jag och mamman två olika nivåer

Så du tycker det är jobbigt när barnen skriker..... så du löser det med att skrika?

Det finns oftast väldigt bra föräldrastöd hos kommunen. Jag rekommenderar dig att söka en sådan ?utbildning?. Det brukar vara ett antal kvällar man träffat andra föräldrar och samtalen vägleds av kommunens personal som är duktiga på barn, utmaningarna olika åldrar osv. Man diskuterar också samspel i familjen. Fråga BVC om du inte hittar rätt. Brukar faktiskt vara jättebra. Då kan du hitta andra sätt till kommunikation med barnen och säkert även din partner.

Varifrån tror du barnen har lärt sig att man uttrycker sig genom skrik och att bli fysiska i uppspelta situationer? Backa ett par steg och fundera över hur du influerar din familj. Såklart säger jag inte att din fru gör rätt, det är svårt att bedöma. Men barn gör inte som man säger, de gör som man gör.

Bull. Har man fler än ett barn, bråkar de med varann och skriker, oavsett vad föräldrarna gör. Aven i familjer ingen skriker. Du tror barnen t ex viskar om föräldrarna viskar? ha.

TS, lås in frugan och ungarna i sovrummet, tills hon kan bestämma sig att ni måste båda delta i uppfostran av dem, inte bara du.

Såklart barn bråkar, men en sån situation som TS beskriver där det bråkas och vrålas så till den milda grad att TS blir arg och aggressiv mot barnen, samt i efterhand blir ledsen och gråter, tror du på riktig att barnen inte formats av det?

Det TS ägnar sig åt är ju inte uppfostran, det är ju enbart reaktion i affekt. Såklart tror jag inte TS alltid agerar på det viset men utgår från det han skrivit.

Att man som vuxen man blir ledsen och gråter (??) for att man tog ett barn i armen (varken hårt eller brutalt) för att få barnet att stanna till och lyssna, är ju inte alls stabilt nånstans. Så de behover nog båda hjälp.

det är just det som jag tycker är problemet att mamman inte förstår att hjälpa till när man säger åt barnen. jag känner att jag inte får hjälp av henne och tillslut går blir jag frustrerad. jag vet inte hur jag ska få mamman att förstå att båda måste ju hjälpa varandra när ena föräldern hamnar i konflikt med barnen.

Absolut,på vilket sätt skulle att låsa in frugan och ungarna hjälpa till att åstadkomma det? Jag tycker Tomellillas tips är bra, och anser att det vore bäst att prata genom det hela och få ta del av varandras bild av situationen i lugn och ro, tillsammans.

Att mamman tar sitt förnuft till fånga, och pappan inte behöver bli irriterad på barnen.

Att du börjar skrika och går upp i varv gör inte saken bättre. Naturligtvis ska du prata med din fru, men risken är att hon inte lyssnar, om hon inte tycker barnen gör fel. Men om du är tydlig kommer barnen se det och lyssna till dig.

Några råd:

- håll dig lugn och tydlig (inte lätt, men det är målet)

- ge en tydlig konsekvens (tex "om du inte lägger ifrån dig den där pennan så går vi ut ur affären och handlar ingenting"

- ge bara konsekvenser du tänker fullfölja om barnen inte gjort som du sagt(barnen märker att om pappa säger att han ska gå ut ur affären, så gör han det, och tvärtom märker de om du bara fortsätter tjata men inget sker.) Vet du med dig att du har en del saker du måste handla, säg inte att du ska gå ut ur affären. Tänk alltså noga igenom vilket val du ger barnen.

-ibland måste man handgripligen dra/bära ut barnen ur affären eftersom de vägrar gå själv. Det tycker inte jag är fel. Men att ta tag i barn hårt bara för att straffa tycker jag inte man ska göra.

- se till att konsekvensen ligger nära i tid om barnen är hyfsat små. "Släpper du inte pennan går vi ut ur affären" där sker det direkt. Men hotar du med straff som "annars får du inget godis nästa vecka" är så långt bort att barnet inte riktigt kan se det framför sig och struntar i det.

- välj dina strider