Bebis är inte rädd för främlingar

Det kommer förmodligen vid ca 10 månader när separationsfasen börjar.

Den ska börja vid 8 månader vad jag har läst och hört. Men det är väl säkert olika såklart.. så får vänta och se :)

Så var vår son också i den åldern. Nu vid 1,5 är han jätterädd för vissa folk och andra går bra.

Alla blir inte rädda för främlingar under separationsfasen. Många blir i stället bara rädda för att föräldrarna ska försvinna ur sikte. Din son kanske inte riktigt har hunnit dit än. Det är liksom inte exakt vid 8 månader utan bara ungefär.

Du oroar dig för mycket. Alla barn är olika. Det kan komma senare, eller inte alls. Min är 10 månader och som längst har jag kunnat låta hennes pappa ha henne i 20(!!!!) minuter. När jag är i samma rum...... Alla andra är uteslutet. Skulle göra vad som helst för några minuters ensamhet!

Min son var likadan, han blev aldrig ängslig och kom inte in i blyga perioden heller. Sedan han föddes har han varit lika glad av att vara i min famn som den andra förälderns, morföräldrarnas eller någon annan släkting eller vän. Sedan han började krypa och gå så har det hänt ganska ofta att han bara tar någon annan i handen eller kryper upp i famnen på någon helt främmande på lekplatsen. Han är snart två år och ibland ser man att han blir reserverad för nya människor som kommer hem till oss, men bara tio minuter eller så. Det är inget fel på er anknytning eller ditt barn.

Att pappan (som borde vara lika mycket förälder som du är) inte kan ta henne är något ni lärt henne. Jag gissar på att han inte varit föräldraledig en minut och att han inte tagit sin del av ansvaret.

Alla, barn som vuxna, är olika. Vissa är extroverta, andra inte. Våra båda har varit och är väldigt utåtriktade och ingen av de har haft någon direkt separationsfas. De har båda haft två primära anknytningspersoner från dag ett, dessutom flera sekundära. Aldrig varit några problem alls att vara med andra. De är rätt stora nu, en är vuxen, om det säger något.

Myten om att barn som inte enbart föredrar mamma de första åren har anknytningsstörningar är så totalt skvatt galen. Lyssna inte på sånt dravel.

Min dotter hade inget emot främlingar till ca 11 mån, sedan blev hon väldigt anti. De är okej bara om hon får sitta i mitt knä medans.

Han har varit hemma MED mig i ett halvår. Han har gjort allt han kunnat, men det går inte alls. Ingen annan kan hålla henne. Men det kanske är något jag lärt henne också? Eller så är barn olika.