Han har varit hemma MED mig i ett halvår. Han har gjort allt han kunnat, men det går inte alls. Ingen annan kan hålla henne. Men det kanske är något jag lärt henne också? Eller så är barn olika.
Att er bebis beter sig så beror inte på er, att bebisen ser dig som enda förälder beror på hur ni uppfostrat henne. Du är helt enkelt som en ensamstående förälder och pappan betyder inget för barnet.
Alltså du och jag, vi får nog bara ge upp. Det går inte att förklara för någon som inte varit med om detta. Och har man inte det så är det ju visst ?bara? att slänga över bebisen till pappan så är alla problem plötsligt lösta, haha.
Jag håller med dig helt och hållet. Det ÄR omöjligt att bara lämna över barnet och låta det skrika sig hes. Det skapar knappast någon trygghet. Här fungerar bad matning med pappa, och senaste veckorna också blöjbyten. Vilket är helt omöjligt för mig utan massa skrik.
Har ni det så fortfarande eller har barnet blivit större?