Bebis är inte rädd för främlingar
XEmmabus skrev 2018-06-30 21:26:15 följande:
Är moster till 2 flickor som alltid varit nöjda med vem de än varit hos. När de tex slog sig räckte de upp armarna mot närmsta vuxen för att få tröst. Skulle de skolas in på dagis vinkade de hej då till mamma och pappa direkt och sprang och lekte. De är nu i tonåren och lika goa glada tjejer som tycker om att umgås med människor i alla åldrar. Alla människor/barn är olika helt enkelt. 
Därtill, bara för att du uppfattar ett par tjejer som "goa", verifierar det tesen om att de har trygg anknytning? Man kan vara mycket välfungerande i massor av situationer även om man har en otrygg anknytning. Det är först när anknytningen aktiveras som det otrygga beteendet uppstår.
Till TS:
Utifrån ett anknytningsperspektiv är det inte särskilt oroväckande om ett mindre barn är rädd för främlingar eller trygg med främlingar. Särskilt inte när anknytningspersonen är närvarande, men inte särskilt mycket när anknytningspersonen är borta heller. Det som visar barnets anknytning är beteendet hos barnet gentemot anknytningspersonen när anknytningssystemet slår till, t.ex.när anknytningspersonen kommer tillbaka till barnet efter att denne har varit hos en främling (under antagandet att närvaron av främlingen har stressat barnet så anknytningssystemet har gått igång).. Det trygga barnet söker då trygghet hos anknytningspersonen, men det otrygga barnet kanske söker skydd hos främlingen, eller tvekar att söka trösten hos mamma eller pappa.
Du kan läsa lite om detta välkända anknytningstest nedan:
www.svd.se/tryggare-kan-barnen-vara