Anonym (mim)

Äldre 8 Feb 09:53

178 svar

Hur hör ni styvmammor för att koppla av i ert eget hem?

Anonym (Lisa) skrev 2019-02-07 15:56:25 följande:

Hej alla, tack för många svar! Jag var skitförbannad igår när jag skrev, därav ganska onyanserad och elak ton. Ursäkta om det upprörde någon. Jag skrev av mig helt enkelt, anonymt. Men jag och min man talade ut igår kväll och blev sams och han tar med vårt lilla barn till stora barnets träning. Träningen är varje torsdag men denna vecka skulle min man jobba över och hade tidigare sagt till mig att han därför skulle skippa träningen, något han ändrade i sista stund.

Hur som helst, att samköra med andra föräldrar är ett bra alternativ, även att ta hjälp av barnvakt. Han ska i alla fall inte begära att jag fungerar som ensamstående mamma varannan vecka åt vårt gemensamma barn.

Han är varken en mansbebis eller ojämställd, men det är faktiskt SVÅRT att hitta sina roller i en ganska ny styvfamilj som vi ändå är. Och ja, även jag låser in mig på toa en halvtimme i taget

Hej, jag har inte svarat tidigare men jag håller med dig i allt du säger och förstår din ilska och frustration till fullo. Bra rutet till de som förtjänade det. Bra att du och din man har kunnat dela upp ansvaret. Det är så lätt att hamna i fällan att ta mer ansvar på bonusveckorna. Jag har också sagt upp mig från det men det går inte över en natt precis.

Anonym (mim)

Äldre 8 Feb 13:53

#72

Anonym (Lisa) skrev 2019-02-08 11:15:13 följande:

Tack för svar till er som känner igen sig. Lyssnar även till er andra, även om alla styvfamiljer fungerar olika och man måste respektera att inte alla styvföräldrar vill funka som en riktig förälder. Det beror så mycket på vilken kontakt man har med sitt styvbarn och hur länge man har bott ihop. Hade jag haft mitt styvbarn på heltid utan barnet bott hos sin riktiga mamma hade jag antagligen haft en mer ?mammig? relation till barnet och tagit mer föräldraansvar. Som det är nu vill inte ens barnet det och visar det tydligt. Jag är pappas nya tjej, helt enkelt. Kom inte närmre. Vilket är helt ok. Vi har bara bott ihop i sammanlagt ett år (två år utslaget på varannan vecka)

Ja, det beror inte bara på en själv utan på om man blir insläppt också. Min sambo och hans barn klarade sig bra själva utan mig. Jag har aldrig haft en tanke på att vara som en mamma åt hans barn men jag hade önskat att de hade släppt in mig mer.
Min sambos barn bodde hos oss på heltid under en period men det gjorde ingen skillnad. Däremot försökte vi få hans barn att gå till båda i samband med att vi fått barn tillsammans. Det var okej under en period men tärde i längden och jag var tvungen att hoppa av och lägga tillbaka allt på pappan.

När jag läste din trådstart så tänkte jag att det på ett sätt är självklart att hans barn måste få gå på sin träning. Om hen är i en ålder att hen behöver hjälp för att kunna ta sig till och från träningen så är det givet att hen måste få den hjälpen. Men frågan är bara hur det där ska bli en överenskommelse mellan dig och pappan för det får aldrig heller vara givet att du ska offra din tid, och det som ger dig energi, för hans barn. Att han som förälder "offrar" sig är givet, det gör vi föräldrar för våra barn men om man går in och förväntar sig att ens partner ska känna samma självklarhet till uppoffring för hans barn, då har man snart en partner som har bränt ut sig. Därför är det så bra att du och din sambo kunde prata om det här och att han beter sig som den flerbarnsförälder han är och inte förväntar sig att du ska försöka leva upp till något mer än den enbarnsförälder som du är.

Anonym (mim)

Äldre 2 Apr 10:51

#78

Anonym (Agnes) skrev 2019-04-02 09:32:34 följande:

Ständigt dessa bonusfamiljtrådar..Jag startade dom själv på den tiden jag hade pojkvänner med barn så jag förstår verkligen frustrationen. Numera har jag satsat på en man utan barn och det råder jag alla som tycker det är jobbigt att göra! Det blir inte bättre; det blir bara jobbigare med tiden med styvbarn! Men barnen har inte valt situationen och skall ej behöva komma i kläm. Gör er fria och satsa på män utan barn; man blir så mycket lyckligare tro mig.

Ibland kommer inte de riktiga problemen förrän man har skaffat ett barn tillsammans. Inte riktigt läga att se sig om efter en barnlös man då.

Men grattis till dig att du hittade nåt bättre. Den där tanken på hur mycket enklare det hade varit kommer aldrig att lämna mig.

Anonym (mim)

Äldre 2 Apr 13:39

#82

somethingaboutElle skrev 2019-04-02 12:10:37 följande:

Hur vet du att barnet får en motvillig styvfar? Rätt trist inställning redan från början....

Jag tror att hon utgår ifrån att det är en styvfar som behandlas på samma sätt som denna styvmor, dvs att han tas för given, att han förväntas ta hand om det gemensamma barnet medan den andra har fullt upp med särkullsbarnet. Om beslut tas ovan huvudet på dig trots att du i allra högsta grad påverkas. När du börjar att behandlas som mer och mer livegen. Då blir man motvillig.

Men jag har för mig att trådstartaren i det här fallet konfronterade sin partner och att de lyckades lösa osämjan till det bästa för alla parter. Jag är inte säker på att det var så, men trycker man visa endast så visar det sig om jag har rätt eller inte.

Anonym (mim)

Äldre 2 Apr 21:22

#96

Anonym (Emma) skrev 2019-04-02 20:58:28 följande:

Beundrar verkligen styvmammor som gör allt för sina styvbarn.Kärleken måste vara stark för att orka.Och ja barnen har si egen mamma.Ändå fixar hon nästan allt.

Jag tycker inte det är något att stå efter, att bli beundrad. Höll på att bli utbränd så nu håller jag på mina gränser. Det är föräldrarnas sak att göra "allt" för sina barn. Trött på att känna mig livegen.

Anonym (mim)

Äldre 3 Apr 19:56

#112

Bjoer skrev 2019-04-03 17:11:03 följande:

Jag förstår att det inte går hux flux, att det kräver arbete, kompromisser och att det blir konflikter. Det jag är frågande över är varför, som det verkar på svaren här iaf, man går in i situationen med inställningen att "Vi tar han om vårt barn jämt. Han tar hand om sitt när det är här." istället för ""Vi tar han om vårt barn jämt. Vi tar hand om hans när det är här.". Jag menar, det är ju inte så konstigt att han "glömmer bort dig" under de veckorna hans andra barn är där om ni då är två familjer, inte en. Och det kan mycket väl vara att jag inte fattar för att jag inte har varit i situationen, men när jag läser många av inläggen så blir jag liksom väldigt förvånad och frågande. Som nedan t.ex.

"...måste respektera att inte alla styvföräldrar vill funka som en riktig förälder."

Måste man verkligen det? Varför går någon in i en situation där de kommer bli styvförälder om de inte vill agera förälder? Det kommer ju liksom automatiskt om man bor i ett förhållande med någon som har barn.

Nej, det kommer inte automatiskt. Man blir inte automatiskt förälder åt ett barn bara för att man råkar vistas i samma hushåll. Lika lite som ett barn adopterar en vuxen som sin förälder bara för att man råkar sitta i samma soffa eller vid samma matbord. Nej, det funkar inte så.

Anonym (mim)

Äldre 4 Apr 21:27

#128

Anonym (Sandra) skrev 2019-04-04 13:30:11 följande:

Har du levt som bonus/styvförälder? Det är inget ovanligt att problemen uppstår då. Den nyblivna mamman är trött och behöver landa med sin bebis medans ex och mannens barn vill hetsa på pga svartsjuka. Hela gruppdynamiken och hierarkin ruckas när det nya barnet kommer.

Ja, nånting händer när det kommer barn. Svartsjuka vet jag inte men nånting. Förlorad makt, förlorad kontroll. Någon annan blir "viktigare". Så vanligt att exen hittar på något just i samband med bf eller förlossningen, som för att visa vem som bestämmer eller att ni kan skaffa ert barn men vill jag något behöver jag inte komma överens med er. Typ "jag bokar min resa i två veckor när hon är i vecka 39, utan att komma överens med er för nu kan ju inte ni resa någonstans och då ska ju ni ändå vara hemma och ni kan ju inte hindra det första barnet att vara hos er för hur skulle det få er att se ut, är ju knappast mitt problem om han missar förlossningen för att ta hans om vårt barn".

Anonym (mim)

Äldre 4 Apr 21:37

#129

Anonym (Nej) skrev 2019-04-04 20:20:16 följande:

Fast väljer man en partner som redan har barn så kan man inte förvänta sig samma bebisbubbla som i en kärnfamilj. Man väljer bort massor när man väljer en sådan partner. Hans ursprungsfamilj kommer alltid vara hans familj. Han har redan upplevt första barnet, bebisbubbla och det ruset. För ens partner och partnerns barn så är det bara ytterligare ett syskon.

Vill man ha bebisbubbla, mysisoleringenoch första barn upplevelsen så väljer man någon där detta är möjligt. Befintliga barns känslor går före en ny kvinnas känslor. Iallafall om pappan är en någorlunda vettig pappa.

Ja, för allt är hela tiden en tävling om vem som är viktigast, eller hur. Det går ju aldrig att tänka sig att man kan komma fram till något där alla mår bra. Det måste ju vara helt jävla omöjligt. Pappas partner mår bra = pappans barn blir jävligt olyckliga. Pappans partner mår skit jävla piss = pappans barn sen tidigare är helt jävla överlyckliga.

Barnen kommer alltid före. Men bara de tidigare barnen

Det nyfödda barnet är det inte så noga med, det duger med en morsa som mår skit jävla piss till den. "Barnens bästa", i helvete heller, jävla hycklare.

Anonym (mim)

Äldre 5 Apr 11:04

#140

Anonym (Nej) skrev 2019-04-05 06:14:59 följande:

Det är ju den nya tjejen som gör det till en tävling om hon kräver att behandlas som om pappan inte har barn sedan tidigare. Bebisen tänker inte på om syskonen är hemma. Hen behöver bara mat, närhet och sömn. Hen tänker inte att Hen blir bortvald eller att henoms pappa inte vill ha Hen.

Alla kan mycket väl fungera och vara lyckliga samtidigt om den nya kvinnan förstår att hennes barn inte är familjens första.

Jag förstår känslan till viss del. Därför valde jag en barnlös man och skapade en kärnfamilj. Jag tyckte bebisbubblan var urmysig. Det var fantastiskt att få de första månaden med bara min make och vår bebis. Bara mys och kärlek. Men med andra barnet belv det inte likadant. Då fick min make och jag turas om att ta bebisen eller det äldre syskonet. Då fanns det inte tid till bebisbubblan.

Skaffar med barn med någon som redan har barn så får man köpa att bebis är barn nummer 2-3-4 och att pappan inte kan eller vill gå in i en isolerad bebisbubblan. Han har redan varit där med exet. Nu ärhan flerbarnspappa. Han vill vara med sina äldre barn lika mycket som med det nya barnet.

Återigen gör du det till en tävling. Pappans partner får inte ha några önskemål eller egna behov. Hon ska finnas till för alla andra men inte ha några behov själv. Hon ska rätta sig efter de regler som du har satt upp.

Jag har också flera barn. Jag har även barn ihop med en man som hade ett barn sen tidigare. Jag vet vad jag pratar om. Det vet inte du. Det du pratar om finns bara i ditt huvud. Du har ingen egen erfarenhet att ta av. Du målar upp en bild av en situation som du inte har befunnit dig i själv.
Jag har både varit i situationen att vara förstagångsmamma med en man som har ett barn sen tidigare OCH varit i situationen att få mitt andra barn. Jag vet skillnaden.
DU är bara en sån där som inte är ett dugg intresserad av att lyssna på någon annans erfarenhet. Ändå anser du att du ska vara med och sätta reglerna för hur dom som faktiskt befinner sig i den situationen ska ha det? Hur kunde du ens inbilla dig att du hade den behörigheten?

Du kan rita upp dina regler bäst du vill men det finns ingen anledning för någon att följa dom.

Anonym (mim)

Äldre 5 Apr 11:17

#142

Anonym (Lisa) skrev 2019-04-05 08:37:48 följande:

Ett tillägg: jag har svårt att förstå det där med den mysiga bebisbubblan, de nära vänner som jag har pratat med (tre stycken) tyckte att de första månaderna var omvälvande, skitjobbiga, slitsamma, men såklart också med mycket kärlek. Dom lever alla i kärnfamiljer. Jag upplevde det ungefär likadant - det började bli kul med en bebis efter något halvår/år då den började sova ordentligt...då blev det bebisbubbla :)

Jag tror att bebisbubbla mer är ett uttryck som alla förväntas veta vad det är. En del tycker att de går in i amningsdimman. Så kände inte jag.
Jag kände mer att allt var nytt och jag hade även haft en ganska omvälvande förlossning. Så här i efterhand så tycker jag att det tog ganska lång tid att växa in i rollen som mamma. Så länge vi var kvar på bb så var vi ju i en bubbla, sen var första tiden överhuvudtaget en väldigt speciell tid, inte bara första veckan. Som förstagångsmamma var det många nya känslor och tankar som dök upp och väldigt mycket nytt att förhålla sig till. Alla de där vaknätterna ingick i min "bebisbubbla", det var ett väldigt speciellt sätt att leva när man skulle följa äta-vaken-sova-cykeln flera gånger per dygn. Jobbigt men väldigt mysigt :)

Anonym (mim)

Äldre 5 Apr 11:24

#143

sextiotalist skrev 2019-04-05 08:29:12 följande:

det behöver inte bli en tävling, det behöver inte bli prestige. En klok mamma förstår att den nyblivna mamman behöver tid att landa och låter kvinnan göra detta, en klok kvinna förstår att det gynnar samtliga barn att låta den nyblivna mamman landa i sin nya roll. En klok mamma kan även förklara detta för sina egna barn.

En klok beskrivning. Jag tror att det finns så här kloka kvinnor också. Förhoppningsvis de flesta kvinnor. Men när de inte är så där kloka kan det bli en oerhört påfrestande erfarenhet under den period av livet då man önskar det som minst och då man borde kunna förvänta sig en bättre behandling som mest. Tyvärr verkar vi vara många som har en lite tråkigare erfarenhet och det är för mig fortfarande en gåta hur en kvinna som själv har fött barn vill utsätta en annan kvinna för en massa besvär under den tiden av livet.
Jag hörde en gång ett uttryck om en speciell plats i helvetet reserverat för sådana kvinnor...

Anonym (mim)

Äldre 5 Apr 16:03

#145

Ällingen skrev 2019-04-05 13:52:55 följande:

Barnet är bara beroende av mamman om barnet ammas. Inte annars. Oftast finns det en pappa också.

Finns väl ingen anledning att avstå om man nu kan amma. Och ingen anledning att störa amningen heller.

Anonym (mim)

Äldre 5 Apr 19:53

#147

Ällingen skrev 2019-04-05 19:41:44 följande:

Nä absolut inte, men det var inte det som det handlade om.

Nej, du ville väl nyansera det där med ett barns beroende av mamman men du behöver ju inte slå över åt andra hållet och få det att låta som att ett barn inte behöver sin mamma bara för att du vill tala om att ett barn behöver sin pappa också.

Anonym (mim)

Äldre 5 Apr 22:42

#151

Ällingen skrev 2019-04-05 20:58:33 följande:

Nä, det ville jag inte. Men du tolkar det som du vill.

Apropå tolkningar:

Ällingen skrev 2019-04-04 17:20:01 följande:

Det är fullt normalt att föda barn och känna trötthet efteråt. Så bara därför ska mamman ligga som prinssesan på ärten och få allt serverat? Mycket märklig inställning tycker jag. Vad är det för fel med att städa eller laga mat? Umgås med resten av familjen?

Lite väl taskig syn på andra kvinnor. Och du har ju inte ens varit i den situation som hon försökte beskriva.

Anonym (mim)

Äldre 5 Apr 22:57

#152

Tom Araya skrev 2019-04-05 21:36:13 följande:

Trist att du avskyr något du ändå själv har valt.

I en familj finns många intressen att kompromissa om, har man svårt för det ska man nog inte leva i en familj.

Jag funderar också vad det är för träning barnet ska på. Egen inplanerad eller är det i en klubb där man får en träningstid som gäller varje vecka hela säsongen?

Det anser jag påverkar hur man bör anpassa sig till varandra.

Man väljer väl knappast problemen som kommer med den man valt att leva med. Skulle du säga samma sak till någon vars svärmor plötsligt visar en annan sida när barn-barnet fötts? Du kan ju inte förutse exakt allt som kommer att hända, hur alla andra inblandade kommer att reagera och agera.

Vad gäller träningen löste de det problemet, om du trycker visa endast kan du läsa om det.

Anonym (mim)

Äldre 6 Apr 07:14

#154

Ällingen skrev 2019-04-06 00:10:04 följande:

Nä, i den situationen har jag inte varit. Men jag kan ändå förstå ts frustration. Känner verkligen med henne, att hon kände som hon gjorde. Å nu har det löst sig och det är ju jättebra.

Det jag reagerar på, är du och några till, gärna vill sätta både mamma och bebis på en piedestal. Dom får inte röras och dom får inte tittas på. När det finns en pappa och (halv)syskon också i familjen. Å nu menar jag generellt.

Du blandar nog ihop mig, och några till, med någon annan. Återigen, en tolkning. Först "prinsessan på ärten". Sedan, "sätta på piedistal". Nedsättande beskrivningar och ändå har du inte greppat essensen i vad det handlar om. Du som inte har erfarenheten ser bara dig själv där du inte hade samma situation och jämför dig själv med dom som har varit med om något helt annat. Du vet ju inte. Du förstår ju inte. Varför utrycka dig nedlåtande om andra kvinnor när det i grund och botten handlar om att just du inte har förmågan att föreställa dig vad det handlar om.

Anonym (mim)

Äldre 6 Apr 18:11

#164

Ällingen skrev 2019-04-06 09:01:27 följande:

Då ber jag om ursäkt ifall jag har tagit fel.

Du är fri att tycka vad du vill och du är fri att tolka som du vill. Det kan jag inte göra något åt. Kan ju med glädje tala om för dig att jag inte tänker skriva något mer här, så slipper du reta dig på mig.

Ursäkter är alltid välkomna. Alla kan ta fel. Huvudsaken är att man är villig att ta till sig ny kunskap när man vet att det finns.

Anonym (mim)

Äldre 6 Apr 18:20

#165

Anonym (Nej) skrev 2019-04-06 09:33:49 följande:

Jag svarar på vad bonusmammorna själv skriver! Relationer och familjer som mår dåligt och som är direkt skadliga. Ändå ska det kastas in nyfödda barn i smörjan :( Ingen tänker på att barnen ska må bra. Det viktigaste är att bonusmamman får en bebis så hon kan konkurrera med exet. Sen när orginalfamiljen fortsätter vara viktig för mannen även efter förlossningen så rasar planen helt. Och besvikelsen är total.

Men hallå! Hur länge planerade du innan ditt första barn föddes? Kasta in en bebis? Tänk om din svärmor sagt så om ditt barn, "nu kastade du in en bebis som jag inte var redo för". Bebisar kommer till av två människor som har sex. Tillfällig åtrå, planerad familj eller p-medel som inte funkade: barn blir till.

Om du slutar att motarbeta den processen och pratar med dina barn om vad som händer och förbereder dom för det så ordnar det sig.

Det är nog snarare det faktum att du inte kunde hantera att ditt ex skulle få barn som blev skadligt för dina barn.

Anonym (mim)

Äldre 6 Apr 18:24

#166

Anonym (Nej) skrev 2019-04-06 09:42:38 följande:

Men du har aldrig varit första gångs mamma med en första gångspappa? Du har aldrig upplevt hur det är och därför bygger du upp en idee om vad en förstagångsmamma har rätt till och kan kräva. Har man barn med en man som har barn sedan tidigare så kan man aldrig någonsin kräva eller uppleva det ett första barns par upplever.

Jag baserar mina inlägg på vad ni skriver. Ni beskriver familjer som är olyckliga och dysfunktionella. Familjer helt utan familjesammanhållning. Ni verkar alla önska att era partner inte hade haft familj sedan tidigare.

Om du enbart bygger dina inlägg på vad du själv läser, ingen egen erfarenhet, så ska du kanske sluta läsa. Då angår problemet inte ens dig.

Anonym (mim)

Äldre 6 Apr 21:53

#171

Tom Araya skrev 2019-04-06 20:52:38 följande:

Nu menade jag sådant som till stor del går att förutsäga och det omfattar även problemen du tog upp i trådstarten (om inte i detalj, men i stort).

Dit hör inte en svärmor som visar en ny, tidigare okänd sida, nej.

Vad menar du att (Lisa) tagit upp i trådstarten som hon borde ha känt till innan?

Hur hör ni styvmammor för att koppla av i ert eget hem?

INNEHÅLL