Hopplöshet kring sömn och amning
Har en snart sex veckor gammal bebis. Han har från start på bb varit väldigt klängig och kan bara sova om han blir buren eller får ligga hos mig eller min man. Någon enstaka gång per dag och natt får vi honom att somna själv i babynest.
Sedan ett par veckor tillbaka har sonen fått problem med sin mage, och kämpar för fullt med att prutta. Tycker hemskt synd om honom för det verkar plågsamt. Efter i stort sett varje matning tar det minst en timme att få ro i honom, det blir jobbiga nätter. Vi testar allt (sempersdroppar, massage, bärande i sele, tänka på vad jag äter osv) men inget tycks hjälpa honom. Vi lyckas sällan få honom att rapa. Kan tillägga att han bajsar många gånger per dag så förstoppad är han inte. Jag har sovit som mest tre timmar i streck sen lillen föddes, ofta får jag en eller ett par timmar i stöten. Känner mig helt slutkörd.
Och så har vi det här med amning. Var 2-3 timme vill sonen äta och jag har ångest inför varje gång. Jag försöker se till att grepp och ställning är bra, hur lätt det nu är när barnet fäktas med armarna vilt och inte vill ligga still. Ofta går matningen bra tills han ska sluta, då släpper han lite på greppet och hugger tag i vårtan på vägen ut vilket gör fruktansvärt ont. Nu när han har ont i magen är han dessutom orolig när han äter och fokuserar inte, vilket gör att det lätt blir fel. Har konstant ont i bröstvårtorna, får sår och mjölkstockningar, och blåmärken på vårtgårdarna. Ska till amningsmottagning på onsdag men känner inget större hopp, är redan i tankarna att sluta amma för att det känns så hemskt, men egentligen vill jag ju amma..
Gråter mig igenom dagarna nu när mannen börjat jobba igen. Älskar min lilla kille och tycker han är underbar när han är lugn, men nu känns det som att de dåliga stunderna är fler än de bra. Undrar om någon annan känner igen sig och om någon har tips på hur man kan göra för att stå ut? Vänder det nånsin, och när?? vill ju njuta av att vara mamma :(