (begäret och belöningscentrum) säger ja.... inte undra på att det blir förvirrat och jobbigt. Det pågår ett krig i ditt huvud och det är oklart vem som kommer vinna. 

Jag tycker som sagt du borde ta kontakt med en terapeut, någon som har erfarenhet och utbildning på såna saker som kan se på det objektivt. Helst innan du börjar analysera sönder ditt förhållande och din partner. För som sagt, analyserna kommer inte bli så bra när man är så förvirrad och påverkad av starka känslor som du är just nu. När känslorna blåst över kommer du undra hur fan du tänkte egentligen och då kan det ju vara bra om man inte gjort allt för mycket skada hemma som man sen ångrar. 

Sen kan det faktiskt finnas problem i ert förhållande som kan påverka såna här saker men det blir svårt för dig att förhålla dig objektivt till det när du är så påverkad. Därför det är bra att bolla det med någon professionell. Du har ju redan tagit ett steg i den riktningen med denna tråd, men otrohet är ett känsligt ämne och såna här trådar tenderar att bli väldigt polariserade.

Om du tänker såhär... är inte ert förhållande värt några samtal med en terapeut som du kan bolla allt med?

Ja, kanske att du stötte bort honom ..DÅ..

Men det var väl i början? Eller hur? Hormonerna hade inte börjat löpa gatlopp ännu.

Om man har familj och allt vad som där tillhör..varför bryter man inte då, när man börjar ana att det börjar hetta till och saker och ting börjar glida ur händerna? Men han har ju varit en så stöttande vän (Undrar varför :))

Får man fråga. Varför och på vad sätt har han varit stöttande?

Du behöver egentligen inte svara på det. Jag är man och jag vet hur män tänker i den situationen.

Och.."Just for the record" att vara kall är ingen bra strategi i din sits.

Jag och min man har haft en del problem med kommunikationen och denna vän har varit stöttande och faktiskt kommit med bra råd. Men relationen började ändras för ett bra tag sen.