Födde en frisk underbar son för sju veckor sedan. Han vägde vid födseln 4800 gram och var 55 cm lång. Idag väger han över 6 kilo (ska på nytt BVC besök på torsdag).
Han är större än vad min släktings 3-månaders är (och den bebisen ligger normalt insin kurva).
Älskar min son så oerhört mycket, men känns så jobbigt på något vis att han är så stor?
Någon mer som har/ hade ett stort barn?
Alla andra barn vi träffar som är 3-4 månader gamla är lika stora eller mindre än honom.. Och i tillväxkurvan följer man huvudomfång och längd fint, men vilten är nästan utanför de ?ränder? som finns..
Ursäkta min iPhones stavning...
På något sätt söker jag väl bekräftelse på att han är
normal och att det är okej. Att det finns föer stora barn. Men det gör mig lite ledsen när alla vi möter kommenterar hur stor han är, att det är svårt att tro att han nyss föddes, att de blir så chockade när det fått svar på att hans syster ?bara? vägde 3,5 när hon föddes etc.
Min yngsta vägde 4600 g när han föddes 9 dagar innan bf. Han låg långt över medel länge men planade ut när han blev mer rörlig vid typ 6-7 månader. När han sen började gå och springa försvann babyhullet snabbt. Bebisar är olika så du behöver inte känna att det är jobbigt med ett stort barn. Tänk positivt istället, om han t ex blir sjuk och får svårt att äta har han mycket att ta av. :)
Tack goa ni för era svar!!!
Ingen har sagt något om att han vore sjuk och jag tycker han verkar vara en glad och välmående kille. Det är jag oerhört tacksam för givetvis. Men tanken slår mig ibland att det kanske är något speciellt som gör han stor. Tänkte ta upp denna oron för BVC på torsdag.
Åh tack!
Både jag och min man är långa (174 och 186)? även våra föräldrar är långa. Men ingen i familjen/ släkten har varit både så lång och framförallt inte så tung.
Hangup- oh yes
Då är det ju helt normalt att lillkillen är lång! Hade varit anledning till oro om han istället varit väldigt kort... han ska säkert bli uppåt 190 cm som vuxen!
Ni anar inte hur mycket era ord betyder för mig. Jag är väl lite vek kanske som lyssnar för mycket på vad andra säger. Och kommentarerna är så många.
Med mitt första barn fick jag höra hur vacker hon var, helt normal, följer sin kurva perfekt mm. Men med min lilla älskling så får jag enbart höra att oj bad han är stor, kläderna kan väl inte passa ett så stort barn, är han verkligen bara sju veckor. Så tråkigt för mig som innan alla kommentarer rasade tänkte hur vacker han är, vilken otroligt enkel och fantastisk förlossning (han var ju stor när han föddes. men allt gick fantastiskt bra. lustgas räckte och det hela gick på 4,5 timmar! men stora tjejen slutade det hela med snitt..)