Dålig tillväxt, kärleksbrist?

Tack för all er input, skönt att höra att jag inte verkar göra fel. Lägger även till att självklart plockar jag upp henne direkt när hon skriker om de inte så att hon ska sova då tröstar vi henne i sängen, men hon behöver aldrig skrika ensam.

Känner bara sån jäkla press från BVC som tjatar hela tiden "Med din diagnos klarar du verkligen av att ge henne de hon behöver?" "jag förstår ju med tanke på att du har din diagnos att detta ger stora förändringar i ditt liv klarar du verkligen av att hantera de eller vill du prata med en psykolog?" "Du vet väl att hon behöver närhet och kärlek, och du måste ge henne ögonkontakt och sjunga för henne annars utvecklas hon inte"

Senaste besöktet var de jobbigaste då hon helt plötsligt kläcker ur sig (pga att hon har sovit vid de andra BVC besöken, hon somnar i sin bilbarnstol på vägen till dom) "åh va skönt att hon skriker äntligen när hon är här, jag har ju varit så orolig att hon verkat så trött och frånvarande när ni har varit här"

Hon följer "sin" viktkurva men har haft svårt med vikten pga olika saker som har hänt i början av hennes liv där hon var en del sjuk o vi var inlagda på barnavdelningen.

Men hon vägde 2870 g när hon föddes och nu 2 månader senare så har hon gått upp till 4 kg <3

Jag hoppas jag ger henne tillräckligt med kärlek :( blir så jäkla nojig om jag gör rätt eller om allt jag gör är fel :( men tycker jag ger henne allt och lite till, hon är mitt allt