Jag hoppar in i den här tråden.
Fick MA konstaterat i fredags. Kroppen har lyckats göra sitt nu under helgen och av blodmängden gissar jag att det mesta kommit ut. Ska tillbaka till gyn på torsdag. Jag sörjer något otroligt men försöker ändå se framåt, det var inte vårat barn helt enkelt. Hoppas verkligen att det går fort att bli gravid igen?!
Beklagar ditt ma
Kroppen gjorde ju ändå jobbet rätt snabbt, fick du cytotec eller startade kroppen av sig själv? Är det första barnet?
Jag har ju tyvärr haft ytterligare ett ma och ett missfall och iaf för mig så har kroppen vid tidigare tillfällen kommit i fas snabbt och jag har blivit gravid inom 3 försök efteråt varje gång Har dock haft oturen med två MF/MA på rad nu... men jag hoppas att det verkligen bara har varit otur och att det går bra nästa gång.
Ja, jag har en son som föddes Dec -17, hade ett MA innan honom, sedan blev jag gravid på 3:e försöket efter det och det gick hela vägen. Hade ett tidigt MF i höstas, började blöda 5+2 men på undersökningen kunde man inte se något alls typ så förmodligen avstannat väldigt väldigt tidigt, blev gravid på andra försöket efter det och det blev nu ett ma som upptäcktes 8+2 men avstannat i v6 eller 5 ca, läkaren sa samma till mig även nu att då mina MF sett så olika ut så har det sällan något samband utan han menade och trodde att det faktiskt bara var extrem otur, så jag väljer att fortsätta hoppas på det
Jag har alltid blivit gravid inom 3 försök, men nu hoppas jag verkligen på att få plussa direkt, nån gång ska det ju gå på första försöket tänker jag
Det är ingen tröst att man kan bli gravid när det alltid blir missfall. I Sverige får man faktiskt bättre hjälp (med tex ivf) om man inte kan bli gravid. För oss som får upprepade missfall hjälper inte ivf tyvärr.
Det är en stor lögn som läkarna säger till oss att missfall beror på otur. Otur är ingen orsak faktiskt. Det finns alltid minst en orsak till missfall (eller flera).
Läs mer på www.fertilitetsguiden.com.
Blir bara sur på svenska läkare som alltid rycker på axlarna och säger " Otur - försök igen". Det är fel att skulla på otur och vi med upprepade missfall får verkligen ingen hjälp i Sverige.
Jag och mannen har haft många missfall. Den svenska missfallsutredningen visade inget för de tog för få prover, inte ens ett spermaprov togs. Så efter 4e missfallet hittade jag Atentråden och vi reste till Life clinic i Aten och fick en mycjet bättre utredning där. Det visade sig att jag har en koagulationssjukdom och överaktivt immunförsvar och kan aldrig få barn utan mediciner. Fick behandling med intralipiddropp, kortison, Fragmin och Trombyl. Men missfall ändå.
Reste då till Avaclinic i Riga och mannen fick göra Sperm dna fragmentationstest (finns ej i Sverige) och både dnafel och fragmentationsfel hittades. Så trots att vi lätt blir gravida naturligt, (men alltid missfall innan v.12) så kommer hans spermier aldrig leda till levande födda barn. Spermadonator är enda alternativet.
Så det kan finnas flera anledningar till missfall.
Läs gärna på fertilitetsguiden.com
Du är också varmt Välkommen till Atentråden " Vi som snart är gravida efter utredning i Aten".
Kan också tipsa om boken " is your body babyfriendly" av Alan E Beer. Finns på Bokus för ca 200kr.
Så där det där är ju ett så gott som negativt gravtest
Så har stora förhoppningar att allt kommer vara utrensat på läkarbesöket idag. Så om några dagar ska jag börja testa för äl ist!
Vi valde att göra dubbeldonation i Riga (både äggdonation och Spermiedonation, och dessutom valde vi PGS (kromosomanalys av embryona på dag 5), så att endast embryon som är normala kromosommässigt sätts in.
Vi fick 8 blastos och 7 var normala.2 sattes in och 5 till frysen. Men missfall ändå. Alltså finns det fler immunproblem att hitta (eftersom embryona vsr normala).
Så vi reste till London för ny större immunutredning där ännu fler immunproblem hittades. Fick recept på nya mediciner. Så planerar göra ny insättning under 2019, vi har fortfarande 5 normala 5dagars embryon i frysen i Riga.
Så vägen kan vara längre än man tror, så slösa inte bort någon tid, utan om man får 3 missfall och svenska utredningen inte visar något, sök er då utomlands direkt. För i Sverige är okunnigheten enorm inom detta område, så man får tyvärr noll hjälp. För svenska läkare "tror inte" att en kvinnas immunförsvar kan orsaka fertilitetsproblem. Men utomlands ät läkarna mycket kunnigare.
Läs min presentationssida för mer info. Klicka på mitt namn i blå färg.
Jättebra besök hos läkaren
Allt hade kommit ut och det såg jättefint ut, hon tog sig tid och tittade på mina äggstockar och kontrollerade hela livmodern. Hade gått igenom mina blodprovet för att som hon sa ?se så hon inte kunde se något alarmerande direkt? Hon skrev även in i min journal att jag vid en eventuell ny graviditet ska få ett vul i v.7 för att kontrollera graviditeten, så nästa gång så ringer jag direkt till dem så får jag en tid till tidigt vul. Kändes jätteskönt jag fick ställa frågor och hon verkligen tog sig tid, hon tog själv upp att skulle jag få ytterligare ett missfall så ska vi starta en utredning direkt. Nu vet jag ju att de sällan kan hitta något men skulle de kunna göra det och det går att åtgärda så skulle det ju vara super, och annars vet jag ju hur vi går tillväga för att få en mer utförlig utredning. Jag känner mig väldigt lugn inför framtiden jag vet liksom alla nästa steg nu och vad jag ska göra i alla scenarion, men steg ett är att överhuvudtaget bli gravid igen, så nu ligger fokus på 100%
Skönt! Jag ska till gyn imorgon och göra ultraljud för att kolla så allt ser bra ut. Men det känns bra. Negativa test och ingen blödning längre. Så hoppas på det bästa!
?Bara? bli gravid igen då. Tur att det är roligt att göra barn :D haha
Jahopp då går man mest och funderar på NÄR man bör börja testa för äl, nu är gravtesten helt blanka, möjligtvis kan man fantisera fram ett streck om man vinklar den i olika ljus men det tar jag som negativt. Idag exakt 2 veckor sedan MAt upptäcktes och ca 1,5v efter blödningen startade så är kroppen återställd (känns det som.) Jag trodde jag skulle vara arg på kroppen och känna mig sviken (det var jag efter mitt första MA) men konstigt nog nu känner jag mig sjukt stolt över min kropp, den vet när något är fel och stannar av graviditeteterna och när den ska ?göra sig av med det? så gör den det ordentligt och på en gång och rensar ur hcg fort som attans. Jag känner en stor tillit till kroppen, den kan det här och den kommer bära graviditeten hela vägen när den är rätt Så känner jag just nu iaf och tänker hålla fast den positiva känslan så länge som möjligt, vi ska fixa detta jag och kroppen <3