IVF sommar/höst 2018

Jag känner mig redo och rätt starkt! Samtidigt är jag orolig för hur suprefact, som i mitt fall används för att få en kraftigare nedreglering, kommer att påverka mig.

Jag är även lite frustrerad över att jag fortfarande inte har fått kopia på den anmälan som kliniken lovade att göra efter "missödet" vid förra försöket. Jag tror inte de har gjort någon anmälan och kommer själv att anmäla till IVO om det visar sig att mina farhågor stämmer.

Ja, jag hoppas också. Tänk om det skulle hända! Det är nästan en overklig tanke.

Det är sprutor som tas 2 gånger på dag med jämna intervaller. Min man ansvarar helt för det. Hans larm ringer när det är dags, han hämtar och injicerar medicinen. Tycker det känns bra att han också är delaktig och tar en del av ansvaret. Först två veckor fram till ultraljud. Sen har jag förstått det som att samma dos kommer att användas fram till ägglossningssprutan.

Har inte sett den själv, men har nära kollegor som har tittat för att försöka förstå vad jag går igenom. Tycker det låter som en jättebra idé att titta på avsnitten! Finns även poddar att lyssna på. Om jag inte minns fel finns "IVF-podden" som jag hört ska vara bra.

Tycker det med! Han var spruträdd när vi började med IVF. Nu är han inte det längre. :)

Börjar med Menopur om lite mer än två veckor. Tog ju första nedregleringssprutorna idag. Så nu är vi igång! :)

Igår såg allt fortsatt bra ut, så 6 stycken små embryon som förhoppningsvis fortsätter dela sig och på lördag kl 11 blir det insättning!!:)

Så jävla tufft är det <3 min bästa vän blev gravid av misstag, hennes kille ville inte ens behålla barnet men hon lyckades övertala honom. Känns som ett hån när man själv kämpar och misslyckas om och om igen.

Går och väntar på att en annan vän ska berätta att hon är gravid, vet att dom nyligen börjat försöka.

Går inte att komma ifrån att det är förjävligt. Men försöker tänka att mina chanser att bli gravid inte minskar för att de blir gravida. Men den tanken är ibland svår att hålla fast i. Har inga svar, men är det för jobbigt är det alltid helt okej att ta avstånd från dem ett tag. Ditt eget välbefinnande måste komma i första hand!

Sånt där är jättejobbigt. Jag slutar alltid följa folk som blir gravida/får barn på Facebook för att slippa se deras bilduppdateringar men kan fortsätta vara vänner där ändå. Min ena kusin fick barn förra året och jag kunde inte alls glädjas utan mådde bara så dåligt. Har undvikit henne och nu har vi knappt haft kontakt alls på över ett år. Har hört att de börjat prata om syskon... Och samtliga av mina andra kusiner har berättat att de funderar på att börja försöka få till första snart och jag får ångest bara jag tänker på det... Känner mig lite rutten som är så avundsjuk och missunnsam men kan inte hjälpa det.

Fy fan. Är det personer som kommer på bröllopet? Vet dom om er sits?

Vi gifte oss för några månader sen och ville ha barnfritt. En av gästerna tog ändå med sig sitt barn, kunde tydligen inte hitta barnvakt. Ärligt talat kunde hennes kille stannat hemma med barnet då han inte kände någon där, knappt oss som gifte oss. Det sista man vill på SIN dag är att påminnas om någonting dåligt. Nu gick det bra tillslut, jag var så inne i min bubbla att jag knappt märkte barnet.

Jag tror och hoppas att er dag kommer bli helt fantastisk och att du kommer vara så uppfylld med kärlek och förväntningar på dagen att du inte kommer ha tid att tänka på något annat. <3

Ni måste söka psykologhjälp! Ingen ska behöva må så dåligt att man slutar äta, hoppar över att gifta sig, har panikångestattaker, unviker människor och situationer. Ingen ska behöva leva i ett sånt mentalt helvete. Det är inte roligt att vara ofrivilligt barnlös men man ska inte behöva må så dåligt. Ingen förtjänar att ha det så hemsk. <3