Hur går men vidare efter missfall?

Beklagar att du fått missfall och fått otillräcklig hjälp av vården. Fråga din läkare om du inte kan få göra en skrapning istället. Eftersom Cytotex bevisligen inte fungerar på dig. Då blir man sövd och resterna sugs ut.

Jag har haft 6 missfall och vägrar alltid Cytotec, låter kroppen sköta missfallet själv istället.

Hej.

Förstår dina tankar helt. Fick konstaterat MA i v. 13, fostret hade dött tre veckor tidigare. Det var en så brutal sorg och kändes som att det aldrig skulle få över. Nu har det gått sju veckor och ja... på något sätt går det bara. Nu siktar vi på att försöka igen denna månad och även om jag fortfarande blir ledsen väldigt lätt försöker jag hitta någon mening i det hela. Det blir lättare med tiden. Varje vecka känns lite bättre än veckan innan.

Fick också ma, konstaterades i vecka 13, hade dött vecka 8. Det är en månad sedan idag.

För mig vände det när jag verkligen kom att förstå hur vanligt det är, och att jag inte kunde göra något för att förhindra det heller. Det var meningen att det skulle gå såhär, för något måste ha varit fel helt enkelt. Hellre att den dog än att jag skulle behöva ta ett tufft beslut genom KUB och bestämt ödet själv. Jag har titillåtit mig att vara ledsen för det barnet jag inte fick, men framförallt glad över att min kropp kunde bli gravid och att flera chanser kommer.

Min tur kommer, jag vet det och en dag är jag glad för det barnet som kommer istället- Det är min tröst i det hela.

Sedan har jag försökt att leva som vanligt, inte undvikit gravida, eller bebisar. Vill inte leva mitt liv i en känsla av orättvisa, eller att undvika de som har det jag inte har. För jag kommer att få det, en dag är jag den som har det där barnet som någon annan hade önskat och då står man helt plötslig på andra sidan.

Det kommer bli bättre!

Jag beklagar TS. Jag fick ett MF i maj i år och var bara i v7-8. Men jag kände också en sorg som var så stark att den nästan gick att ta på, ändå förstod jag den inte riktigt och precis som du skriver så kändes den orimlig.

Jag kände mig som en dålig kvinna? Undrade varför jag inte hade kunnat behålla fostret?

Jag är i övrigt duktig på att se det logiska i saker men trots det var jag väldigt ledsen. Döm om min förvåning när jag blev gravid 8 veckor senare och kände noll glädje. Det höll i sig länge och nu är jag i v23 och ser fram emot den nya familjemedlem.

Hoppas du får må bra snart och att du får bli gravid igen.

Jag vet precis hur du känner. Fick mf i v 11 i november för två år sedan. Jag var otroligt ledsen väldigt länge och fick till slut hjälp genom min husläkare att gå till en samtalsterapeut. Det hjälpte mycket att få sitta och prata med en utomstående eftersom mina vänner eller sambo inte verkade förstå riktigt hur jag kände, hur jobbigt det var för mig.

Mitt råd är att verkligen tillåta sig att sörja så länge man behöver, men att sedan försöka igen när mensen och ägglossning kommer igång igen. Det var det som fick mig att se framåt och våga hoppas igen. Och att läsa och skriva i olika trådar här på FL hjälpte faktiskt väldigt mycket också.

Nu har jag en liten 7-månaders bebis som ligger och sussar i rummet bredvid.
Ge inte upp!
Kram

Beklagar verkligen..

Jag har haft två missfall och vet fortfarande inte hur jag ska gå vidare. Det som hjälper är att sörja och prata om det. Jag skulle rekommendera att vara hemma någon vecka, och sen vänta en mens innan ni försöker igen. Mest för att inte bli besatt av att bli gravid igen för att få tillbaka det man hade. Istället få lite distans.

Hur har det gått för dig efter missfallet?

Jag drabbades oxå av MA förra veckan i vecka 12, barnet dog i vecka 6. Vill oxå bara att det ska vara över nu. Blöder fortfarande men hoppas allt kommer ut. Vill bara börja om. Såklart blev vi väldigt ledsna, men dagarna går upp och ner nu. Jobbigt när alla andra blir gravida. 

Hur känns det för dig nu ett tag efter, tog det långt tid att må bättre?
Jag vill bara se positivt och inte sörja längre.