Födde en frisk underbar son för sju veckor sedan. Han vägde vid födseln 4800 gram och var 55 cm lång. Idag väger han över 6 kilo (ska på nytt BVC besök på torsdag).
Han är större än vad min släktings 3-månaders är (och den bebisen ligger normalt insin kurva).
Älskar min son så oerhört mycket, men känns så jobbigt på något vis att han är så stor?
Någon mer som har/ hade ett stort barn?
Varför är det jobbigt?
Alla andra barn vi träffar som är 3-4 månader gamla är lika stora eller mindre än honom.. Och i tillväxkurvan följer man huvudomfång och längd fint, men vilten är nästan utanför de ?ränder? som finns..
Ursäkta min iPhones stavning...
Jo, men varför är det jobbigt? Vår bebis ligger nästan 2 sd över medel i längd, tycker inte det är nåt negativt.
På något sätt söker jag väl bekräftelse på att han är
normal och att det är okej. Att det finns föer stora barn. Men det gör mig lite ledsen när alla vi möter kommenterar hur stor han är, att det är svårt att tro att han nyss föddes, att de blir så chockade när det fått svar på att hans syster ?bara? vägde 3,5 när hon föddes etc.
Min yngsta vägde 4600 g när han föddes 9 dagar innan bf. Han låg långt över medel länge men planade ut när han blev mer rörlig vid typ 6-7 månader. När han sen började gå och springa försvann babyhullet snabbt. Bebisar är olika så du behöver inte känna att det är jobbigt med ett stort barn. Tänk positivt istället, om han t ex blir sjuk och får svårt att äta har han mycket att ta av. :)
Min yngsta vägde 4600 g när han föddes 9 dagar innan bf. Han låg långt över medel länge men planade ut när han blev mer rörlig vid typ 6-7 månader. När han sen började gå och springa försvann babyhullet snabbt. Bebisar är olika så du behöver inte känna att det är jobbigt med ett stort barn. Tänk positivt istället, om han t ex blir sjuk och får svårt att äta har han mycket att ta av. :)
De skulle väl säga på bvc om det varnåt fel på honom? Om det är det du oroar dig för så kan du ju alltid fråga. Såklart det finns andra stora barn i världen. Så länge de är friska tycker jag att man ska glädjas över dem och inte bry sig så mycket om utseende.
Våra barn var stora å extra mulliga michelingubbar när dom var bebisar.
Idag är dom smala å långa å på väg uti vuxen livet .....
Härligt med tjocka knubbiga bebisar
Friska barn det!
Tänk om det vore tvärtom ....
Mitt första barn var litet och fick massa problem med mat/ätande. Mitt andra föddes prematur i v33 så var ju väldigt liten också men växte sjukt fort i början. När hon var en mån över bf så hade hon gått om alla som föddes i normal tid så hon såg mkt äldre ut än hon var.
När hon var 6 mån var hon som en 1,5åring så alla försökte prata med henne och förväntade sig svar.
Hon ligger nu som 2åring 1 kurva över på längd, 2 över på vikt och 3 över på huvudstorlek jämfört med ickeprematura.
Världens sötaste och jag är så glad över att hon inte har några matproblem :) Hon känns riktigt frisk. Det enda problemet är att hon ofta tas för äldre än hon är och verkar därför väldigt barnslig.
Hade gärna velat att äldsta barnet också varit stort.
Var stolt över din stora fina bebis TS :)