Abort, känslomässigt förstörd

Vill du inte göra abort så gör inte det. Allt annat löser sig på ett eller annat sätt.

Varför kan du inte ha det nya jobbet som gravid?

Men gör inte abort om du inte vill det, ingen kan tvinga dig!

Jag kommer jobba inom tung industri där det inte är tillåtet att jobba som gravid.

Skrev på pappret idag o ångrar mig så fruktansvärt!

Bokade tid för samtal hos gyn förra veckan men fick en tid först 14 mars, sen kunde jag räkna med en till två veckors väntetid för själva aborten.. o jag är så rädd att jag inte ska klara det!!!

Dessutom finns det ju en risk med komplikationer o är rädd att det ska dra ut på tiden på så sätt att jag måste börja min anställning med en sjukskrivning.

Klart ingen kan tvinga mig men pappan till mina andra två barn var ingen höjdare och jag vill inte börja med att det ska vara oönskat av den ena föräldern.. är chockad av hans inställning till det och vet inte hur man går vidare i relationen efter något sånt här. Känner mig så otroligt arg och lurad!!

Så jobbig situation. Tänk såhär.. att aborten dröjer lite ger en en chans att verkligen tänka över situationen och inte göra något förhastat. Kanske hinner han tänka om u det denna tiden? Men det klart.. det kan du ju inte helker gå och hoppas på. Då blir det ju ännu värre känslomässigt :(.

Jag förstår dig verkligen!

Jag har två barn och innan vi fick dem så blev jag gravid med min man (pappa till mina barn). Han fick panik och sa till mig hårt att göra abort! Han ville ha barn men precis som din kille, inte just då.

Jag tänkte precis som du att jag inte ville gå igenom en abort men inte heller ha barn med någon som inte ville.

Detta krossade mig fullständigt, jag var förkrossad och jag har nog aldrig riktigt förlåtit honom. Jag gjorde aborten i panik på grund av hans reaktion. Jag tror att om jag fått vänta lite så hade både han och jag hunnit tänka efter.

Jag kan inte ge några råd mer än att jag vet att du kanske aldrig kommer förlåta honom om du gör abort. Jag vill bara säga att jag har varit där och jag förstår dig precis! Önskar jag kunde ge dig en stor kram och trösta dig för det är vidrigt att behöva sitta i den situationen! Och den där mannen har ansvar i detta! Hoppas fasen att han finns där för dig för man är två om en graviditet!

Ta hand om dig och gör det ditt hjärta säger... Allt annat ordnar sig alltid, det vet du också..

Kan ni båda gå och prata med någon innan aborten? För att få perspektiv och hjälp? Speciellt om han kan tänka sig barn med dig ?senare? kan det ju vara bra? Tycker inte heller att du ska göra abort bara för att pappan inte vill just nu.

Oroa dig inte över jobbet. Det löser sig. Väljer du att behålla barnet kan du ju säga att du inte visste att du var gravid när du skrev på.

Ring jobbet och förklara läget. Du får hoppa av helt enkelt.

Gör inte abort om du inte till 110% vill. Den här pappan kanske bara behöver landa.

Jag är lyckligt barnfri och har gjort en abort. Jag var 110% säker och är det ännu. MEN jag kan inte säga att jag gör likadant nästa gång. Och jag hade inte gjort något jag inte var helt säker på.

Skyddade ni er inte? Men även om ni gjorde det så kan det bli såhär. Det fattar väl ändå din partner??? Min man sa ingenting om abort trots att han absolut INTE ville. Han var ju den som gjort mig på smällen, har man sex kan det blir så (trots skydd i vårt fall).

Kan det vara så att din nuvarande inte vill ha barn egentligen? Jag menar om han vill barn sen? Ska du då göra abort och sen bli gravid igen? Tror du verkligen att er relation klarar att du gör en abort bara för att du känner dig tvingad till det av din sambo?

Håller med prata med någon innan aborten.