Jag känner mig som en dålig människa och mamma...
Oj vad jag känner igen mig! Ska försöka skriva det jag önskade att någon skulle skriva till mig när jag var nyförlöst.
Jag fick barn på nyårsafton så jag var ?nyss? där du är. Och fyf*n vad jag förstår din oro, ledsamhet, trötthet. Jg var KNÄCKT. Dessutom resonerade jag precis som du gällande amningen. Jag tyckte att ingen förstod hur jag mådde. All fokus var ju på barnet hos alla som t.ex bb, bvc. Jag ville att någon bm på bb skulle ?sälja in? ersättning hos mig så att det kändes legitimt att sluta amma. Men icke! Sa också att jag ville helamma 1 mån sen delamma. Alla bara tjatade om att störa mjölkproduktion osv.
Det hjälpte inte mig ens att mina vänner som också nyligen fått barn sa att ?du kommer fixa det galant när sambon börjar jobba?.
Idag är mitt barn 3,5 månad och helammad till 3 mån och fortfarande de flesta måltiderna ammad. Det år fortfarande sjukt jobbigt till o från i vardagen men minst lika ofta UNDERBART. Jag fortsatte amma för att det kändes för fel och för jobbigt för att ge ersättning hela tiden. När amningen väl sitter är det enklare, slipp värma och öht gå upp från sängen på natten. Så ibland tänker jag på att jag är glad att ingen talade så gott om ersättning för mig. MEN, det är absolut inte fel att sluta amma och ge det heller. Ditt barn har redan fått del av antikroppar så det är bättre än inget :)
Mina ledsamma känslor och saknaden av mitt gamla liv var nog helt borta efter max 2 mån. Du kommer förmodligen efter 6 veckor få fylla i depptest hos bvc. Minns att jag redan då mådde bra. För min del tror jag min deppighet mest berodde på extrem sömnbrist. Och alla snackade om hur vår lilla sömn skulle vara av bättre kvalité. Knappast i början, man blir lika förstörd som utan barn tycker jag. MEN, det vänder faktiskt och blir tolerabelt efter några veckor.
Mina råd, lite mer handfasta som jag skulle velat fått:
- Ta upp precis allt du sagt här med BVC genast. Och ta hjälpen du kan få om du känner att det känns rätt.
- SKIT I HANS MATLÅDOR. Åtminstone i 6 veckor.
- Fortsätt amma 2 veckor till och gör en bedömning om du vill sluta eller ej (då sitter nog amningen och du kan lättare bedöma vad du egentligen väljer bort). Känns det outhärdligt med 2 v till skulle jag slutat direkt.
- Ha ett mantra som typ ?Det här varar inte för evigt, det är snart över?. För det är det verkligen.
Livet blir aldrig som vanligt igen men det blir bara bättre och bättre (för mig iaf).
- Få din sambo att ta hand om bebis typ 6 timmar vid tidpunkt du har lätt att kunna sova. Lägg dig i din säng och låt honom bara komma med henne när du ska amma. Jag omvärderade hela mitt liv till det positiva när jag väl fick sova mer än 2 tim i sträck.
Vi började förresten ge ersättning någon gång ibland efter 4-5v (minns inte exakt) just för att känna att bebis skulle vara van vid det så att vi kunde ha barnvakt några timmar och så att jag kunde få sova längre i sträck (så pappan kunde ?amma?). Vi hade också barnvakt 18-23 en kväll och hade en hemmadejt. Rekommenderar starkt, supermysigt fast man mest pratat om barnet hehe.
Kom ihåg att du är nyförlöst i 6 v !!!
Nu knorrar bebis här. Lycka till <3