IVF sommar/höst 2018
Wonderfluff skrev 2018-12-30 17:50:02 följande:
Godkväll allihop! Nu är jag inne på min andra ivf. Tog första sprutan igår kväll och känner redan hur det växer i båda äggstockarna. Förhoppningsvis ett gott tecken :)
Inlägg från: Akira Öken
|
-
Härligt att vara på gång igen!
-
Gott nytt år till er alla i tråden!
-
Ja, det var lite läskigt och jag fick kraftiga biverkningar av den. Bland annat blev jag extremt torr och fick eksem, bland annat i nästan hela ansiktet, värst kring ögonen. Hade även ledvärk och var väldigt känslig. Minns ett besök på kliniken då jag mådde så dåligt att tårarna bara rann under hela besöket. Synarela har också varit tufft ibland, men inte i närheten av Suprefacten för mig. Den här gången fick jag Synarela då blodprov visade att det andra läkemedlet inte hade större effekt.Sasso122 skrev 2019-01-01 12:20:26 följande:
Men vad bra att ni anmälde och såg till att det utreddes så att det förhoppningsvis inte händer igen.
Men oj, låter verkligen som ett läskigt läkemedel. Körde du med Suprefact eller Synarela den här senaste behandlingen som ledde till graviditet?
OK, inte långt kvar till ultraljudet alltså :)
Nee, inte alls så långt kvar. Mindre än en vecka. :)
Mår du fortfarande ok? -
Skönt med blödningen, då är du ytterligare ett steg på vägen! Snart dags att börja hormonstimuleringen?Sasso122 skrev 2019-01-02 17:16:48 följande:
Men usch, det lät fruktansvärt!! :(
Jo, jag kan verkligen inte klaga. Har stundtals lätt huvudvärk och börjar bli rätt torr i näsan av sprayen. Började blöda igår som förväntat så det värsta just nu är väl kramperna i magen men det går ju över om nån dag :)
Klarade du dig helt från blödningar innan du plussade eller hade du de psykologiskt jobbiga Lutinusblödningarna?
Så spännande!! :) Vad är det man kollar på vid det första UL?
Jag testade på ruvardag 9 och bara några timmar efter det positiva testet började jag blöda. Blödde sedan 4-5 dagar till. Den veckan var riktigt, riktigt jobbig.
Ja, jättespännande! Vet faktiskt inte riktigt. Tror de kollar att det ser ut att vara en normal graviditet och att det finns ett hjärta som slår. Återkommer om detta nästa vecka! -
Om allt går som det ska borde det bli äggplock för dig ungefär i mitten av januari då! :)Sasso122 skrev 2019-01-03 11:36:59 följande:
Ja, ska till kliniken och ta blodprov på måndag och förhoppningsvis är jag tillräckligt nedreglerad för att börja med sprutor senare den veckan. Skulle vara skönt att få komma igång på riktigt :)
Usch, det förstår jag verkligen. Har du fått någon förklaring till vad blödningen berodde på?
Ja, gör gärna det :) Ska bli spännande att höra :)
Nope, har inte fått någon förklaring. Men gissningsvis var det en så kallad genombrottsblödning. -
Jag har sedan flera år tillbala ätit "Kvinna" och Omega3.Sasso122 skrev 2019-01-04 16:00:30 följande:
Ja, det är förhoppningen :)
Ah ok. Ja, man har ju googlat sig till att det finns ett antal typer av blödningar som kan uppkomma under en graviditet utan att det betyder MF. Så båda gångerna jag börjat blöda innan testdag så hoppas man in i det sista...
Har du ätit några kosttillskott eller liknande under dina behandlingar?
Hur mår du nu? -
Skönt att du mår ok! Tänker att klådan och torrheten säkert hänger ihop med att du har väldigt lite Östrogen i kroppen just nu. Det lär bli bättre igen under hormonstimuleringen. Man får klaga precis hur mycket man vill. :)Sasso122 skrev 2019-01-05 17:16:28 följande:
Jag mår helt ok. Mensvärken har gett med sig vilket är skönt. Har dock börjat få klåda i ansiktet vilket är lite jobbigt. Det liksom sticker/kliar i huden som det kan göra när man är väldigt torr men det hjälper tyvärr inte att smörja in sig :( Men inga utslag ännu som jag minns att du skrev att du hade så ska inte klaga allt för mycket.
Hur mår du?
Mår rätt ok, men har varit på riktigt dåligt humör under delar av dagen. -
Tack så mycket och lycka till! Hoppas att vi ses sen i en gravid-tråd! KramPercafluviatilis skrev 2019-01-06 10:27:21 följande:
Hoppat över till en annan tråd eftersom nästan alla plussat här nu. Ville bara titta in och säga lycka till på ultraljudet Akira Öken! <3
-
Ja! Och det är ju också ytterligare ett stort steg på vägen! Tänker att det inte är så synd om sambon, utan att det blir en del i processen som den andra parten får ta ett större ansvar för genom att stå för stabiliten när hormonerna löper amok. :) Jag mår bättre idag! Men har väl inte varit på mitt allra bästa humör.Sasso122 skrev 2019-01-06 19:22:41 följande:
Ja, det är nästan så att jag längtar till att få sätta igång med sprutorna, haha
Mm, humöret kan verkligen åka berg och dalbana. Igår fick min stackars sambo känna på det rejält... Hoppas du känner dig bättre idag :)
-
Det låter som att ni har det lite tufft och det är inte så konstigt. Tänker att det är extremt att genomgå ivf och att det påverkar oss och våra relationer på en mängd olika sätt. Det är så lätt att man tappar bort varandra i alla känslor som uppstår. Kanske man är på helt olika plan och får svårt att förstå varandra. Kanske är man så sorgsen själv att man inte klarar av att ta emot eller hantera partners sorg.My102 skrev 2019-01-07 09:27:39 följande:
Jag sitter och funderar på en grej som jag stör mig lite på. Ventilerar mig här :)
Vi har det som sagt tufft i relationen efter misslyckade FET i december. Mannen är avståndstagande och inte ?go? alls. Visst det är puss godmorgon och godnatt osv men han stänger lixom av. Vilket han svarar på att det är för att han har det jobbigt, ja så får det ju vara då. Vi är alla olika och han behöver uppenbarligen mer tid än jag för att återgå till normal status efter att ha sörjt klart. Men han är definitivt inte sig själv eller som han brukar vara, som vi brukar vara tillsammans.
Vid återföringen i slutet av november så skjutsade min kompis mig till kliniken (30 mil bort). Jag pallade inte att åks tåg, vilket tar en hel dag (sinnes) men så är det. Min kompis erbjöd sig och tyckte att det skulle va kul att följa med eftersom hon ändå inte skulle jobba. Jag tackade och tog emot och betalade för bensinen. Min sambo kunde inte komma ifrån arbetet.
Tydligen har min sambo dåligt samvete gentemot min kompis, att hon körde ner mig och att han inte gjorde det (jag hade kunnat köra själv också men man vet ju aldrig utgången så då tyckte min kompis att det var bäst vi tog hennes bil så hon körde, hennes bil är även billigare att köra)
Så min sambo köpte en present till henne för dryga 1000 kr (ett presentkort) det har han sagt sen dag 1 han skulle göra som tack för hjälpen. Jag tycker att det är fint gjort av honom. Han har nu gett presenten. Och han lyfter min kompis till skyarna. Det får mig att känna mig smått värdelös, jag vet inte varför, jag mår väl inte heller hundra.
Samtidigt blir jag konfunderad över hans beteende mot mig. Han har dåligt samvete gentemot henne men verkar kunna behandla mig som nåt som är ?i vägen?.
I dont know.. känns bara som att jag vill skrika ?SE MIG?.. men det går inte nu för då brakar han väl ihop eller nåt.
Vi har gjort ivf på grund av manlig faktor och mannen har haft väldigt dåligt samvete och känt sig oduglig. Han har också varit ledsen över allt jag fått gå igenom, trots att det är hans spermier som är problemet. Jag förstår att det går varit tufft för honom, men kan nog inte någonsin förstå hur det faktiskt känns.
Vi har haft flera kriser under dessa år, det går varit väldigt svårt, men vi har rett ut det. Vi har fått lära oss att både prata och lyssna på ett annat sätt samt att båda fått lära sig att acceptera och respektera den andres känslor.
Jag kan verkligen förstå besvikelsen i att varken få uppskattning eller uppvaktning. Vet han om att du saknar och behöver det? Vet han att han får dig att känna dig oviktig? Han kanske behöver braka ihop? Kanske du med? Ni kanske båda behöver skrika och gråta över hur orättvist det är och hur ensamma ni känner er?
Stor kram och hoppas att det snart blir bättre!