jag och mamman två olika nivåer

Hej.

jag vet inte vad jag ska göra. jag orkar inte med och känner mig som jävulen i våran familj som bara skriker åt barnen.

jag och mamman har aldrig varit på samma nivo när det gäller att säga åt barnen när dom vrålar och gör fel. nu mer känns det som att jag blir galen! ungarna lyssnar inte, mamman säger inget, ungarna slår och sparkar på varandra. hon sitter med telefonen och verkar inte bry sig. jag blir less och höjer rösten och skriker allt som oftast.

jag orkar inte! jag älskar mina barn över allt men jag orkar inte skrika mig hest jämt. det är fan inget kul men hon gör som aldrig något. hon kan tjata på ungarna i timmar och säga "fy på dig".

senast idag blev jag arg och skrek och tog ena i armen (inte hårt och brutalt) för att få barnet att stanna till och lyssna. jag blir oftast så ledsen sen och gråter själv.

jag säger åt mamman att jag inte orkar och att vårat hem är ett dårhus där det bara bråka och skriks jämt. nä hon frågar vad man ska göra. inte vet jag söger jag då, jag ör bara så less stt jämt mpste bli arg. det har gått för långt, hon har varit för passiv och mer mutat barnen med saker och jag mer bestämd och sagt åt dom. jag älskar mina barn men jag är rädd att dom ska börja hata mig alt vara rädd för mig och det vill jag inte.

vad ska jag göra? jag vill inte bråka och skriks åt barnen varje dag. mamman verkar inte bry sig och låta barnen härja tills det går för långt och det blir bråk och skrik. jag försöker lugna dom ganska snart men eftersom mamman aldrig hjälper mig så slutar det med bråk och skrik.

jag orkar inte vara jävulen i familjen!!!