IVF sommar/höst 2018

Vad roligt, då är du på g igen! Hur känns det?

Schysst! Vilken dag blir det?

Skönt att de har koll på dig redan tidigt i cykeln! Vet du vilka de andra två sprutorna blir?

Om det blir någon återföring så blir det antingen i slutet på nästa vecka eller i början av näst-nästa vecka. Börjar få ordentligt ont nu, så hoppas att smärtan beror på många fina ägg. :)

Vad roligt vännen! Håller verkligen tummarna för att det går bra för er denna gång <3

Vi kör nästa i januari. Mensen är beräknad runt 13de, men jag ska höra av mig till dom efter nästa vecka då dom bad mig ringa innan nästa mens. Antagligen för att kolla om det skulle hinnas med en innan jul men det känns helt otroligt :/ den mensen ska komma 17de december så ivf:en skulle bli mitt i julveckan och då har de ju stängt. Men men. Ska ringa iallafall eftersom de bad mig.

Jag mår rätt kasst. Livet står still och jag har isolerat mig från alla vänner. Träffar bara kollegor när jag jobbar, vilket just nu är typ 2 dagar i veckan. Har tappat bort mig helt och orkar inte ta tag i något. Bara väntar på att få börja nästa behandling. Är så jävla ledsen för att det blev såhär. Det har gått två år nu och vi är inte något närmare vårt mål :(

Det är så tufft när det är så nära :( som du säger, det är allt folk pratar om! Jag förstår dom, absolut, hade jag haft barn hade jag kanske varit likadan. Men när man står på utsidan och tittar in... fy fan vad ont det gör.

Jag gick till den psykolog som jobbar på rmc, men det gav mig ingenting alls så jag skippar nog det tillsvidare. Skulle du vilja testa?

Han tar det riktigt hårt. Han var inte riktigt lika engagerad som mig när vi började, tänkte väl mest att det där är ju inga problem. Men nu när han verkligen känner att vi borde ha haft minst ett barn vid det här laget så börjar han må dåligt. Han har som tur är en bästa vän vars syster gjort ivf och den vännen är rätt insatt så han kan prata med honom rätt mycket. Jag är så himla glad för att han sparat undan en rejäl summa pengar så om vi gör slut på landstingsförsöken kommer det inte vara några problem att köra på med privat ivf väldigt många gånger. Det är en sån jäkla trygghet. Riktigt glad att han ordnat det åt oss.

Har du fått något datum för återföring än? Kom mensen som vanligt denna cykel?

Hej tjejer, jag läser endast här inne sporadiskt och såg era inlägg ovan. Till att börja med vill jag verkligen beklaga att ni inte lyckats än. Jag är äntligen gravid efter 3 färskförsök och 4 frys på 2 år, plus såklart nästan två års försök innan, så jag vet precis hur ni mår och vad ni går igenom. Med tanke på min ålder (närmare 40 än 35) så var sista försöket i princip sista försöket innan vi bara lade ner idén om barn helt.

Vad jag vill säga är att få utomstående förstår vilken oerhörd press en ivf innebär. För oss som kämpar och kämpat är det ett helvete. Jag mådde oerhört dåligt till sist, gick också till psykolog på rmc men precis som någon skrev ovan så gav det ingenting. Provade även psykolog på vårdcentralen en gång, men upplevde väl inte heller att det var 100, men hon började i alla fall ge mig verktyg att ta itu med stressen som ett ivf innebär.

Att se på när alla andra får barn får hjärtat att blöda. Jag vet inte hur många barn som ploppat upp i vår omgivning under de år vi försökt, och precis som någon skriver ovan så fixade jag inte att se dem eller heller umgås med dessa föräldrar. Två av dem är mina syskon. Vår barnlöshet har kostat oss relationerna med såväl nära som kära.

Mitt råd till er som är mitt inne är att stötta varandra i er relation. Ta hand om varandra. Hitta på saker ihop. Planera för roliga saker. Gå ut och ät.

Om ni har möjlighet, prata med dem omkring er. Jag har ett jobb jag inte kan flexa ifrån och därför har mina chefer vetat vad som var på gång hela tiden. Responsen har varit fantastisk. Gå hem och vila, jobba inte ihjäl dig, du har andra saker att tänka på. Förvånansvärt många har personliga erfarenheter kring barnlöshet, antingen hos sig själva eller i omgivningen, och förstår vad det innebär.

Försök, även om det är extremt svårt, att bearbeta bitterheten. Jag har själv varit på botten och känt att livet är tomt utan barn. Just bitterheten och ilskan har förpestat så många år av såväl vårt äktenskap som relationer med andra.

Till sist; slappna av. Vi valde att ta ett halvårs uppehåll efter 6e försöket som slutade i tidigt missfall. Åkte iväg under sommaren och åt bra, njöt av ledigheten och drack faktiskt även vin utan att skämmas. Jag var ett nervvrak innan semestern och svor över att tiden gick och att det var urkorkat att vänta så länge, men sista försöket gick vägen (bytte för övrigt till menopur).

Jag hoppas att mitt inlägg tas emot på rätt sätt och att jag inte "klampar någon på fötterna". Jag vet att det är "lätt för mig att se positivt" när man äntligen blivit gravid men jag vet verkligen hur ni känner och hoppas att ni kan få den stöttning ni behöver nu. Försök njuta av stunden, även om det är svårt, stressa inte, ta hand om varandra.

Stor Kram!!

Känner mig lite som ett barn dagen innan julafton samtidigt som det känns som om jag är på väg till slaktbänken. :) Imorgon är det äggplock och jag är helt peppad! (Och lite nervös).

Okej hade nästan detsamma 5 ägg 3 befruktade 2 in på dag 3, sedan skulle 1 frysas men gick ej. Men så blev det inget av de 2 äggen de satte in därför tror jag de behöver forska mera på livmodern. Ta väl hand om dig så hörs vi. Ska in nu på ultra kram