Dålig tillväxt, kärleksbrist?

Men gud vilken hemsk press. Så om hon inte skulle växa tillräckligt på deras "kurvor" så handlar de om din närhet?

De är så otroligt påfrestande att folk är så okunniga om diagnoser. De finns säkert fullt enligt dom "normala" föräldrar som inte alls ger sitt barn mer närhet än du.

Våra barn är jättesmå men de beror ju på gener också. Dom ligger 2 streck under viktkurvan och nått streck under på längden och dom får så mycket närhet som dom bara kan.

Så känn inte sån press. Så länge hon är pigg, äter, kissar. De löser sig : -)

Kärlek kan INTE påverka längden.

Du menade det absolut säkert inte så , men ditt svar kan tolkas som att du menar att TS inte ger sitt barn tillräckligt med närhet pga att hennes barn sover bäst ensam på nätterna, och får så göra.

Sover ett barn bäst ensam på nätterna är det ju det bästa för barnet (och ofta dessutom för föräldrarma), och har ingen som helst påverkan på vare sig barnets närhetsbehov eller föräldrarnas närhetsgivande.

Nja det är en sanning med modifikation. Kärlek kanske inte direkt kan göra det men det finns något som kallas psykosocial tillväxthämning eller failure to thrive.

Finns lite mer info här

www.internetmedicin.se/page.aspx

Tycker inte det direkt låter som TS dock, låter mer som att BVC sköterskorna fått för sig något och har svårt att släppa det

Vad betyder det/detta?

Din link säger direkt quoterat:

"C. PSYKOSOCIAL TILLVÄXTHÄMNING 

Symtom

Kortvuxenhet utvecklas ofta trappstegsvis med perioder av stillastående längdtillväxt växelvis med perioder av viss återhämtning.
Se vidare under Icke organisk failure to thrive.

A. ICKE ORGANISK FAILURE TO THRIVE Förutom ärftlig litenhet är detta sannolikt den vanligaste orsaken till litenhet i västvärlden.

Kan påverka både längd och vikt, samtidigt eller var för sig, se även avsnitt Psykosocial tillväxthämning

Notera att vikt i SDS förhåller sig till längd i SDS som 0.7:1. Det betyder att ett barn som har både längd och vikt på ? 2 SDS är underviktigt och bör utredas på malnutritionsmisstanke. Kontrollera dock hur tillväxtavvikelsen uppstått ? vad hände först?

Symtom

Magerhet, liten muskelmassa. Ofta dålig längd- och viktökning redan under första levnadsmånaden, se figur. "

Plockar du upp henne när hon skriker eller låter du henne ligga och skrika ensam ? Barn som får skrika ensamma utan att bli tröstade får väldigt höga stressnivåer och det kan göra att de inte växer som de ska.

En bebis ska öka i vikt varje månad och om hon står still i vikt så behöver det kollas upp. Om du ver att du gör allt rätt så var på BVC att kolla upp så att inte något annat är problemet.

Tack för all er input, skönt att höra att jag inte verkar göra fel. Lägger även till att självklart plockar jag upp henne direkt när hon skriker om de inte så att hon ska sova då tröstar vi henne i sängen, men hon behöver aldrig skrika ensam.

Känner bara sån jäkla press från BVC som tjatar hela tiden "Med din diagnos klarar du verkligen av att ge henne de hon behöver?" "jag förstår ju med tanke på att du har din diagnos att detta ger stora förändringar i ditt liv klarar du verkligen av att hantera de eller vill du prata med en psykolog?" "Du vet väl att hon behöver närhet och kärlek, och du måste ge henne ögonkontakt och sjunga för henne annars utvecklas hon inte"

Senaste besöktet var de jobbigaste då hon helt plötsligt kläcker ur sig (pga att hon har sovit vid de andra BVC besöken, hon somnar i sin bilbarnstol på vägen till dom) "åh va skönt att hon skriker äntligen när hon är här, jag har ju varit så orolig att hon verkat så trött och frånvarande när ni har varit här"

Hon följer "sin" viktkurva men har haft svårt med vikten pga olika saker som har hänt i början av hennes liv där hon var en del sjuk o vi var inlagda på barnavdelningen.

Men hon vägde 2870 g när hon föddes och nu 2 månader senare så har hon gått upp till 4 kg <3

Jag hoppas jag ger henne tillräckligt med kärlek :( blir så jäkla nojig om jag gör rätt eller om allt jag gör är fel :( men tycker jag ger henne allt och lite till, hon är mitt allt

Jag tycker du skall byta bvc. Det verkar som en väldigt dålig sköterska som ger dig mer stress än nyttig hjälp.

Eftersom du är orolig för att ge henne för lite kärlek tror jag inte du missar det :) Min son började helt plötsligt när han var 2 månader, utan någon uppenbar orsak. Vi kollade upp massa grejer men kärleksbrist var aldrig ens på tal. Det slutade med extra mjölkersättning och han tog igen allt han halkat efter och en kurva till. Han har sovit bra i egen säng från början, och det har vi verkligen tagit vara på för att få sova ordentligt själva. Det är ju t.o.m. rekommendation för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd. 

Sen det här med skrik, självklart tröstar man så fort man kan, men jag kan ändå ta någon minut att avsluta det jag håller på med och jag står i duschen eller vid spisen t.ex. En period när han skrek riktigt mycket la jag ner honom ibland på en säker plats och tog tio djupa andetag på balkongen för att inte bli knäpp ;) Så jag som är utan diagnoser sitter inte heller klistrad vid ungen dygnet runt och han har både gått ner i vikt och upp igen utan att det har varit fel på modersegenskaperna. 

Non organic failure to thrive är om trots uteblivna medicinska orsaker ett barn inte växer som det ska, främst gällande vikt men även längd. Det kan då vara relaterat till antingen att barnet inte erbjuds tillräckligt med näring eller psykosociala faktorer såsom en stressig hemmiljö, dålig anknytning etc. Har för mig att det kan vara något som ses över om tillväxten sjunker mellan ca 2-6 månader. Betonar dock att jag inte tycker att det låter som TS! Låter mer som hon borde byta bvc...

Har inte tid att leta runt så mycket just nu och länka till bra formuleradebsidor men nedan har jag citerat från följande norska sida.

www.nkvts.no/sites/Barnemishandling/kliniske-tegn/omsorgssvikt/Pages/Failure-to-thrive.aspx

Tilstanden skyldes at barnet enten ikke tilbys nok næring eller at barnet på grunn av psykisk stress, utrygghet, understimulering og samspillvansker ikke er i stand til å spise eller nyttiggjøre seg maten.

Men herregud vilken knasig BVC-sköterska! :-O Min man har autism och vårt barn ligger +3 på både längd och vikt, utvecklas som han ska och makens diagnos har aldrig ens varit uppe till diskussion. Byt BVC, är mitt råd!

[quote=78653527][quote-nick]Tow2Mater skrev 2018-04-22 02:13:34 följande:[/quote-nick]Du menade det absolut säkert inte så , men ditt svar kan tolkas som att du menar att TS inte ger sitt barn tillräckligt med närhet pga att hennes barn sover bäst ensam på nätterna, och får så göra.

Sover ett barn bäst ensam på nätterna är det ju det bästa för barnet (och ofta dessutom för föräldrarma), och har ingen som helst påverkan på vare sig barnets närhetsbehov eller föräldrarnas närhetsgivande.[/quote

Skrev nog otydligt. Jag tror absolut att Ts ger precis sitt barn lika mycket kärlek som en person utan nån diagnos. Ser inte att de ska vara något hinder alls. Bvc sköterskan känns bara väldigt okunnig och gör Ts orolig att hon inte gör rätt för sitt barn vilket är otroligt oproffsigt.]

Nej det är inte brist på kärlek som gör att din lilla tjej inte växer. Det skulle kunna vara så om du struntade totalt i all omsorg om henne, men då handlar det om grav vanvård.

Det finns massor av skäl till att barn inte växer helt enligt kurvan, det kan vara för lite mat, att de kräks ovanligt mycket eller allergi/överkänslighet. Det kan också vara så att den här kurvan är helt normal för din flicka. 

Du ska fortsätta som du gör och mata henne, ge henne den närhet och kärlek som hon behöver och som du ger nu. Låt inte BVC-tanten göra dig osäker. Be om konkreta råd istället om hur du ska mata och ge omvårdnad om nu BVC tor att det brister där.

Och sådana diagnoser - att något skulle vara psykiskt betingat - det hittar de på och använder TILLS man upptäcker att det ändå finns en somatisk orsak. Har vi inte sett det jättemånga gånger!

Symptom "många syskon"???  Snacka om att varenda granne granne har vetat det också i dem fallen där en familj med många barn och oftast missbruksproblem levt i verklig misär. Så ligger förstås något i det, men det kan man ju inte få in i en medicinsk diagnos!

Jag tycker det är hemskt att de gör dig osäker. Det finns ingen anledning till det. Jag har också Asperger och har tre barn. Diagnosen fick jag senare - så ingen hade anledning att blanda sig i då. Och jag hade inte alls några problem att knyta an till mina barn, det kom helt automatiskt. Det är en naturlig instinkt. Nu kan ju iofs såna störas av en funktionsvariation som Asperger, och jag kan inte vara helt säker om inte kan vara problem hos vissa. Men då tror jag att de märker det själva också. Så om du känner att du har bra kontakt med ditt barn, så är det säkert så.

Det du kan kolla konkret: Det viktiga är att reagera på barnets signaler, försök till kontakt. Det innebär ju i praktiken att "ge feedback" när barnet tar kontakt, dvs. tittar på dig, skriker, babblar, är vaken och kontaktbar. Det kan man göra på olika sätt. Ibland ler man kanske, andra gånger kommenterar man, typ "vill du ha din leksak" (om barnet t.ex. sträcker ut handen). Eller "är du trött" om barnet gäspar.
Man kan förstås också berätta vad man själv ska göra nu.  Det är bra att prata en hel del, när det passar. Låt dem inte göra dig alltför osäker!