Jag känner mig som en dålig människa och mamma...

Sluta amma för hormonerna för dig mer ledsen. Ersättning och glad mamma är bättre.

Sedan sjukskriv dig för förlossningsdep och låt mannen vara hemma med er.

Kan bara hålla med ovan här!! Mannen borde vara hemma nu en tid framöver.

Och snälla snälla sluta amma. Börja med ersättning. Det kommer bli en lättnad.

Och kom ihåg: Detta är INTE föralltid. Det kommer bli bättre och du kommer må bättre! Försök nu bara göra dagarna och tiden så smärtfri det går.

Håller med ovanstående, SLUTA AMMA, ta kontakt med BVC/MVC och se till att få hjälp, kanske med antidepressiva och att bli sjukskriven så kan din man vabba ett par veckor åtminstone, och dessutom: ditt mående inte är underordnat hans sömnbehov, prata med pappan om att han måste sova med dig och bebisen tills allt är stabilt. Min man sov alltid hos oss när bebisen var liten. Vi gav också ersättning så det blev bara två/tre uppvaknanden per natt och det kan man överleva med några månader - man får lägga sig lite tidigare på kvällarna bara!!

Min man har nyligen själv varit sjukskriven (pga dåligt mående, så det är säkert därför han är så förstående) och har således nyss börjat jobba och kan då inte vara hemma. Han har väl ingen ersättning från FK då så vi skulle inte klara oss ekonomiskt. Alla runt mig tjatar om att amma. Jag har sagt att jag funderat på att kanske delamma och delvis ge ersättning istället för att amma helt just för att jag mår som jag mår när jag ammar - ändå kommer pekpinnarna och då tjatas det om att barnet kommer att få ett sämre immunförsvar och de drar hela den ramsan - då blir det skuldkänslor istället. Jag hoppas bara att detta är något övergående, jag är inte oroad över att jag ska skada mig själv eller barnet men jag är bara så less på att alltid vara så ledsen och att inte våga/orka gå ut för att jag när som helst kan stå och vrålböla av förtvivlan.

Jag kände likadant när jag fick mitt första barn för två år sedan. Det är ju en gigantisk omställning! Grät för att allt var annorlunda, för att jag kände mig instängd osv. Men allt blev mycket bättre med tiden. Du får försöka tänka att det är en kort period och att det snart kommer kännas bättre, förhoppningsvis. Det är viktigt att vara öppen med hur man känner, både mot partnern och mot bvc, så att de kan hjälpa till om det inte blir bättre.

Nu sitter jag och ammar andra barnet som är tre veckor. Den här gången gråter jag av helt andra anledningar, som att jag känner mig otillräcklig för båda barnen, men det går väl över det med. Man får försöka acceptera känslorna och låta dem komma och gå.

Ska dock tillägga att jag vill amma, trots att jag inte mår helt bra av amning hormonerna. Om du är säker på att du inte vill ska du förstås inte fortsätta för någon annans skull.

*amningshormonerna

Du kan bli sjukskriven och han kan ta ut föräldrapenning. Fundera i dom banorna om det blir ohållbart.

Men snälla sluta lyssna på andra ang amningen! För mig var det jättetufft att gå köpa den där första ersättningen, men när jag väl gjorde det - vilken skillnad!

Och försök komma ut lite varje dag och få dagarna att gå så de inte känns så långa tills din man kommer hem.. sover bebisen bra i vagnen ute kan det va skönt nu att komma ut och sätta sig och ta en kaffe o läsa en tidning/scrolla i mobilen i lugn och ro... Vips så kommer du till och med njuta.. kom ihåg att sakta men säkert kommer livet tillbaka.

Jag hade riktig ångest med första barnet, kändes så ledsamt att det inte bara var vi två längre och att allt förändrats.

Tack snälla ni för era svar. Känns som en lättnad att jag inte är ensam om dessa känslor. Särskilt den där ledsna känslan då jag tänker på att det inte bara är vi två längre. Känns hemskt och jag har inte ens velat säga det högt men jag tänker på det nästan hela tiden. :-|

Ska försöka ett par dagar till, ska känna efter och se hur det går när han återgått till sitt arbete och om det då ändå känns ohållbart får jag söka hjälp på vårdcentralen ang. eventuell sjukskrivning. Man kan ju inte gå runt såhär i all evighet ändå...

Hormonerna svallar massor i början och kost hade jag dagar av intensiva känslor men för mig var alla känslor förstärkta både sorg, glädje, oro osv! Tucker att det du beskriver låter mer som förlossnings depression , tucker du snarast ska ta en kontakt med vården o be om hjälp. Diskutera bästa lösningarna för dig, barn o partner tillsammans. Ska du sluta amma så behöver det ske på ett klokt sätt för bebisen så gör inget förhastat utan rådgör !

Ta hand om dig

Det är därför vi varit lediga i 10-12 veckor tillsammans (1+-pappadagar + ena tar semester + andra tar semester = ca 12 veckor 100% tillsammans)...
Mycket enklare efter 3 mån.