Varför skaffar ni barn?

Vilken värld lever du i?
Vi arbetade förvisso heltid, men eftersom vi var två föräldrar så fick sonen vara med oss 6 timmar om dagen. Pappan hämtade honom vid 16-tiden och han brukade somna vid 20-tiden. Lekte gjorde han på dagis, vi gjorde annat tillsammans med sonen istället.

Sambons barn flyttade hemifrån direkt efter gymnasiet, pga studier på annan ort, sonen flyttade ett år efter gymnasiet, pga samma anledning.

Långa dagar på dagis behöver inte vara så negativt, det beror självklart på hur det är där. Men igår pratade jag med en kollega med två förskolebarn. Det dagiset de går på är väldigt litet, mycket personal och väldigt lugnt.
Förr i tiden (då räknar jag inte med den korta hemmafreran) så satt inte mamman och barnet ihop. Mamman arbetade lika mycket som pappan, speciellt om de hade ett lantbruk. Lek fanns det inte tid över, utan det var syskonen som lekte med varandra.

Självlek är inget fel alls, föräldrarna är inte lekkamrater, de är föräldrar och att vara med sina barn behöver inte heller vara att leka, det finns hur många sätt att vara med sina barn utan att leka.

Det är väldigt, väldigt ovanligt att barnen flyttar hemifrån innan 19, eftersom de allra flesta går på gymnasiet då.

Men jag är ingen lekande person, om du läser vad jag skrev, så gjorde vi annat med vår son. Vi var mycket ute i skogen (istället för lekparker) många promenader, där han fick undersöka världen och fick svar på frågor. Han var med både sambon och mig i våra vardagssysslor, hjälpte mig i trädgården (hjälpte och hjälpte men ? ;) ).
Han älskade att vara ute på stan, så vi var ofta inne i Stockholm och där var det mycket att titta på statyer, fina hus och museum (som han tyckte var roligt), något annat han gillade var att titta på flygplan, så vi var också på både Arlanda och Bromma och tittade på flyg. Fick jag godkänt nu?

Jag är själv uppvuxen med yrkesarbetande föräldrar, precis som min mamma och hennes mamma. Så hemmafruar det är ingen tradition hos oss.

Man måste verkligen inte leka barnlekar med sina barn om man inte vill. De flesta barn har kompisar både på förskolan och i bostadsområdet som gärna vill leka den typen av lekar. Lek är utvecklande, men den bästa leken är den fria leken som barnen hittar på själva, tillsammans. 

Sedan är det ju inte så många år som barn vill leka på det sättet. Du talar mest om små barn, förstår jag, men stora barn vill kanske hellre spela kort eller tv-spel, gå på någon kul utställning eller åka och titta på något tillsammans. 

Det verkar som om barn = problem för dig? När fick du den uppfattningen och varför? 

Men ta det lugnt. Tror du på fullt allvar att man måste leka med sina barn? Var har du vetenskapliga bevis för det? En fin relation med sitt barn måste inte baseras på lek, det finns massor av sätt att vara nära och närvarande utan att leka kafferep eller nalle går till doktorn. 

Du har helt enkelt en extremt negativ bild av barndomen och föräldraskapet. Det får stå för dig. Min bild är diametralt annorlunda. 

Det står inte lek, utan att man skapar en relation och har roligt. sedan tog hon exempel på att det är det lilla som räknas. Inte ett ord att leka, utan har roligt tillsammans. Det kan man ha på många sätt

Hon tog exempel på roliga saker som man kan göra, OK, leka tittut, men hon skrev aldrig att man skulle LEKA med barnen, utan att man skulle ha det roligt med barnen.

Ja, en tre-åring kan älska ett museum och även vetenskap. Sonen föredrog att se på tekniska program framför Bollibompa och hans favoritmuseum var det tekniska museet i Stockholm (och han var inte det enda barnet som tyckte om att vara där), Vasamuseet, Naturhistoriska var också två favoriter.

Jag misstänker att de som har ett stort hundintresse har med sina barn på de aktiviteter som rör hundar, hästägare har med sina barn i stallet, motorintresserade tar med sina barn dit.
Trädgårdsintresserade gräver i jorden med sina barn.
De som gillar att resa tar sina barn med på resor, de som är kulturintresserade gör sådant med sina barn.
Det viktigaste är ju att man får en relation med sina barn och gör trevliga (och roliga saker med sina barn).
Barn kan ju tom tycka det är roligt att sortera tvätt med mamma eller pappa, vika handdukar, plocka ur diskmaskinen, dammsuga etc.
Föräldrar behöver inte LEKA med sina barn, men de behöver vara med sina barn.

Hahaha! Men om man som mamma inte leker med barnet då.... 

Då får de leka på sina villkor med någon annan. Vilket av barn 1 och barn 2:s villkor ska gälla...???  

Du har verkligen snurrat in dig i detta.