Varför skaffar ni barn?

Det är helt sant. Vi är i sådan minoritet pga en forskning som gjordes under 60 och 70 talet, med de förutsättningar som var då.

Idag ser forskningen helt annorlunda ut med nästan helt ny verksamhet att ta ställning till. Den ignoreras då siffrorna och datan inte lägger förskolan på plus. Sedan tillkommer en hel del forskning som ser att barnen behöver för deras skull en förändring i verksamheten.

Allt finns att läsa i ny forskning.

Regeringen väljer att lyssna på socialstyrelsen istället som har sin information i forskningen som gjordes för ett halvt sekel sedan, idag samma innehåll men omarbetad av samma författare.

Vettigt? Nej.

Så ja vi hemmaföräldrar blir motarbetade då Alla artiklar i tidningar antingen tystas eller försvinner. Förutom de som lovordar förskolan då.

Förskoleupproret finns av en anledning, och det är inte för att allt är bra.

Men alla gör efter sina förutsättningar. Man kan inte dömma andra och spotta på deras val hur fel jag än tycker att de gör. Det enda jag kan göra är att uppmuntra andra att fundera i samma banor som mig. Men inte tvinga dem.

Vi alla älskar våra barn och vi gör så gott vi kan, varje dag. Det är svårt nog ändå att vara förälder och göra allt rätt och vara så perfekt man bara kan utan att någon ska kritisera.

Ändå har man fixat detta under flera tusen år. Förvisso är man mer kunnig idag om barnets utveckling. Men de flesta har ju ändå blivit fungerande vuxna och blir det än.

Om jag ska gissa så tror jag det dåliga måendet delvis beror på för mycket fokus på barnet och sedan så försvinner detta och de inte är beredda på det.

Barn mår bra att få utmaningar som de fixar, det är nog mer glädje för barnet att laga riktig mat än stå framför sin låtsaspis (med eller utan förälder). Att få snickra en riktig sak än låtsassåga med plastsåg.

Att gräva ett eget land och odla sina grönsaker än att leka med plastgrönsaker.

Barn (oavsett djurart) ,lär sig genom att härma de vuxna och är med de vuxna. Sedan leker de med sina jämnåriga.

För att de kanske inte fått möjlighet att göra något själva. Vuxna som inte ger barnet utrymme att på eget sätt leka själv. Även på förskolan så ska barnen sysselsättas av vuxna.

På sonens förskola så lekte barnen, de vuxna övervakade, styrde upp ifall det gick överstyr. Men de lekte med varandra, inte med de vuxna.

Sonen lekte med sina kompisar och då fanns det inga gränser.

När jag och min syster träffades med de jämnåriga kusinerna, då lekte de hela tiden. Mina brorsbarn som är vana vid att föräldrarna leker med dom blir helt handfallna om de inte styrs upp av föräldrarna.

Tja, beträffande tid tillsammans så får ju dagens barn betydligt mer föräldratid än de fick förr. Förr (menar då fram till ca andra världskriget) arbetade ju folk typ dygnet runt, barnen brydde man sig inte om utan de fick sitta inne hos sin blinda farmor i en gungstol och bli matade med ljummen getmjölk ur en skitig flaska, och vid typ 7 års ålder fick de börja jobba själva.

För ca70-35 år sen lämnades barnen ensamma hela dagarna med en nyckel runt halsen och i köket uppe i lägenheten fanns några smörgåsar som breddes flera timmar tidigare innan mamma gick till jobbet, och papporna brydde sig inte om barnen alls.

Nu blir det ju så sakta vanligare och vanligare att båda föräldrarna går ner i tid när barnen kommer, och fler barn än nånsin har två närvarande föräldrar.

Men visst kan man undra varför folk skaffar barn, det är jobbigt, leder till enorma inkomstbortfall och sliter på relationen. Men jag antar att det helt enkelt är en biologisk drift.

Tja, beträffande tid tillsammans så får ju dagens barn betydligt mer föräldratid än de fick förr. Förr (menar då fram till ca andra världskriget) arbetade ju folk typ dygnet runt, barnen brydde man sig inte om utan de fick sitta inne hos sin blinda farmor i en gungstol och bli matade med ljummen getmjölk ur en skitig flaska, och vid typ 7 års ålder fick de börja jobba själva.

För ca70-35 år sen lämnades barnen ensamma hela dagarna med en nyckel runt halsen och i köket uppe i lägenheten fanns några smörgåsar som breddes flera timmar tidigare innan mamma gick till jobbet, och papporna brydde sig inte om barnen alls.

Nu blir det ju så sakta vanligare och vanligare att båda föräldrarna går ner i tid när barnen kommer, och fler barn än nånsin har två närvarande föräldrar.

Men visst kan man undra varför folk skaffar barn, det är jobbigt, leder till enorma inkomstbortfall och sliter på relationen. Men jag antar att det helt enkelt är en biologisk drift.

Och jag är uppvuxen i en medelklassförort (född mitten av 70-talet) och inga av mina klasskamraters föräldrar var hemmamammor utan vi gick alla på dagis/lekis innan vi började skolan. Fick egen nyckel för att gå hem från dagis själv redan när jag var 6 år. Ibland var mamma hemma, ibland kom hon strax efteråt. 

OK, vi har olika uppfattningar. Nu var det vanligt med hemmafruar när jag växte upp, LFF, som är yngre än vad jag är, är uppvuxen då hemmafruarna började bli ovanliga.

Men min erfarenhet är att sk nyckelbarn fanns i alla grupper. Att få fritids till sina barn var inte lätt, eftersom den verksamheten inte var utbyggd. Så även vi, som hade välutbildade föräldrar (vilket inte alls är samma sak som rika) hade egen nyckel och gick inte på fritids. Det var först när vi lämnade Stockholms kommun och flyttade till en kranskommun som det fanns fritids, som på den tiden var ihopbyggt med dagiset. Dvs ingen anknytning till skolan. Så på mitt fritids gick det barn från fyra skolor.

Det jag däremot har starka minnen av är att inga föräldrar lekte med sina barn, däremot så lekte barn väldigt mycket med varandra. För det mesta utomhus, eftersom det inte heller fanns utrymme för barn att leka inne, om det inte var en stilla lek på rummet.

Ett annat inlägg där du förväntar dig att barn ska hjälpa till.

Jag tycker barn ska få leka och ha roligt och inte ha ansvaret att hjälpa till med olika sysslor så tidigt i livet!

Många gånger vill barn hjälpa till för att föräldrarna förväntar sig det och berömmer barnet för det och våra barn vill så klart behaga sina föräldrar.

Det kallas prestationsångest som blir vanligt mer och mer.

Att barn hjälper till utan att föräldrarna ska berömma är en annan sak. 

Din generation har lärt ut bl.a. ordet duktig som är så skadligt för barn.

Med duktighet kommer prestation. Man måste vara duktig hela tiden annars är man inte bra och tillräcklig! Hela vårt samhälle med ekonomi i grunden präglas av tillväxt. Tillväxt tillväxt tillväxt. I valrörelser är jobben alltid ett av det viktigaste .

Människor har glömt att leva! Människor har glömt att se varandra.

Människorna har glömt att se sig själva. Människorna har glömt att se sina barn!

Men vi blir intalade att det är det vi just gör! Det handlar om masspsykos!

Jobba och leva är en bra kombination. Men idag anser man att livet består av att endast jobba! Eliten själv spelar golf på jobbet!

Ett exempel : 

Är man bjuden på en middag och inte orkar komma använder många svepskäl 

"jag måste jobba" och det accepteras det utan sura miner.

Men skulle man säga att jag ska ägna tid åt mig själv , ja då blir det ett jävla liv.

Jobb prioriteras mer än hälsan.

Människor jobbar och tjänar pengar för att en dag som gamla lägga de pengarna på behandlingar! Grattis.

Förskola och fritids är för att man prioriterar jobben före barnen!

Veganismens baksida kanske

De som stannar mer än 7 timmar kanske stressas av att kompisarna går hem och de inte har sina specifika lekkamrater kvar?

"Men när man som forskare iakttar ettåringar i förskolan blir det uppenbart hur rika de är på idéer och hur duktiga de är på att kommunicera med varandra. Jag hinner se det för att jag är forskare, i vardagen kan det vara svårt att hinna med. Men det är viktigt att vi inte underskattar de små barnen, de har förmågor och kompetenser och de ägnar stor uppmärksamhet åt varandra och bygger vänskap.

? Jag har sett att de små barnen har en otrolig social kompetens, innan de har ett verbalt språk. De tar initiativ, hälsar på varandra, och bygger relationer och vänskap aktivt redan från början."

www.skolporten.se/forskning/intervju/kompetenta-ettaringar-i-forskolan/

Det behovs tydligen en studie som studerar det, och inte bara antar som en enda slutsast (kanske felaktigt) att barnet skulle sakna sina foraldrar och darmed vara "stressat".

Det behovs tydligen en studie som studerar det, och inte bara antar som en enda slutsast (kanske felaktigt) att barnet skulle sakna sina foraldrar och darmed vara "stressat".