Till er styvföräldrar som är missnöjda!

Ja jag litar på honom.

Varför skulle han vänta med att ringa tillbaka när han är ensam? Det är väl bättre att få det överstökat?

Det verkar som om en del av er vill främja ett ex relation framför en " svartsjuk jobbig " nuvarande relation. Oavsett om båda personerna i den nuvarande relationen faktiskt har det riktigt bra förutom i sitt förhållandr förutom den lilla detaljen med ett störande ex.

Jag antar att ni som resonerar till exet fördel överlag tycker att ex betyder mer och är nåt slags heligt förbund likt Hells angels eller liknande. En gång in och aldrig mer ut.

Så sjukt.

Fast de här exemplena handlar ju mindre om exet och mer om att din kille betedde sig som en usel pojkvän till dig. Man kan undra varför du stannade kvar.

Jag tycker isåfall att hans ex verkar vara den svartsjuka utav er, hade hon varit över honom och säker i sig själv så hade hon inte behövt pissa revir och förklara hur speciell deras relation har varit.

Men oavsett hur gränslös och bäng i bollen hon är så är det din sambo som du borde ta i örat här. Han är ju en riktig tönt som håller på och fjantar kring henne, så gör man inte om man väljer att introducera en ny partner.

Min gubbe har tyvärr också de där tendenserna, dock inte av samma proportion men jag känner ofta att han hellre väljer konflikt med mig än att stöta sig med ex och barn. Ibland tror jag krasst att orsaken till att många män håller på (även fast dom egentligen inte tål människan) är för att dom har så himla mycket hållhakar på varann.....tyvärr!

Frågade om styvbarnEN. Så TS.

Varför tog det slut mellan dom? 

Utifrån vad du beskriver så tycks din man inte respektera ert förhållande ett dugg, inte exet heller. Att ett ex kör på gamla spår är en sak, men din man har ju skyldigheter för sig och er relation.  Det känns snarare som att dom har ett särbo-förhållande och du är ett bihang.

Sen kan jag förstå att man kan hjälpas åt i krissituationer, att skippa sina egna planer och ställa upp. Men inte svansa efter sitt ex.

Hon verkar ha varit lite väl på, det kan jag hålla med om, och att prata om deras förhållande framför dig var inte snyggt.

Men ändå i slutändan var det ju hans ansvar att stå upp för dig och ert förhållande. Var du inte besviken på honom? Var var din självrespekt?

Hur kan det här vara hennes fel till exempel:

När jag började fråga varför de gjorde slut och varför han tyckte vi skulle satsas på, fick jag inte mycket till svar. 

Du måste ändå¨vara rätt stark som orkade stanna kvar hos honom när det var som värst.

Jag hade aldrig accepterat det.

Det är en sak att ställa upp på varandra och hjälpas åt ibland,om det krisar.

Men att låta exet klampa på lite som hon vill i ens nya förhållande,det är en helt annan sak.

Men hon är kanske en sådan som inte drog sig för att ta barnen ifrån honom om han inte gjorde som hon ville?

Sorgligt,i så fall.

Oj, Ja, hade jag och min kille haft det som ni från början så hade jag nog faktiskt gjort precis så som du gjorde, för jag vill gärna visa att jag inte lägger mig i eller begränsat något som de redan hade.Sen hade jag stört ihjäl mig så klart men jag tror att man vinner i längden på att låta killen få upptäcka detta själv. Precis som du gjorde. Skillnaden för oss var att min kille från början sa att han och exet aldrig haft nån vidare vänskapstelation efter att det tagit slut mellan dem och att det eskalerade EFTER att han och jag blev tillsammans med onödiga telefonsamtal och bildskickande mm mm. Det var DET som gjorde mig misstänksam och " sjukligt svartsjuk " som några av folket här inne säger.

Ja, jag undrar över din syn på mannens roll i det hela. Du skriver att hon var gränslös och att du efter ett år krävde gränser och då började alla problem.

Men var är hans ansvar? Det var ju han som lämnade dig ensam på julafton, han som lämnade dig mitt i en gemensam aktivitet för att köpa mjölk åt exet. 

Ändå ser du bara hennes skuld och inte hans?

Va? Jag pratar alltså om de händelser som du beskrev där du kände dig lämnad av honom för att exet kallade på honom. Då var väl du med i bilden?

Det förstår jag.

Ja,absolut! Det var ju han som var tvungen att komma till insikt om att det inte fungerade att ha det så.

Och han som var tvungen att komma till insikt om att han hade fler att ta hänsyn till än henne.

Men ibland så måste man kanske hjälpa dem lite på traven för att komma till den insikten. Genom att säga ifrån.

Fruktansvärt lågt att använda barnen emot honom! 

Jo, jag undrade om du inte var besviken/arg på din man medas det här pågick. Men du verkar inte vilja svara på det. Strunt samma! Trevlig helg!

Kan du säga numret på inlägget bara?

Jag förstår att du inte ville visa dig oförstående. Men tänkte du aldrig typ: "Det här är den slags relation som min pojkvän och hans ex har. Antingen får jag acceptera det eller söka mig vidare"?