Kan bara hålla med ovan här!! Mannen borde vara hemma nu en tid framöver.
Och snälla snälla sluta amma. Börja med ersättning. Det kommer bli en lättnad.
Och kom ihåg: Detta är INTE föralltid. Det kommer bli bättre och du kommer må bättre! Försök nu bara göra dagarna och tiden så smärtfri det går.
Min man har nyligen själv varit sjukskriven (pga dåligt mående, så det är säkert därför han är så förstående) och har således nyss börjat jobba och kan då inte vara hemma. Han har väl ingen ersättning från FK då så vi skulle inte klara oss ekonomiskt. Alla runt mig tjatar om att amma. Jag har sagt att jag funderat på att kanske delamma och delvis ge ersättning istället för att amma helt just för att jag mår som jag mår när jag ammar - ändå kommer pekpinnarna och då tjatas det om att barnet kommer att få ett sämre immunförsvar och de drar hela den ramsan - då blir det skuldkänslor istället. Jag hoppas bara att detta är något övergående, jag är inte oroad över att jag ska skada mig själv eller barnet men jag är bara så less på att alltid vara så ledsen och att inte våga/orka gå ut för att jag när som helst kan stå och vrålböla av förtvivlan.
Tack snälla ni för era svar. Känns som en lättnad att jag inte är ensam om dessa känslor. Särskilt den där ledsna känslan då jag tänker på att det inte bara är vi två längre. Känns hemskt och jag har inte ens velat säga det högt men jag tänker på det nästan hela tiden. :-|
Ska försöka ett par dagar till, ska känna efter och se hur det går när han återgått till sitt arbete och om det då ändå känns ohållbart får jag söka hjälp på vårdcentralen ang. eventuell sjukskrivning. Man kan ju inte gå runt såhär i all evighet ändå...