IVF augusti 2018

För ungefär ett år sedan var jag hos kvinnokliniken för en blödning som vägrade sluta och som jag hade haft i ungefär 3 månader. Väl där skulle en undersökning göras på mig med ultraljud då jag haft dessa konstiga blödningar till och från under de senaste åren. De kunde snabbt konstatera att detta berodde på att jag inte haft någon ägglossning. De började ställa frågor om jag har barn, någonsin fått missfall och om jag alltid skyddat mig vid sex. Jag svarade nej på alla frågorna.

Detta oskyldiga besök för en blödning slutade i en lång utredning som pågick under flera månader. Resultatet var att jag inte kunde få barn på naturlig väg då jag inte har en naturlig ägglossning trots att jag varje månad har mens.

Innan jag blev tillsammans med min nuvarande sambo var jag i ett väldigt dåligt förhållande med både psykisk och fysisk misshandel och har därför alltid varit glad över att jag inte råkade bli gravid under det förhållandet. Jag har sedan dess aldrig haft jättebråttom med att skaffa barn utan tänkt att det sker när det sker. Efter detta besked har jag dock gått från att vara en frivilligt barnlös person till stt vara en ofrivilligt barnlös person och detta tär på mig något oerhört då jag självklart vill ha barn. Min sambo däremot har redan ett barn från ett tidigare förhållande och känner nog därför inte samma panik och sorg över situationen.

Då jag snart fyller 32 känns det som att mitt ?bäst före?-datum håller på att gå ut också vilket stressar mig ännu mer. I mars påbörjade vi dock IVF med försök 1. Försöker kom och förbrukades i ett kick. Sprutor i 16 dagar, 3 äggblåsor, 1 ägg och ett 1 embryo. Efter 18 dagars ruvning slutade det hela med negativt testsvar.

I augusti (sommarstängt) blir försök 2 men det känns som tortyr att behöva vänta tills dess. Någon mer som ska göra ett försök i augusti? Tidigare erfarenheter?