Varför skaffar ni barn?

Jag hade aldrig skaffat barn om jag hade fått ge barnet en sådan uppväxt som du beskriver.

Nu såg våra förutsättningar annorlunda ut och vi har möjlighet att ge våra barn den uppväxt vi själv drömt om.

Vi har barn för att vi vet att vi kan erbjuda barnen den bästa uppväxten.

Ar din verklighet sån ska du inte ha barn. Min verklighet skiljer sig från din.

Jag skaffade make också, fast jag inte umgås med honom varje minut av min vakna tid.

Varfor behover du 2 trådar?

För att min fru tjatade tills sig det, annars hade vi aldrig skaffat överhuvudtaget om jag hade bestämt.

Jag har skaffat barn givetvis för att jag älskar barn och älskar att vara mamma! Mycket enkel anledning! Hur det sedan påverkar livet med tex hur mycket man får jobba, umgås med barnen osv får man ju anpassa utifrån förutsättningar som man har just då. Precis som med allt annat i livet. Ibland får man jobba hårdare och ibland kanske man har möjlighet att jobba mindre. Det är ju såå värdefullt att ha en familj!

Men hur du beskriver det så är det en vinkling som inte är så lockande utan mer besvärlig. Hade jag sett med dom ögonen så hade jag antagligen inte skaffat barn alls!

Vilken värld lever du i?
Vi arbetade förvisso heltid, men eftersom vi var två föräldrar så fick sonen vara med oss 6 timmar om dagen. Pappan hämtade honom vid 16-tiden och han brukade somna vid 20-tiden. Lekte gjorde han på dagis, vi gjorde annat tillsammans med sonen istället.

Sambons barn flyttade hemifrån direkt efter gymnasiet, pga studier på annan ort, sonen flyttade ett år efter gymnasiet, pga samma anledning.

Långa dagar på dagis behöver inte vara så negativt, det beror självklart på hur det är där. Men igår pratade jag med en kollega med två förskolebarn. Det dagiset de går på är väldigt litet, mycket personal och väldigt lugnt.
Förr i tiden (då räknar jag inte med den korta hemmafreran) så satt inte mamman och barnet ihop. Mamman arbetade lika mycket som pappan, speciellt om de hade ett lantbruk. Lek fanns det inte tid över, utan det var syskonen som lekte med varandra.

Självlek är inget fel alls, föräldrarna är inte lekkamrater, de är föräldrar och att vara med sina barn behöver inte heller vara att leka, det finns hur många sätt att vara med sina barn utan att leka.

Det är väldigt, väldigt ovanligt att barnen flyttar hemifrån innan 19, eftersom de allra flesta går på gymnasiet då.

Väldigt negativ bild som inte stämmer med hur alla upplever det att ha barn. Jag har mina barn på dagis och fritids en hel del och det är ju dels för att vi behöver ha inkomst. Ingen av oss trivs med att gå hemma för mycket heller. Men sen har barnen roligt där och blir stimulerade av kompisarna. När vi hämtar och när vi är lediga trivs vi med det eftersom vi inte nöter på varandra hela tiden.

Vi skaffade barn för att vi ville ha barn.

I dagisåldern vad vi hemma 15:15 om dagarna och de gick isäng 19:30. Då hade de heller inga aktiviteter.

Nu i skolan är vi hemma kring 16, de har aktiviteter men är i gengäld uppe till 21-22. Har de inga aktiviteter så är de mycket med kompisar så de vill ju inte sitta hemma ändå.

Det är väl inte de otrygga ungarna som flyr fältet när de är 18, är väl de som är trygga nog att stå på egna ben (och har praktisk möjlighet)

Du bestämde visst.

Hur menar du?