Vi som har ett eller flera MF/MA i bagaget och kämpar för ny graviditet

Vilken vecka var missfallet i? Det påverkar ganska mycket hur mycket klumpar det blir. Jag fick cytotec i vecka 6-7 och då kom inga klumpar och på efterbesöket visade sig att det fanns mycket rester kvar så jag fick göra en skrapning också.

När jag fick cytotec i vecka 11 (graviditeten hade avstannat redan i vecka 5-6) så fick jag sjuuukt mycket klumpar. Dock hade jag rester kvar på efterkontrollen ändå. Det försvann med en till cytotec-kur så jag slapp operation då.

När jag fick missfall bara en vecka efter plus blev det som en vanlig mens. Jag hade inte reagerat om det inte var för att jag tidigare hade plussat och att min mens var en vecka sen.

Tack för svaret. Jag vet inte vilken vecka, men började blöda lite mer än en vecka efter jag plussade, det digitala gick aldrig över från 1-2, så kan inte varit mer än 4-5 veckor isf. Bör man kolla upp sig efter ett missfall? Vet att jag fick tjata till mig ett ultraljud förra gången jag började blöda.

Vid mitt förra missfall så kom det två eller tre stora klumpar som jag förstod var ?bebisen? och en liten moderkaka, då förstod jag liksom att nu är allt ute. Men den här gången har det inte kommit några klumpar, så nu blir jag lite orolig att det inte har kommit ut som det ska, gjorde ett gravtest igår som var lite svagare än dom tidigare. Är det någon som vet om det ?ska? komma klumpar för ett missfall så att allt är ute? Vill också tillägga att första dagen jag blödde hade jag så himla ont över hela nedre magen, och sedan har smärtan suttit mer vid vänster äggstock och strålat ut i låret. Är det normalt?

TACK!! 

Haha, tänk om det skulle vara tvillingar  Det vore på ett sätt lite coolt men å andra sidan vet jag ju att det blir en mer riskfylld graviditet så nu sitter jag lugnt ner i båten tills vi vet vad som finns där inne. Om allt går vägen vill säga... Jag har fått igenom att jag ska få ett tidigt ultraljud i alla fall. Har inte fått datum än men jag tror att det blir i slutet av juli. Så spännande! Och jag är glad att det är semester så man har mycket som distraherar en från att tänka och längta för mycket.

Jag läste om din resa i inlägget efter. Vad tufft för dig och familjen! Skönt att du till slut slapp operation eftersom det var det du siktade med att ta sprutan (antar jag). Jag hoppas att ni får ett plus på stickan snart (och att den lille vill stanna kvar). Tänker att det blir lite skönare att försöka under sommaren/semestern trots det dåliga vädret :) Då brukar man ju ha lite annat fokus samtidigt i alla fall.

Skönt att du är hemma ni igen !

Du kan även göra IvfSerums Mensblodtest som man gör hemifrån och skickar till labbet i Aten och äta ev antibiotikakur (både mannen och kvinnan) innan nästa försök.

Googla på ivfSerum infection screening. Man gör Både Locus Medicus testet och 11 in one testet, det kostar 300euro. Då ingår receptskrivning om baciller hittas.

Det var riktigt tufft faktiskt, var tom skönt att vara på ordinerad bebis-paus, behövde nog den för återhämta mig mentalt från allting... men nu känner jag mig redo och ganska positiv, 2020 SKA vi få en bebis!

Ja perfekt att detta hände oss precis innan sommaren också sen kom ju liksom sommaren, högtider och midsommar och långa sköna sommarkvällar i trädgården där man fått annat att tänka på. Jag kommer hålla ALLA tummar och tår för dig, klart det ska gå bra nu! <3

Jag hoppar in här.

Har två barn sedan innan (7 och 5 år). Men har problem med missfall. Gjorde två aborter i unga år (18 och 20) sen fick jag missfall innan jag födde min son. Trodde vi skulle förlora honom också eftersom jag blödde mellan v 4-17 med honom. Vid förlossningen visade det sig att vi förlorat en tvilling.

Sen får vi vår dotter utan problem.

Efter båda barnen (bara 1,5 år mellan dem) blev vi oönskade gravida och gjorde en abort.

Nu har vi fått tre missfall på ett år och jag sitter med blödning och inväntar svar på blodprov nr 2.

Har så dåligt samvete för aborterna. Känns som att jag straffas på något sätt. Klandrar mig massor för missfallen. Hur hanterar ni sådana känslor?