SnällaKillen skrev 2019-03-03 16:06:24 följande:
Tack så mycket för de värmande orden, känns bra att det finns människor som du. Jag har ingen nära kompis här, folk flyttar ju ibland.. Har väl en som jag kan ringa men man drar sig för att ta upp sånt här. Jag skulle vilja träffa nya människor men just nu är hela jag som förlamad, kan inte sitta still, kan inte göra något.. Bara att gå till jobbet är som att bestiga ett oöverkomligt berg men jag måste gå dit och hålla skenet uppe.
Barnen är bra och snälla men som förälder så kan man inte lägga något ansvar på dom om sådant här, ibland kan jag inte stoppa gråten och då kommer det barnet som bor hemma och ger mig en kram och säga att jag ska ta det lugnt, det kommer att lösa sig pappa.
Jag vet att jag inte kan ge henne min kärlek nu det är omöjligt, men jag har så mycket kärlek i mig och även om jag är normalt "manlig" så känner jag mig inte det nu och vill bara bli kramad och älskad.. *Kram* <3
Jag tror att du är lite i chock just nu, det är därför du känner dig både förlamad och rastlös. Tillåt dig själv att vara ledsen, det är okej. Det är också jättebra att du känner att du har mycket kärlek i dig själv. Tids nog kommer du göra någon annan kvinna väldigt lycklig. Men först måste du landa i detta och komma över sorgen och det tar sin tid. Det är både normalt och manligt att vilja bli kramas och älskad i din situation och inget konstigt alls :) Vad fina barn du har som finns där för dig och skönt att ett bor hemma så att du inte behöver vara ensam men jag håller med dig om att man inte kan prata om allt med barnen. Ta upp luren och ring din kompis, han eller hon blir säkert bara glad att få höra från dig.
Vad jobbar du med? Jag känner igen det där med att försöka hålla ihop på jobbet fast man har en personlig kris, har varit med om det själv.
Kram!!
