Varför skaffar ni barn?

Mina barn (5,5 år båda två) älskar att vara med i allt vi håller på med, inklusive att laga mat och blir rätt sura när det inte finns något de kan hjälpa till med. De fick sina första köksknivar från Ikea när de var 3 år.

Att barn inte kan leka idag är för att de aldrig behöver ha tråkigt. Så fort ett barn har tråkigt är en vuxen där och hittar på något för att roa barnet. När mina barn har tråkigt får de svaret "hitta på något då". De är mycket bra på att leka. De är även väldigt duktiga på att hitta på fängslande historier om allt mellan himmel och jord. De snackar brallorna av sina förskolekompisar enligt deras pedagoger.

Och jag är uppvuxen i en medelklassförort (född mitten av 70-talet) och inga av mina klasskamraters föräldrar var hemmamammor utan vi gick alla på dagis/lekis innan vi började skolan. Fick egen nyckel för att gå hem från dagis själv redan när jag var 6 år. Ibland var mamma hemma, ibland kom hon strax efteråt. 

En introvert är inte en ensamvarg som knappt har nårga vänner. En introvert är en person som laddar batterierna i ensamhet men inte har några som helst problem att vara social med människor man känner. Det som är jobbigt för en introvert är flera timmar "påtvingad" social tid med okända, en situation som extroverta älskar och laddar sina batterier i.

Nope. För de flesta introverter är det sanningen.

Med största sannolikhet har du betydligt fler introverter omkring dig än du tror. Vare sig du studerar eller jobbar.

2st 5,5-åringar. Våra veckor ser ut som följer:

Mån-fre: förskolan 7-1530/1600 (går upp kl 6). Äter frukost på förskolan. Hämtas som regel av pappa. När de kommer hem går de antingen upp på övervåningen och leker eller så är de ute på gården och cyklar eller spelar fotboll/landhockey. Pappa lagar middag till ca 1730. Jag kommer hem 1740. När barnen ätit mat går jag och barnen upp och myser tillsammans framför tvn eller läser en bok. De lägger sig kl 19 och har somnat innan 1930. Vi har då avhandlat allt från dinosaurier och vulkaner till zombies, vampyrer och geysrar.

Helger mellan nu och midsommar: vaknar någon gång mellan 6 och 7. Äter frukost vid 8. Ibland åker ett av barnen med pappa och handlar frukost och färska frallor. Övrig frukost är havregrynsgröt eller grekisk yoghurt. På lördagar är det fotboll 10-11 och efter det åker vi hem och äter lunch. Efter lunchen blir det antingen lek, cykeltur på ca milen eller en skogspromenad på drygt 7km med mellis. Äter middag vid 17-snåret och i säng senast 1930. Söndagen blir det att vi hittar på något på förmiddagen, alternativt städar och tvättar. Lunch runt 12 och mellis vid 1430 innan det är friidrott på eftermiddagen. Efter friidrotten blir det hem och äta middag och sen läggdags kl 19.

Så hur ser din vecka ut med dina barn i åldern 6-12 år?

Jag tror att en stor del av den psykiska ohälsan idag beror på att man alltid måste prestera på topp. Du måste redan i slutet av mellanstadiet i princip veta vad du vill bli när du blir stor. Du får inte ett samlat slutbetyg på samma vis som förr utan varje kursdel har ett eget slutbetyg. Missar du på en uppgift men presterat bra på övriga så är det som att de bra prestationerna inte räknas i betyget sen. Än värre blir det på gymnasiet. Vi som är 30-35 och äldre hade inte riktigt samma press förrän vi började på högskolan. Vi kunde "slacka" en termin eller två och sen skärpa till oss och få bra betyg.

Till detta ska du sen vara social, vältalig, kunna argumentera för din sak, ha rätt kläder och andra prylar, vara vältränad och ha "rätt" intressen. Du matas med att du hela tiden ska vara perfekt och lyckad för annars är du värdelös. Om ingen ser dig så finns du inte.

Så det är inte ett dugg konstigt att ungdomar idag mår skit eftersom de inte "får" må dåligt utan alltid ska ha en perfekt fasad.

Vilken vecka? Citerade du fel inlägg nu eller är du bara allmänt förvirrad?

Men om du menar mitt tidigare inlägg där jag beskrev en alldeles vanlig vecka med två energiska 5,5-åringar så får du gärna beskriva hur din egen vecka med dina barn i åldern 6-12 år ser ut.

Om det gäller orsaker till varför ungdomar idag måst dåligt så tror jag fortfarande inte att det för fem öre beror på att de inte har sina föräldrars uppmärksamhet 100% av tiden (det skapar istället extremt uppmärksamhetskrävande barn utan fantasi eftersom de hela tiden behöver bli underhållna) utan mer på krav på att hela tiden prestera på topp i skolan, veta vad man vill bli från ung ålder och aldrig kunna "slacka" utan att det påverkar hela ens framtid. Ytan ska hela tiden vara perfekt och det kravet kommer inte från föräldrar utan är yttre påverkan.

Jag är som sagt född på mitten av 70-talet. Mina föräldrar lekte sällan med mig. Från min första sommar var jag med mormor på landet, utan mina föräldrar, från typ juni till och med augusti. 1-2 veckor var jag på semester med mamma (bilandes runt i Sverige) och 1 vecka var jag på semester med pappa. Övrig tid på landet med mormor där jag definitivt inte hade någon vuxen som lekte med mig. Vi påtade i trädgården, klippte gräs, jag sprang omkring på tomten och klättrade i träd etc men inte fasen var det någon vuxen som lekte med mig! Jag fick leka själv och använda fantasin, något dagens barn inte behöver för så fort de har det minsta tråkigt så är någon där och ska underhålla dem!