BIM juni 2018
Vd konstigt att snittet ska spricka. Är det livmodern då? För huden på magen spricker ju inte.
Vd konstigt att snittet ska spricka. Är det livmodern då? För huden på magen spricker ju inte.
Vd konstigt att snittet ska spricka. Är det livmodern då? För huden på magen spricker ju inte.
Jag var på gynakuten idag pga svåra smärtor..fanns bara säck kvar utan foster..missfall igen :( vilket jävla helvete :(
Jag har tid hos gyn på fredag..vet inte om jag ska gå eller avboka. Vill bara gräva ner mig nåstans just nu :( :( det känns för jävligt, vet inte vad jag gjort så att jag förtjänar detta :(
Tack, du är bäst! Har gråtit hela natten, kan inte ens uttala ordet missfall utan att gråta..men det går över o det får ta sin tid. Min semester börjar nu..hade tänkt at det kom så lägligt så att den sista farliga månaden (3 månaden) är precis över när jag går tillbaka till jobbet.. men nu känns livet meningslöst. Känns dock mindre ensamt tack vare er <3
man får vara tacksam för det man har och det man inte har.. kramar!
Ja du har rätt, kroppen säger ifrån när något inte står rätt till o det får man lita på. Jag tycker att det blev mer påtagligt på något sätt när vi såg hjärtat..då kändes det verkligen som att det är ett liv där inne:) men den är i himlen nu, en påminnelse om hur livet kan vända på några timmar!
Vi ska börja med missfallsutredning efter sommaren..min gyn rekommenderar inte att jag blir gravid innan dess. Vi ska börja när jag får nästa mens.. Känns som en jäkla lång väntan :( egentligen är det inte så långt..man vet ju inte ens om man får ägglossning precis efter missfallet (utan mens emellan). Så man kanske inte missar nåt ändå. Men ändå känns det långt? Jag får sörja fram till under helgen sen är det slut med det har jag bestämt. Man måste blicka framåt o tänka på allt fint man har istället <3
Ja det känns verkligen tryggt, att man blir tagen på allvar och att man kan få hjälp om det är något som inte står rätt till.
Min gyn tyckte att det inte är bra för mig psykiskt och framför allt för min kropp att behöva gå igenom ytterligare ett missfall på så kort tid OM det senare vid utredning visar sig att det hade kunnat förhindras. Problemet är att man kan inte göra den djupa utredningen med alla prover när man väl är gravid, så då kan man inte heller utesluta vissa saker.
Men nu känns det som att kroppen kommer vara extra mottaglig för graviditet just för att man helst inte ska/får, för ens egna skull.
Fokus kommer nog inte vara på att skaffa barn nu direkt efter missfallet, utan precis som du säger ägna tiden åt att ta hand om varann. Jag vet själv inte om jag orkar med ny graviditet så pass tidigt.. men ni vet hur det är, man vill för att man inte får, lustigt.
Va hade ni gjort? Hade ni kört på ändå eller väntat en mens?
Nej precis, jag vet inte om det är så bra för en att testa innan bim, ibland är det inte något fel på det sättet utan det är för att ägget inte har fäst, ska man då räkna det som missfall o må dåligt över det? Det är en helt annan sak om det skulle vara så varje gång men om det vara händer någon enstaka gång så känns det onödigt att oroa sig för det.
Tack så mkt för att du alltid besvarar mina frågor o min oro, känns som att jag har en liten ängel här <3
Hur mår du? Du är väl i vecka 6 nu eller hur? Hur känns det nu när du kommit förbi den veckan där tidigare missfall har skett? Jag ber att allt går som det ska o att du inte behöver gå igenom flera missfall fina du <3
Jag hörde någon på youtube, tror jag, som sa att när man väl har sin bebis i famnen så förstår man att det är så klart JUST DEN bebisen som man skulle få o ingen annan o inget annat som hänt tidigare kommer betyda nåt längre :)
Åh visste inte att hon drabbats så många gånger..googlade o fick fram en podd. Så hemsk historia :(
Ja men det har du verkligen, stort tack ska du ha <3
Låter ju som riktiga graviditetssymtom, hihi :) försök att inte oroa dig, tänk att det går bra de allra flesta gånger :) hoppas att du kan få göra ett tidigt vul för att se lille pyret där inne, brukar vara lugnande <3 du hade barn sedan tidigare eller?
Ja man blir så glad för deras skull :)
Åh va spännande, snart ju :) va härligt med en liten buse som gör att livet känns lite lättare mitt i allt <3
Nej precis, vi har inga barn. Nej så klart jag inte tar illa upp :) det är svårt att ha koll på alla, man har knappt koll på sig själv längre haha <3
Grejen är så här, jag tog ett test innan årsskiftet som antingen var supersvagt eller spök..Just där o då räknade jag det inte som missfall.. tänkte inte ens i dom banorna på den tiden. Men vi hade typ precis börjat försöka få barn..så vi tog det lugnt i början men i februari började vi väldigt seriöst o aktivt hela tiden. I mars/april blev jag gravid men det slutade i tidigt missfall i april, början av v5. (Testade 3 dagar innan bim) o missfallet kom 2 dagar efter bim. Det var första gången det kändes som ett missfall, fick de smärtorna o den typen av blödningen osv.
Efter första mensen efter missfallet, blev jag gravid igen i slutet av maj, som slutade i missfall nu i slutet av v7.
För mig känns det egentligen inte som att jag gått igenom 3 missfall, utan 2 bara. Men sa till läkaren att det är 3 för att jag var väldigt orolig att det första innan årsskiftet faktiskt var ett missfall o något är på tok nu när jag isf haft 3 st, så jag vill så klart ha en utredning.
Men har läst här att många får 2 missfall o tredje graviditet går oftast jättebra..därför känner jag mig kluven i om vi ska försöka när jag slutat blöda (just eftersom vi har semester o har all tid i världen för varann nu, båda tyckte att det var jobbigt o stressigt med bebisverkstad när vi jobbade) eller vänta en mens så att läkaren kan ta prover i början av mensen. Proverna kunde vi inte ta nu direkt, utan det får vi börja i början av mensen som kommer efter missfallet. O man kan tydligen inte ta alla dom proverna om man skulle vara gravid då :/
Nej men det ska väl inte påverka? Tänk inte, försök att vara positiv nu när du är gravid, vet att det är svårt. Men försök att njuta, för oavsett om man njuter eller är orolig o stressad hela tiden o vill inte bli för glad, så kommer smärtan o sorgen vara lika stor om nåt mot förmodan skulle gå snett. Men det kommer gå bra fina du <3
Maken är inte så hjälpsam där..han lämnar helst såna beslut åt mig. Men han tänker att processen med bebisverkstad är ju betydligt enklare nu när vi är lediga ä senare när vi jobbar o man är helt sliten o trött efter jobb. Men han är orolig att vi kör på, trots läkarens instruktioner att låta bli, o det skiter sig igen..då har man slösat ännu mer tid än att vänta en mens bara. Han är lite orolig att vi kanske inte kommer kunna bli gravida om vi går igenom så många missfall.
Jag tror att vi kommer köra på de dagar vi är sugna, dock utan äl-test o utan någon ansträngning som helst, kommer inte ens kolla på kalendern när jag beräknas ha ägglossning. Köra helt blint alltså, det känns typ bra :) Blir det ändå bebis då är det väl meningen isf tänker jag? Som du säger har vi 50/50 chans att det blir lyckat.
Undra om de ändå kan ta vissa enstaka prover om man nu skulle råka bli gravid? Bara för att se om man behöver käka nån medicin, tex progesteron eller blodförtunnande mot blodproppar osv
Jag känner att lusten är helt borta.. känner mig inte heller så taggad längre till att skaffa barn av nån anledning..det känns jobbigt o som en process liksom, inte roligt. Förra gången ville jag bara försöka igen så fort som möjligt men inte nu. Dock måste jag säga att dey känns på nåt sätt skönt att jag inte stressar inför äl för första gången på ett halvt år typ haha!
Ja du har så rätt, ju mer man försöker desto värre blir det! Man får kanske testa att lägga fokus på annat under en period så kroppen o hjärnan får vila från bebisverkstad. Tack så mycket för dina fina o kloka ord :) <3