Ja, och jag bara känner att tiden rinner iväg.
Det gör så förbaskat ont i hjärtat varje gång detta händer!! Och man känner sig ensamt i världen! Alla andra runtomkring en får barn till höger o vänster.
Vilken ruvardag är du på? Progesteronstöd? Hur många försök hittills?
Beklagar att det inte gick vägen denna gång. :/ hoppas att de testar något nytt grepp kommande gång. Kram
Vad tråkigt att det inte funkade denna gången :( Sett ditt nick länge nu i trådarna här på fl och hoppades så att du skulle slippa behöva gå igenom detta. Jag håller tummarna att andra plocket ger er ett guldägg!
Min första IVF, ruvardag 13, testdag, och jag är gravid!!! Tog två test för att vara 100, men det var ingen tvekan på något av dem. Så nu hoppas vi att det stannar i magen. :D känner stundtals molvärk, blir snabbt trött, var lite illamående igår men inget farligt ännu. Första gången jag någonsin fått ett positivt test. :)
Testade med digitalt idag, då mensen inte dykt upp. Stod gravid 1-2 veckor! Så ofattbart att detta händer mig! Kan inte alls ta in det känner jag.
Ni som gjort återföring som inte lett till graviditet - när kom mensen? Blev den försenad pga lutinus eller kom den som vanligt?
Jag ruvar nu och ska ha tenta dagen mensen ?vanligtvis? ska komma, så är lite nervös..
En liten uppdatering från mitt trasiga liv. Sambon var och pratade med en kurator liknande person och samtalet bestod av vårt förhållande och hans arbetssituation. Och idag kom det. Han gjorde slut. Jag är helt förstörd. Det värsta är att han säger att detta aldrig hade hänt om vi hade blivit gravid samt att han är livrädd att förlora mig helt och hållet. Det är inte ömsesidigt, jag vet att jag älskar honom trots den tuffa period vi nu går igenom.. men han mår för dåligt, han pallar inget mer. Vad gör jag nu? Vad händer med dom två frysta embryorna vi har i frysen? Ska dom kasseras efter allt vi har gått igenom? Kommer vi aldrig få veta om vårt barn ligger där? Det som känns så tungt är att han är han med stort H. Jag kanske hittar nån igen om X antal år men jag vill ju så gärna bli förälder. Och tiden finns inte för alltid. Så mycket tankar och allt känns kaos. Jag är så ledsen att jag antagligen aldrig kommer få veta vad som kunde ha blivit av dom frysta embryona :(
Jag är 31, han snart 35 i april. Oförklarigt barnlösa. Jag hade ju hoppats på att han skulle säga något annat när jag frågade vad han ville göra härnäst, han sa ?ja en lägenhet till dig då till att börja med? jag hade ju hoppats att han skulle ge intrycket av att det inte va kört att han istället behöver tid att fundera på egen hand eller så. Men icke. Jag har frågat flera ggr om han är helt säker på sitt beslut och det är han säger han.
Så nu har jag skaffat en andra hands lägenhet från 1 mars. Helt overkligt, fattar inte att det händer :(. Ska dela upp bohag och allt den biten.. det är verkligen slut då känner jag. Vill verkligen inte dra ut på det när han uppenbarligen vill att jag ska flytta. Allt är skit. Detta trodde jag inte när jag tjuvtestade under ruvardagarna för två månader sedan. Dom blastisarna vi ha kvar kommer antagligen att hamna i soporna. Hur kan jag någonsin förlåta honom för att inte se efter om vår bebis ligger där?! Att gå hela livet och aldrig veta.
Vi har till slut plussat! På sjunde embryot, sjätte återföringen. Är dock livrädd för MA och missfall nu pga känner inga symtom alls. Är i vecka 6. Men ändå, det fungerade till slut!
Hej! Hur har du det och hur har det gått med allt?
Låter tufft och hoppfullt! Även jag och sambon separerade under en period för några år sedan. Jag kan inte bara skylla på ivf-behandlingarna för vår del, vi var inte så bra på att kommunicera med varandra på ett bra sätt då. Mycket har förändrats sen dess och jag tänker att om kärleken är stark och båda vill och vågar arbeta för att förändras, så kommer man att lösa det. Även om jag vet hur jobbigt det är att tiden bara går, kan det vara bra att inte ha för bråttom med att inleda en ny behandling. Men det är ju förstås helt individuellt.
Jag mår bra, oftast. Hormonerna för att känslorna stormar vissa dagar. Jag blir inte så lätt arg, men gråter ofta. Ser mycket fram emot augusti och att bebisen ska komma!