Bebis är inte rädd för främlingar

BVC säger iallafall att det inte beror på oss, utan snarare att vi fått en väldigt envis och tykänslig bebis Går korta stunder när jag inte är med. Han försöker avleda med lek och mat, går bra en stund men det slutar alltid med gråt och skrik. När vi gör saker på varsitt håll är hon snäll i vagnen en stund innan hon typ kommer på att mamma är borta.

Spelar ingen större roll egentligen, mer än att det vore trevligt att få lite tid för sig själv. Den tiden kommer den också såklart. Med mitt inlägg ville jag berätta för TS att det kunde varit värre än att hennes bebis inte är rädd för andra människor.

Alltså du och jag, vi får nog bara ge upp. Det går inte att förklara för någon som inte varit med om detta. Och har man inte det så är det ju visst ?bara? att slänga över bebisen till pappan så är alla problem plötsligt lösta, haha.

Jag håller med dig helt och hållet. Det ÄR omöjligt att bara lämna över barnet och låta det skrika sig hes. Det skapar knappast någon trygghet. Här fungerar bad matning med pappa, och senaste veckorna också blöjbyten. Vilket är helt omöjligt för mig utan massa skrik.

Har ni det så fortfarande eller har barnet blivit större?