• Fifen

    IVF hösten 2019

    LLW skrev 2019-11-01 10:54:32 följande:

    Vul idag. Vi fick se en hinnsäck och ett foster i storlek som matchar vecka 6+2. Men jag vet ju att jag är i 7+1.

    Förra veckan fanns något som kanske, möjligtvis, eventuellt var ett foster, så det har ju växt sedan dess. Men fortfarande inga hjärtslag.

    Vi fick rådet att avvakta en vecka till. Så nu ska jag gå runt i 7 dagar till utan att veta. Om något kan få en människa att tappa fattningen totalt så är det denna väntan.

    Jag vet inte om jag ska våga hoppas. Det känns ju kört.


    Fy vad jobbigt! Men så länge det finns något som växer är det ju positivt tänker jag! Tänk positiva tankar! Jag håller alla tummar för er!

    Kan det inte bara få vara enkelt någon gång?!
  • Fifen
    Hedblomster skrev 2019-11-01 15:44:51 följande:

    Nu har vi tagit ett test tillsammans också, sambon är vääääldigt skeptisk och det är väl jag med men också glad.


    Jag tycker ni ska njuta nu över helgen! Att få ett tull sträck på stickan är ju helt fantastiskt! Lev i det tills något annat skulle bevisa motsatsen! Även på bilderna du lade ut syntes det ju, måste ändå vara ganska skarpt för att göra det. Jag tror på er! :)
  • Fifen
    Hedblomster skrev 2019-11-01 15:44:51 följande:

    Nu har vi tagit ett test tillsammans också, sambon är vääääldigt skeptisk och det är väl jag med men också glad.


    Jag tycker ni ska njuta nu över helgen! Att få ett sträck på stickan är ju helt fantastiskt! Lev i det tills något annat skulle bevisa motsatsen! Även på bilderna du lade ut syntes det ju, måste ändå vara ganska skarpt för att göra det. Jag tror på er! :)
  • Fifen

    Hoppas alla haft en bra jul!

    Följt allt på lite avstånd ett tag nu. Vi gjorde ett fjärde försök i stimulerad cykel som inte resulterade i någon graviditet i slutet av november/början på december. Jag mådde fruktansvärt dåligt av hormonerna jag proppade i mig. Jag åt hormoner i 35 dagar och jag tror jag grät mig igenom alla de dagarna. Blev helt psykiskt utmattad av det försöket. Det blev inte riktigt bättre av att vid den sista återföringen upptäckte min IVF läkare att de satt tillbaka de tre tidigare försöken på fel ställe i livmodern. Hur kan det ens hända?! Så enligt honom har vi nu egentligen bara gjort ETT "riktigt" försök. Känns som att man lite är tillbaka på noll. Tur att vi inte hann "slösa" bort alla blastocyter vi har i frysen innan de kom på det...

    Annars känns det som att det regnar in vänner som är gravida just nu. Tror att varenda människa vi träffat den sista månaden velat berätta att de eller deras respektive är gravida. Känns ännu tuffare att hela tiden vara den som är kvar, den som inte kommer gå där med en barnvagn till sommaren. Självklart är man otroligt lycklig och glad för deras skull, men avundsjukan växer lite hela tiden. När ska det bli vår tur att berätta en glad nyhet?!

    Vi hamn inte med något nytt försök innan jul, kanske skönt att vila kroppen lite, men just nu längtar jag verkligen efter att få sätt igång igen! Vid nästa mens påbörjar jag nästa stimulering för ytterligare en återföring i stimulerad cykel. 2020 måste bli bättre än 2019, nytt decennium, nya möjligheter. I år måste vara året det händer!

  • Fifen
    bonzo skrev 2019-12-27 14:22:25 följande:

    Hur menade läkaren att det var på fel ställe? Låter konstigt.. vilken klinik går ni på?


    Stället där man "lägger" embryot är avgörande för om det ska fungera eller inte. Inte ens det bästa embryot kan överleva om det "hamnar" på fel ställe.

    Jag har tydligen en stor livmoder, så de tre första gångerna satte man inte embryot tillräckligt långt upp i livmodern.

    Jag är med i forskningsprojektet om livmodertransplantation, vilket Sverige var först i värden att lyckad med, så jag har världens bästa reproduktionsläkarne som utför allt i min resa. Kanske tur det, annars hade det kanske aldrig upptäckts att de inte fått in embryona tillräckligt långt.
  • Fifen
    Ölandstoka skrev 2020-01-03 08:27:37 följande:

    Måste vara jobbigt! Hoppas så att det här är den magiska gången då allt bara klaffar och du får en massa bra nyheter på ultraljudet :) Känns det annorlunda på något sätt mot de andra gångerna? När är det du har ultraljud?

    Jag tror att återföring blir kring den 20:de så det är några veckor kvar. Jag tog letrozol förra fet och tog det även nu över jul och har fått äl på dag 15 och 16. Har tyvärr inga förhoppningar alls om att det ska gå vägen. Är redan mentalt inne i nästa behandling som jag hoppas kan starta direkt efter fet.

    Kan vara att jag har lite pms men det känns så mörkt nu. Är rädd att 2020 kommer att bli det sämsta året någonsin. Det är nästan så att jag längtar efter att ha alla behandlingar överstökade så att jag kan börja ställa in mig på ett liv utan barn. Just nu är allt annat på paus.

    Haha fy! Ingen glädjekälla direkt.. Borde kännas bättre om några dagar.


    Känner igen mig helt på att allt känns lite mörkt. Känns lite som att livet och tiden springer ifrån oss. Känns som att vi jagar efter tiden hela tiden. Jag tycker att det blir jobbigare hela tiden att träffa vänner också, antingen är de gravida, eller så är jag så rädd att åter igen få ett till graviditetsbesked.

    Vårt nästa försök kommer också bli runt den 20-22 jan tror jag. Har påbörjat hormonbehandling för FET i stimulerad cykel. Mår så fruktansvärt av de hormonerna! Dessutom gör de så min cykel blir ca 10 dagar längre än normalt, vilken kommer resultera i att våra chanser på ett år minskar med till ca 9 försök/år utan att ens räkna in semestrar, med ett par månaders semester på sommaren och en på vintern är vi nere på enbart 6 försök detta år! Vi har även bara tre kvar i frysen, så sen måste vi börja om hela processen från början igen också.

    Hoppet är väl det sista som överger en, men det känns just nu mörkt och tungt psykiskt...
  • Fifen
    Ölandstoka skrev 2020-01-03 11:23:23 följande:
    Hoppas att vi kan göra sällskap i det här mörkret :) Vad skönt att ni har några ägg kvar i frysen. Jag kommer att börja en ny behandling efter denna fet.

    Vad jobbigt att du mår dåligt att hormonerna! Tar du dem hela cykeln?

    Känner igen mig, tiden delas upp i ivf, fet och alla alla väntetider. Det styr liksom allt, semestrar är hopplösa att planera in mellan injektioner och misslyckade försök.
    Ja, jag tar hormoner från dag två efter att mensen kommit igång på riktigt sedan åt jag dem sist i 35 dagar. Slutar med dem vid negativt test på klinikens testdag som vid sista behandlingen var 37 dagar efter cykelns första dag. Sedan kom mensen igång redan dagen efter jag slutade med tabletterna.

    I den karusellen slänger jag även in tider för biopsier som också måste tajmas in mellan allt för att livmoderhalstappen ska hinna läka innan återföring.
  • Fifen
    LLW skrev 2020-01-07 14:17:36 följande:

    Det känns ungefär likadant. Hopplöst typ :( började blöda en del igår så nu dog hoppet ännu mer. Vill bara veta och få det överstökat, men ultraljud blir inte förrän om två veckor så det är bara stå ut tills dess.

    Åh jag förstår dig ang att vilja att det ska vara över. Det här jävla hoppet dödar en ju långsamt. Går du på ultraljud innan återföring eller kör ni på ÄL-tester för att kolla när det blir?


    Men nej! Det skulle ju gå hela vägen denna gång! Jag blir så ledsen när jag läser :'( Något av de två du satte in måste vilja stanna kvar där inne och växa sig stark! Det kan inte vara meningen att en och samma person igen ska behöva uppleva den smärta du redan upplevt tidigare, två gånger förmycket :'(

    Jag håller fortfarande tummarna och hoppet för er!
    Livmodertransplantation utförd på Sahlgrenska november 2018. Har nu på börjat försöken att bli gravid
  • Fifen

    Ni som ätit/äter kortison/Prednisolon vid ET/FET. När har ni börjat äta det? Hur mycket? Och hur länge?


    Livmodertransplantation utförd på Sahlgrenska november 2018. Har nu på börjat försöken att bli gravid
  • Fifen
    LLW skrev 2020-01-10 09:56:28 följande:
    Jag har tagit prednisolon de senaste två insättningarna. Började ta 20 mg från dagen efter återföring, sedan vill de att man ska sluta vid positivt test.
    Okej, tack för svar!
    När jag var till läkaren sist för att kolla hur slemhinnan såg ut tänkte jag att jag skulle kolla med honom, men det kom helt bort i mitt huvud när jag väl var där. Var så stressad över att hinna med tåget hem. Iom min operation så äter jag typ allt annat redan med immunnedsättande och trombyl mm men inte någon kortison. Dock har jag en burk med Prednisolon liggande hemma då jag behöver ha det ifall jag får någon infektion eller avstötning av livmodern, så tänkte att det kanske var värt ett försök att även sätta in den medicinen inför nästa försök. Jag smsade min läkare efter besöket och då sa han att vi kunde prata om det vid FETen men jag var rädd att det kanske var försent att börja då. Men det verkar det ju inte vara om han tänker lika som din läkare. Puh! Då kanske vi kan testa ytterligare något nytt denna gång. Gillar inte att det annars känns som att man står still och stampar på samma ställe, vilket jag upplever att det lätt känns i denna process.

    Jag följer dig på bloggen och mår verkligen dåligt med dig när jag läser dessa dagar! Jag håller så tummarna för att det kan se bra ut för något av de du satte in! Jag förstår verkligen din känsla med att inte vilja göra UL tidigare när det egentligen inte säger någonting. Men jag hoppas så mycket! Livet är så orättvist!
    Livmodertransplantation utförd på Sahlgrenska november 2018. Har nu på börjat försöken att bli gravid
Svar på tråden IVF hösten 2019