Nicciz skrev 2019-10-15 00:01:50 följande:
Hej alla,
Jag är ny när det gäller ivf. Vi har försökt 11 månader (då jag haft ÄL) under snart 1,5 års tid. Blev gravid förra året och fick avbryta i v15. Missfall förra månaden. Jag orkar inte försöka mer rent psykiskt och min gynläkare har sagt att ivf är ett alternativ för oss om vi vill. En fråga, från det att vi bestämt oss, hur lång tid tar det innan man börjar med själva försöket? Är orolig att det blir ännu mer väntan...ja, ni förstår, efter all denna väntan så orkar jag inte mer. Är på gränsen att bli sjukskriven.
Mår man dåligt av hormonerna? Fick privata en månad och det var hemskt! Däremot har jag ätit letrozol vilket knappt har påverkat mig. Gör uttaget ont?
Tack på förhand! (Har läst lite i tråden men inte kunnat läsa mig till detta)
Beklagar verkligen dina missfall, det måste vara väldigt svårt. Hur lång tid det tar innan ni får börja är väldigt svårt att svara på eftersom det skiljer sig väldigt mellan olika landsting. Gör man privat går det nog fortare ofta. Från det vår remiss skickades tog två månader innan vi fick komma på första besök och prata medicinering osv. Sen tog det ytterligare fyra månader (sommaruppehåll emellan) innan vi fick göra första försöket. En kompis till mig fick dock börja första mensen efter första besöket på samma klinik så ibland har man tur. Vad jag hör är västra Götaland sämsta regionen att vara i, där tar det måååånga månader innan man får komma ens på första besök verkar det som. Jag bor i Skåne.
Jag mådde skit av hormonerna, blev dimmig i huvudet, mådde illa osv. Andra mår bra. Jag tyckte inte plocket gjorde särskilt ont, andra tycker det är vidrigt, beror helt enkelt på från person till person.
Ett råd i all välmening är att gör ivf om ni vill Och får men kom ihåg att det ofta inte är någon ?Quick-fix? och att det kan krävas många försök innan det blir en bebis. Jag tycker också du ska ta kontakt med en terapeut eller psykolog. Fråga om din gyn kan rekommendera någon eller gå via din vårdcentral Eller hitta privat.Jag gick till terapeut under tiden vi försökte eftersom jag mådde så dåligt och det hjälpte jättemycket och har gett mig ett helt annat lugn och acceptans. Barnlöshet är en kris och man kan behöva hjälp att ta sig igenom den. Med det sagt, stort lycka till oavsett vad ni bestämmer er för!