Hej alla!
Jag har varit aktiv i en annan tråd där mannen saknar spermier i en relation. I den situationen hamnade jag för ett år sen nästan exakt.. Har nu fått göra 2 inseminationer på stimulerad cykel med donerade spermier. En innan sommaren och en efter, men utan lyckade resultat. I nästa cykel hoppas vi få påbörja vår första IVF men är såå nervös!
Vad spännande! Man brukar stimuleras under cirka 14 dagar för att det ska växa till sig lagom många ägg i äggstockarna. Under hormonstimuleringen brukar de kontrollera med ultraljud två (ibland fler) gånger för att se hur det går. Vid kontrollerna räknar de och mäter äggblåsornas storlek. Ofta justeras dosen upp eller ner, beroende på hur din kropp reagerar på hormonerna. När äggblåsorna är lagom många och stora kommer du att få ta en äggmognadsspruta och sedan plockas äggen ut efter cirka ett och ett halvt dygn.
Minns mycket väl alla miljoner frågor och funderingar man hade i början. Hoppas att ni lyckas snabbt så du slipper lära dig allt för mycket. :)
Hej allihopa! Nu är det äntligen vår tur att hoppa på denna karusell! Vi ska på vårt första möte inför IVF idag, någon som är i samma stadie?
När börjar du med din behandling??
Vi börjar med sprutorna imorgon... så kör vi lite sprutor sen ska vi på UL den 25/9 för att kolla lite på äggblåsorna.. så får vi se efter det.. har inte så bra koll på vad som händer sen men det berättar dom när vi väl är där...
Ja, det är riktigt tufft när det inte går som man vill och man får genomgå behandling efter behandling. Men jag försöker trösta mig med tanken att de flesta lyckas till slut.
Ja, det är riktigt tufft när det inte går som man vill och man får genomgå behandling efter behandling. Men jag försöker trösta mig med tanken att de flesta lyckas till slut.
Vi började försöka sommaren 2015. Vi trodde, precis som de flesta, att det skulle gå rätt snabbt. Vi gjorde första försöket med IVF hösten 2016 och har sedan haft lite otur med behandlingarna. Vid de två första försöken lossnade de flesta äggen i förtid. Vid fjärde försöket dog alla ägg på labbet på grund av felhantering. Så det har, minst sagt, varit lite motigt.
Håller helt med om att det är väldigt jobbigt. Samtidigt tänker jag ofta på vilken fantastisk möjlighet vi har att få hjälp med att bli gravida när det inte vill sig på "vanlig" väg. Och så gott som kostnadsfritt! Även om det inte tagit sig för oss (än) är jag väldigt tacksam över att kunna få hjälp.
Det är lång tid. Det blir så mycket fokus på en sak, som tar energi från andra delar. Tur att man inte riktigt visste i början hur tufft det kan vara.
Hittade de spermier?
Jag har länge lidit av svår pms och pratade med min gynekolog om min oro inför att sluta med p-piller då de har hjälp väldigt bra mot pms:en. Blev då lovad att vi kunde få hjälp med utredningen redan efter 6 månader och vi inte lyckades inom den tiden.
Jag försöker vara positiv, men det är ju inte varje dag de känslorna dominerar, om man säger så. :) Vissa dagar är jag otroligt bitter.