IVF hösten 2019

Vi fick göra så kallat kort protokoll. Vilket innebär att jag inte tog någon nässpray för att sättas i klimakteriet först, utan började med sprutor direkt. Jag o min sambo fick ha ett möte med en läkare där vi gick igenom sprutor, hur man tog dessa samt hur man ställde in rätt dos. Jag började ta spruta dag 2 på menscykeln. Den sprutan var superenkel och kändes nästan inget! Efter fem dagar fick jag lägga till ännu en spruta för att inte ägglossa för tidigt. Denna var av lite mer trubbig karaktär men var ändå helt ok, gjorde lite ondare dock. Cirka 36 timmar innan äggplock tar men en ögglossningsspruta! Jag sprutade sammanlagt 8 dagar tror jag men man brukar nog få köra några dagar till - är väldigt olika. Mellan sprutor till äggplock var jag inne på två ultraljud där man kollade äggtillväxten. Jag svarade bra på den dos jag fått från början så vi följde bara schemat vi fått. Jag mådde faktiskt som vanligt av sprutorna. Jag var mer svullen om magen och man kände att det hände saker där inne hehe. Men rent generellt hade jag inga biverkningar alls.

Äggplocket är väldigt olika för alla. Vill inte skrämma dig men mitt var hemskt. Det gjorde otroligt ont och jag hade väldigt ont efteråt. Jag var svullen och öm va 9 dagar efteråt tror jag. Vi fick ut 10 ägg varav 7 befruktades. Ett sattes tillbaka efter 2 dagar (ingen smärta alls) och två kunde dom frysa. Ett klarade sedan upptining

Man får en testdag samt ett gravtest med sig hem. Min mens kom tyvärr som vanligt så hann inte ens ta deras test. Däremot tjuvtestade jag innan. Vi fick ett ägg till frysen. Detta satte vi senare in i en helt naturlig cykel. Dock fick jag ta ägglossningsspruta (3 st tror jag). Minus även där tyvärr!

Fråga om du undrar något mer!!

Kan tillägga att den psykiska påfrestningen för mig var 100 ggr jobbigare än den fysiska. Det är den som man mår sämst av. Iallafall jag. Våga prata mycket om hur ni känner med varandra och hur du upplever sprutor osv. Vi var ganska dåliga på detta och jag hoppas vi kan prata mer denna gång.

Tack för att du delar med dig! Jag håller på att förbereda mig på att det kommer göra ont, tror att det är bättre att förbereda sig på det så man inte blir chockad över att det gör mycket ondare än vad man trott. Läkaren sa att det inte alls gör ont, men en del känner lite obehag!! Det är inte direkt vad jag har hört av dem som har gjort äggutplock...

Hoppas att man kan få lite lugnande innan och så tror jag att man kan bli otroligt hjälpt av att andas medvetet för att kontrollera smärtan, som man kan göra vid förlossning. Det hjälpte mig mycket när jag födde, men det är mer än 11 år sen så jag måste nog fräscha upp minnet lite :)

Vad tråkigt att höra att det inte har blivit en graviditet för er än, men det är bara att hålla hoppet vid liv för förr eller senare så kommer det säkert ligga en liten underbar bebbe i era armar.

Mycket av stressen som jag har upplevt under de här dryga 3 åren som vi har försökt bli gravida kommer ifrån hur dåligt samarbetet med min partner har fungerat. Vi vill båda ha ett gemensamt barn, väldigt mycket, och i bästa fall sitter man i samma båt och ror tillsammans, i värsta fall ror man i sin egen båt men mot samma mål. För oss har det varit det senare och det har varit fruktansvärt jobbigt för mig. Han ville tidigt göra IVF och för mig har det varit det absolut sista alternativet. Vi har redan barn sen tidigare och de hittar ingen förklaring till varför vi inte blir gravida, så jag har verkligen velat bli gravid på naturlig väg, i lugn och ro. Men lugn och ro är det sista min partner har gett mig. Tillslut kunde vi inte ens nämna "barn" utan att känslorna stormade. 

Min partner tyckte att jag inte var lika seriös som honom, eftersom jag inte ville göra IVF. Han tyckte att BBT kartläggning, ÄL tester, akupunktur, zonterapi, kinesologi, ayurvediska behandlingar, hälsosam kost och kosttillskott bara var svammel. Det gjorde väldigt ont att höra för enligt mig var det vägen som ledde till en kropp i balans och som i sin tur skulle leda till ett barn.

Sen en dag kände jag bara att nej, nu kommer jag inte längre på den alternativa vägen. Nu är det dags att prova IVF. Sen den dagen har min partner varit väldigt glad och nu går det att prata med honom på ett helt annat sätt. Vi sitter numer i samma båt. Men jag känner att det inte finns mycket utrymme för att oroa mig, eftersom han snabbt som bara den misstänker att jag har ångrat mig och inte vill göra IVF. Så det är guld värt att ha er här på tråden, här kan jag vara helt ärlig utan att bli misstrodd. 

Men jag ska absolut ta ett snack med honom innan IVF-behandlingen drar igång, för han måste klara av att finnas där för mig, oavsett vad han än är rädd för.

Hur är det för er andra, har ni stöttande partners som kan finnas där för er i med och motgång?

Jag följer fortfarande den här tråden för att se hur det går för er alla och liksom Jooosen har jag gått på Sophiahemmet och haft ungefär samma behandling.

Vi har gjort IVF två gånger och enligt en supersnäll sköterska där ska man inte sätta alltför stor förhoppning på det första försöket eftersom det är som ett provförsök för att se lite hur man reagerar på medicinerna, hur spermierna fungerar själva och tillsammans med äggen osv. Hon tyckte det var synd att det första försöket ens skulle räknas som ett försök.

Jag har gjort kort protokoll (dvs utan nässpray) båda gångerna och såhär såg det ut.

IVF 1: Gonal-5 dos 175 startade på mensdag 2 och la till en spruta Orgalutran på 5e dagen. Precis som det sagts innan är nålen yttepyttelite större och substansen svider lite men det går snabbt över. Det är en mycket coolare spruta rent utseendemässigt så mannen tycker lite synd om en ;) Sen kollar man lite äggtillväxt hos kliniken och de bestämmer när det är dags för ägglossningssprutan. Äggplocksdagen tycker jag mest var full av förväntan. Man kommer dit båda två och blir väl omhändertagna och får Alvedon innan plocket. Mannen lämnar sitt prov, antingen på en toalett där eller som han tagit med hemifrån. När man väl får kliva in i plockrummet får mannen följa med om man vill och man får säga sitt personnummer typ 5 ggr. Sen får man en härlig morfinspruta som gör att man blir så sjukt trött och härlig i kroppen. Jag sa att det gjorde lite extra ont för att få lite till under plocket, hehe. Det står nämligen en sköterska bredvid som sköter bedövningen. För mig kändes det knappt något alls och under tiden de tar ut äggen ropar någon från labbet att "nu har vi två, nu har vi tre, nu har vi fyra etc." När allt är klart får man gå tillbaka till sin brits där man får en god frukost med frallor och kaffe och saft. Där sitter man tillsammans med sin man tills man är redo för att åka hem. Jag tycker ändå att det var en mysig dag.
Resultatet denna gång blev att man upptäckte att min mans spermier var dåliga och att man var tvungna att mikroinjicera alla ägg för att det ens skulle bli befruktning. Vi fick ut 18 ägg, 7 befruktades med ICSI (mikroinjicering), vi fick tillbaka 1 fint två-celligt embryo som inte tog sig och tyvärr inget till frysen.

IVF 2: Samma doser och samma procedur. Äggplocksdagen var precis lika mysig som förra. 25 ägg, 22 befruktade med ICSI, 4 blastocyster till frysen. Fick inte tillbaka något på en gång eftersom de var rädda att jag skulle bli överstimulerad. Fick göra frysförsök i april och nu är jag gravid i vecka 17.

Det värsta med IVF är all väntan och besvikelse när det inte fungerar.
Jag hoppas att detta lugnade dig lite vad gäller själva proceduren :)

Jag gjorde en ivf i våras och det gick så otroligt mycket bättre än vad jag vågat hoppas. Kände knappt av hormonerna och äggplocket gick jättebra. Det som var jobbigt var det psykiska. För min del känns det tungt eftersom jag inte litar på processen eller min kropp. Trodde inte att det skulle funka och då känns det jobbigt att gå igenom även om det går bra.

Det var dock spännande också, just för att det var första gången. Så det var roligt och jag var ganska pepp. Är rädd för hur det kommer att kännas nu i höst. Försöker samla på mig positivitet nu i sommar :)

Alltså för min del gick hormonbehandlingen bra. Var bara trött men inga humörförändringar. Lätt att sticka sig själv.

Hade ingen ont vid äggplocket, fått ju en bra smärtlindring som lät mig köra berg- och dalbana i 5 min (det var lite roligt att vara hög en stund).

Ont hade jag lite efteråt men tog bara 1g Panodil. Dagen efter var magen svullen och jag var gasig och hade ont. Men kunde jobba nästa dag. Denna gång kommer jag dock sjukskriva mig direkt i 2-3 dagar då det var såå jobbigt att nästa dag få samtalet från kliniken mitt på jobbet att inget ägg blev befruktad. Bröt ihop på jobbet (innerst) och tog mig på något sätt hem.

Så, kan instämma, det är det psykiska som är jobbigt.

Jag fick lugnande som morfin under äggplocket. Blev typ lite hög men gjorde skitont ändå. Känns som att lugnande sätter sig i huvudet på mig men bedöver ingenting. Är så fruktansvärt nervös för nästa äggplock då det gjorde så himla ont. Kan man be att få något mer? Söva vill dom ju inte..

[quote=79790637][quote-nick]Limarie skrev 2019-07-29 15:30:11 följande:[/quote.[/

Jag lyssnar också på ruvarpodden och jag vill ha barn podden. Är också lite lika sådär, orkar ibland och ibland inte. Det är lika med familjeliv o bloggar - ibland tar jag längre pauser för jag orkar inte att ALLT hela tiden ska handla om barnlösheten - jag vill leva också!

Skönt att slippa avundsjukan och känna sig stark!

Precis så pratar vi också, vi skulle betala alla pengar vi har om de kunde ge oss ett barn.men samtidigt blir jag snål, tex med akupunktur ska jag verkligen betala typ 800kr gången varje vecka? Hjälper de verkligen??

Jag har ju också hopp om en naturlig graviditet, men min ägglossning har jag ju ingen som helst koll på om jag nu ens har någon.. har haft spottings några dagar.. vet inte varför, brukar inte ha det... hoppas menSen håller sig borta lite till så det tajmar med öppning nästa vecka!

Jag tyckte inte heller det var så jobbigt med sprutorna, eller hade lite panik vissa kvällar för de är lite obehagligt att sticka sig själv men de är bara att bita ihop och göra det! Jag tyckte de kändes lite peppigt att allt var igång - det var liksom spännande! Nu händer de äntligen någonting!

Första ultraljudet var jag livrädd att inga blåsor skulle ha växt, så himla rädd! Men när dom kollar och räknar 1,2,3 osv 20 på ena och lika många andra blev jag så tacksam! Sen kom bakslaget att det skulle bli totalfrys!! Mådde ändå så himla bra, lite svullen i magen men inte ont! Plocket gick superbra - fick både alvedon och ett lugnande medel som heter midazolam som verkligen ger ett lugn! Sen snabbverkande morfin vid själva plocket! Bad också om mer och sköterskan fyllde på :)

Efteråt mådde jag som vanligt, hade sjukskrivit mig men hade lika gärna kunnat jobba. Fast nervositeten fanns där! När dom ringde på förmiddagen dagen efter och sa att 11 hade befruktats så grät jag så mycket att ja kunde dö! Så lycklig och så tacksam!! Vi fick också göra ICSI trots att min man hade fint prov tidigare så va de inte lika bra på plockdagen... varför vet vi inte kanske var de för han hade tagit ett varmt bad kvällen innan! Fan va arg jag blev Hahah

Här blev det också långt! Men jag håller med er att det är skönt att skriva av sig och att läsa om era historier! Att vi är fler som kämpar, jag är inte ensam <3