Jag och den andra föräldern resonerar helt olika, ena anser att barnen ska gå på alla kalas de är bjudna till om det inte finns ett bra skäl till att inte göra det, bara ?vill inte? är inte ett rimligt skäl medan andra föräldern tycker att det är helt upp till det bjudna barnet att bestämma om hen vill gå.
Vad tycker ni?
Att man bjuder på lekland behöver inte alls betyda status.
Många har inte plats i sina hem för många barn och de flesta barn gillar lekland.
Det kan vara den enklaste utvägen när barnet ska ha kalas och man bor trångt.
Men sen tycker jag ändå att man ska tänka till varför ett barn säger nej till ett kalas om dom är yngre som förskola eller lågstadiet.
Är det för att dom inte är nära kompisar och många är bjudna, då är det ok förstås men är det ett barn som är utanför och kanske mobbat och andra barn säger att dom inte tänker gå och då andra barn bara hänger på är det inte ok.
Mina barn har aldrig sagt nej till ett kalas för dom tycker att det är kul med kalas och att ha roligt med kompisar. Jag skulle undra om dom inte ville gå, är det för att den som bjuder inte är en kompis som dom gillar eller har andra påverkat dom eller kommer andra som dom inte gillar.
Det finns ju en anledning till att man tackar nej till kalas som ju faktiskt oftast är roliga.
Jag förstår er som menar att det är hemskt för barnet som har kalaset om ingen kommer, MEN samtidigt kan jag även tycka att det är er föräldrar som har startat igång en väldig hysteri kring dessa kalas!
Förr, när jag var liten, bjöd man in sina kusiner och grannbarnen på sin höjd och åt en hemmagjord tårta med geléhallon på. Typ. I dag verkar det mesta handla om status. Man hyr in sig på lekland, bjuder hela klassen, har mat, tårta, presenter för hundralappar per styck, hyr gympasalen osv osv... Snacka om upptrissat! Detta har ju föräldrarna skapat och så pågår det en slags tävlan i vem som har bäst, störst och vackrast kalas. Kan man inte tona ner det lite?
Jag har två barn. Ett där många tackade nej till kalasinbjudan och det kommer förre och färre inbjudningar år för år (våren i trean upphötde de komma helt) och en som får inbjudningar till höger och vänster. Den förtvivlan som jag sett mitt äldsta barn uppleva när nejen droppar in är inget jag önskar någon och jag skulle aldrig acceptera att mitt barn bara sa nej för att den känner för det.
Man går inte på kalas bara för sin egen skull utan även för den som bjuders skull och man bör tänka till ordentligt innan man tackar nej utan anledning.
Hen vill inte gå för att hen inte tycker om kalasbarnet säger hen nu.
Så länge man inte redan hade annat inbokat eller blir sjuk så går man på kalas man blir bjuden på oavsett om man är barn eller vuxen.
Undantag så klart om den som brukar mobba och slå en bjuder hem en på kalas...
Hen vill inte gå för att hen inte tycker om kalasbarnet säger hen nu.
Ja, stackars barn som blir bjudna på kalas. Verkligen horribelt. Hoppas att du var ironisk.
Jag ser ingen anledning till att tvinga om barnet inte vill.
Hur ska barn lära dig att respektera och ta hänsyn till andra, om de inte ens får detsamma av sina föräldrar?
Jag tycker man ska bena ut varför barnet inte vill och se om man kan hjälpa barnet att ändra sig. Men absolut aldrig tvinga.
Absolut. Men det finns också barn nuförtiden som inte är sociala med andra barn för att de sitter med mobil, platta eller TV-spel hela tiden. De barnen kanske inte orkar/vill vara sociala för att det är bekvämt att bli underhållen av en skärm och då kan det vara bra att man låter dem träna på att vara sociala och umgås med folk. Man kan ju även skapa ett utanförskap hos barnet om det inte är med på kalas när de andra i klassen är det. Jag förstår inte vad det är som är så hemskt med att prova att gå på kalaset åtminstone, man kan ju gå hem om man inte trivs.
Jag tycker att barnet själv får välja om det vill gå. Men har de tackat ja så ska det gå. Alltså inget ångra sig i sista sekund.
