Hopplöshet kring sömn och amning

Åh, det känns ju som en klen tröst just nu när allt är så jobbigt men du, det är normalt att känna som du gör och det går över. Jag lovar! Runt 6-8 veckor brukar bebisarna vara som allra mest oroliga, klängiga och gnälliga men det vänder. Nästan alla bebisar är sådana under den perioden.Kan ni dela nätterna du och din man så att ni får sova längre perioder själva? Eller om du ammar lillen och så tar mannen tiden däremellan? Jag var sömndesperat med första barnet så efter några veckor fick mannen ge henne ersättning nattetid för att jag skulle sova. Det gjorde att amningen gick åt skogen (vår tjej började föredra flaskan ganska snabbt) men sett såhär i efterhand så var det viktigare för mig att få sömnen att fungera. Man ska ju orka också! Har ni förresten testat att sitta med lillen tätt i famnen på pilatesboll och gunga? Det är helt grymt hur bra det funkar! Söver i princip vilken bebis som helst!

Ett annat tips är att ge dig ut och göra saker. Träffa vänner, gå på babycafe och träffa andra mammor i samma situation. Även om bebisen är ledsen och orolig så får du komma ut lite och prata med andra, se nåt annat än väggarna hemma och känna att livet faktiskt fortsätter rulla på trots att lillen har magont. Det är så himla skönt att träffa andra mammor som ofta också har gnälliga bebisar och bara få känna att det är normalt. Kanske hinner man dricka lite kaffe också. Bebisen kanske bara är nöjd om man sitter och ammar eller står och gungar i famnen, men det gör ju verkligen inget. Då har du kommit ut en stund i alla fall. Stor kram och snart är du ur den här jobbiga fasen och kan börja njuta mer av mammalivet!