Andningslarm! Ja eller nej?
Varför?
För att kunna vakna på morgonen utan att få världens panik över att det var tyst från spjälsängen när barnet fortfarande sov, eller för att kunna sätta sig och titta på en film utan att behöva springa och kolla om barnet andas var 5e minut.
Larmen är väldigt pålitliga i bemärkelsen att de larmar när de inte känner barnet andas, så det var lätt att våga slappna av
Att åtminstone ha chansen att göra något om barnet drabbas känns bättre än att veta att händer det så kommer man antagligen hitta barnet när det redan är för sent. Jag föreställer mig att det hade känts bättre i efterhand också, om det hade skett.
Varför inte?
Det finns inga som helst belägg för att man kan återuppliva barn som drabbas av PSD. Av de barn som drabbats under övervakning på sjukhus har de flesta dött trots snabbt insatta återupplivningsförsök, och de få man lyckats återuppliva har fått svåra hjärnskador. Därmed inte sagt att larmen aldrig fungerar - så många fall finns det inte beskrivna för att man ska kunna säga det - men det saknas bevis för att de kan förhindra PSD.
Larmen kan vagga en in i en falsk trygghet där man väljer att frångå rekommendationerna för att man har larm. I dessa fall kan de alltså snarare öka risken.
När det gäller larmen man fäster direkt på barnen så falsklarmar de ofta, vilket kan störa nattsömnen. Sätter man fast dem bra så sker det dock inte så ofta. Att bara fästa dem i blöjan går inte, utan man får tejpa fast larmet på barnets body eller hitta på något annat smart.