Hej!
Vi ska påbörja vår fjärde ivf i augusti/september. Det är alltid skönt att kunna skriva av sig och diskutera med andra som går igenom liknande, så häng gärna med i tråden så peppar och hjälper vi varandra under behandlingarna!
Så intressant. Boken vill jag gärna läsa.
Imorgon är det dags. Hade önskat det hade redan varit idag. Och känns hemskt att jag inte har berättat till jobbet. Har mycket inbokat imorgon på jobbet och det är 5 personer som kommer hit imorgon på morgonen för att träffa mig. Men jag orkar inte berätta till chefen, kollegor osv.
Jag får verkligen tänka: hade jag varit riktig sjuk hade jag inte heller kunnat komma.
Så jag stannar hemma torsdag och fredag. Men vad ska jag ha för nåt? Med migrän stannar man inte hemma 2 dagar (dessutom har jag aldrig haft migrän). Magsjuka i augusti? Konstigt. Förkylning är inte borta på måndag i så fall. Ortopediska skador skulle inte heller försvinna helt tills måndag. Behöver era idéer.
Hur mår ni alla av progrestoronet? Det spökar rätt rejält hos mig och har varit det värsta med behandlingen hittills. (korta protokollet) Sjukt ömma bröst, mensliknande värk, det drar och sticker i livmodern, trött och så otroligt ledsen hela tiden..
Hur mår ni alla av progrestoronet? Det spökar rätt rejält hos mig och har varit det värsta med behandlingen hittills. (korta protokollet) Sjukt ömma bröst, mensliknande värk, det drar och sticker i livmodern, trött och så otroligt ledsen hela tiden..
Hej,
Jag är ny här och tänkte att jag skulle försöka hänga med i tråden.Vill börja med att säga tack till alla som delar med sig av all nyttig information!
I september är det dags för mig och min sambo för vår första FET. Vi haft en ganska så lång resa hit. När jag var 17 fick jag reda på att jag aldrig skulle kunna bli gravid. Men tack vare ett fantastiskt läkarteam och forskare som vågar tro på sin forskning står vi här nu med drygt en månad kvar till vårt första försök och har faktiskt oddsen på vår sida för en gångs skull!
Vi har redan gjort 3st ÄP och har 8st 5dagars blastocyster i frysen.
På grund av allt annat runtomkring så har både jag och min sambo varit så fokuserade på allt annat som varit tvunget för att gå vägen för att nå till denna punkt, och så helt plötsligt närmar det sig! Och jag känner mig sjukt oförberedd! Ingen av oss har någon aning om vad som väntar och jag har knapp hunnit läst på något alls. Vad ska man göra för att optimera sina chanser? Har ni fått några råd?
I mitten av september gäller det!
Jag har bara tagit lutinus en gång, men då fick jag rätt mycket biverkningar. Blev väldigt lös i magen och fick en jättehemsk migrän mot slutet. Är ju väldigt jobbigt att man kan få så mycket biverkningar och inte har en aning om det beror på lutinus eller graviditet. Hoppas att det är graviditet i ditt fall :)
Hej,
Jag är ny här och tänkte att jag skulle försöka hänga med i tråden.Vill börja med att säga tack till alla som delar med sig av all nyttig information!
I september är det dags för mig och min sambo för vår första FET. Vi haft en ganska så lång resa hit. När jag var 17 fick jag reda på att jag aldrig skulle kunna bli gravid. Men tack vare ett fantastiskt läkarteam och forskare som vågar tro på sin forskning står vi här nu med drygt en månad kvar till vårt första försök och har faktiskt oddsen på vår sida för en gångs skull!
Vi har redan gjort 3st ÄP och har 8st 5dagars blastocyster i frysen.
På grund av allt annat runtomkring så har både jag och min sambo varit så fokuserade på allt annat som varit tvunget för att gå vägen för att nå till denna punkt, och så helt plötsligt närmar det sig! Och jag känner mig sjukt oförberedd! Ingen av oss har någon aning om vad som väntar och jag har knapp hunnit läst på något alls. Vad ska man göra för att optimera sina chanser? Har ni fått några råd?
I mitten av september gäller det!
Då är vi tillbaka från äggplocket. Tyvärr blev det inte 6 ägg som vi hade hoppats på och som läkaren nästan var säkert att det skulle kunna bli. Det blev 4 ägg istället. Det som var positivt var att sambon spermiogram var bättre denna gången, inte antalet men det fanns 1,4 mil simmare av 4 mil och därmed hade han blivit godkänd för vanlig IVF. Men de vill inte riskera nåt och kör därför ICSI.
En av cystorna var fylld med blod, hon frågade om jag hade känd endometrios men det har jag inte. Fått nu antibiotika (det har de som rutin).
Den andra blåsan hade inget ägg alls.
Så 2 ägg mindre. Hur är oddsen då? Det finns knappt nåt hopp i oss. Men läkaren tog direkt upp det där med återförening. Vi ville egentligen inte prata om det utan vänta till beskedet imorgon. Hon ville ha godkännande att de får sätta tillbaka 2 embryoner i fall vi får 2 emrbyoner. Under 5 ägg odlar de aldrig vidare till 5 dagars.
Förra gången hade vi 5 fina ägg och de ville de absolut inte sätta in mer än 1 ägg 
och nu var hon övertygad om att det skulle vara det bästa. Men förra gången fick vi höra om alla risker och varför de inte ville göra det. Lite ironiskt ändå med tanke på att det inte skilja sig så mycket just nu.
Jag är så rädd inför imorgon. Det samtalet som ska komma mellan 10-12. Hur ska jag ta emot ett negativt besked? Förra gången bröt jag totalt ihop. Blev liggandes på köksgolvet och skrek och grät, kände mig så hjälplöst och kände inte igen mig. Vad var det som hände med mig? Imorgon har jag också sjukskrivit mig. Vi har bestämt att åka till vår favoritplats vid havet och plocka björnbär. Där kan vi gråta och vara ifred från allt.
Jag som brukar vara positiv som nu har tappat hoppet. Jag längtar efter en tid där sinnet kan vara i fred, kan vara lycklig och hitta harmoni. Det är det jag nästan längtar mer efter än ett barn, just nu i alla fall.
Då är vi tillbaka från äggplocket. Tyvärr blev det inte 6 ägg som vi hade hoppats på och som läkaren nästan var säkert att det skulle kunna bli. Det blev 4 ägg istället. Det som var positivt var att sambon spermiogram var bättre denna gången, inte antalet men det fanns 1,4 mil simmare av 4 mil och därmed hade han blivit godkänd för vanlig IVF. Men de vill inte riskera nåt och kör därför ICSI.
En av cystorna var fylld med blod, hon frågade om jag hade känd endometrios men det har jag inte. Fått nu antibiotika (det har de som rutin).
Den andra blåsan hade inget ägg alls.
Så 2 ägg mindre. Hur är oddsen då? Det finns knappt nåt hopp i oss. Men läkaren tog direkt upp det där med återförening. Vi ville egentligen inte prata om det utan vänta till beskedet imorgon. Hon ville ha godkännande att de får sätta tillbaka 2 embryoner i fall vi får 2 emrbyoner. Under 5 ägg odlar de aldrig vidare till 5 dagars.
Förra gången hade vi 5 fina ägg och de ville de absolut inte sätta in mer än 1 ägg 
och nu var hon övertygad om att det skulle vara det bästa. Men förra gången fick vi höra om alla risker och varför de inte ville göra det. Lite ironiskt ändå med tanke på att det inte skilja sig så mycket just nu.
Jag är så rädd inför imorgon. Det samtalet som ska komma mellan 10-12. Hur ska jag ta emot ett negativt besked? Förra gången bröt jag totalt ihop. Blev liggandes på köksgolvet och skrek och grät, kände mig så hjälplöst och kände inte igen mig. Vad var det som hände med mig? Imorgon har jag också sjukskrivit mig. Vi har bestämt att åka till vår favoritplats vid havet och plocka björnbär. Där kan vi gråta och vara ifred från allt.
Jag som brukar vara positiv som nu har tappat hoppet. Jag längtar efter en tid där sinnet kan vara i fred, kan vara lycklig och hitta harmoni. Det är det jag nästan längtar mer efter än ett barn, just nu i alla fall.
Styrkekram