Jag känner mig som en dålig människa och mamma...

Åh jag känner också igen mig! Fick mitt första barn i oktober förra året. Ser att du redan fått massa bra tips, så vill egentligen bara tipsa om att prata om hur du känner med BVC. De kan ordna med samtalskontakt åt dig, så slipper du ringa runt till vc och "ta tag i det själv". Jag fick hjälp via BVC och alla besök har varit kostnadsfria (bor i sthlm). Psykologen hjälpte mig att få perspektiv på saker och ting. Och det som framförallt kändes skönt att höra från denne tyckte jag var att känna just så här är faktiskt helt normalt! Kanske tom mer normalt än att sväva på moln av lycka... Samt att även ens psyke måste få tid att läka efter en förlossning. Det är inte bara en "traumatisk" händelse rent fysiskt, och mkt fokus i vårt samhälle ligger ju just på hur man återhämtar sig rent fysiskt. Ingen vågar prata om hur man mår psykiskt. Eller hur man gör för att återhämta sig psykiskt efter en förlossning. Det hade jag velat lära mig om under graviditeten, så man var redo! Hon pratade även om att vi ju är rätt ensamma i Sverige efter att man har fått barn. Oftast är en förälder ensam hemma med bebisen. Samtidigt finns samhällets övriga krav på att sköta hem och att man ska vara lycklig osv osv. I många andra kulturer är man fler som hjälps åt med bebis och allt annat i hemmet. Mammans uppgift är endast att fokusera på att ta hand om bebisen, amma om man nu gör det, och ta hand om sig själv.

Något som jag själv insett, och skulle velat veta innan, är att amning faktiskt är ett heltidsjobb dygnet runt, iaf första tiden! Har du ammat en dag, ska du vara nöjd med vad du åstadkommit, glöm matlådor och städning, du har redan gjort ditt liksom. Sen väljer man själv om man vill amma, det är ditt beslut och ingen annan har rätt att lägga sig i det <3

Och som alla andra skriver; det kommer att bli bättre! Även om det känns som att det kommer att vara för evigt. För mig började det bli lättare efter 3 mån, men alla är olika. Håll ut, ta hand om dig och ta en dag i taget <3